Back to the regular programming! Ääääntligen kan jag göra det jag brukar göra här på bloggen, berätta om en tur jag gjort!

Det har varit några blåsiga dagar igen men det har snöat också. Vinden mojnade och solen kom ut lagom till helgen, då hade jag bara en tanke i huvudet: ut till fjälls. Jag har sneglat på Husvålen i Ljungdalen sedan förra vintern, ingenting att fundera på nu.

Husvålen

Jag åkte upp på skoterleden mot Husvålstugan och vek av där leden kommer ut från granskogen. Jag hade räknat med att snötäcket är kompakt där det är öppet så att det är lättåkt, och det var faktiskt bättre än jag hade hoppats på. Skidorna sjönk inte mer än 5 cm för det mesta så det var en riktig fröjd att åka. Högre upp på fjället var det hård skare men inte is och jag kunde åka ända upp till toppen, det är verkligen en enorm skillnad till förra vintern när det var barmark och/eller is på topparna.

Det var så kul att åter igen stå på en fjälltopp! Jag stod där länge och såg omkring mig. Jag hade särskilt sett fram emot att se Tjaaksendurrie, den var i ärlighetens namn inte så speciell men nu har jag sett den i varje fall. Mot Storådörrsfjällen var utsikten begränsad, jag gissar att det virvlade snö efter gårdagens hårda vindar. Även Helags gömdes i sitt snömoln på morgonen men allt eftersom vinden mojnade lade sig också snöyran.

Mystiska stenrösen

Och så funderade jag stenrösen igen. Toppröset var väldigt blygsamt för att vara ett fjäll som heter Husvålen, som ändå syftar på närhet till bebyggelse. Men sedan fanns det ett stenröse vars funktion jag inte förstod överhuvudtaget, det var inte ett alternativ till toppröset (som det kan bli om det är en flack topp och det inte är tydligt vad som är den högsta punkten) utan stod där lite vid sidan om. Jag tänkte på det mystiska stenröset jag såg mellan Vålåsjöfjället och Mossalassfjället i somras, om du drar en linje mellan dessa så är den helt rakt i nord-syd-riktningen. Jag har kollat samebyarnas kartor och jag har kollat fastighetskartan, går ingen gräns där. Det är inte kommungräns eller landskapsgräns eller länsgräns eller skoterförbud eller naturreservat… vad finns det för gränser kvar? Det är så irriterande att inte veta! Eller går det någon skojare på fjället och bygger stenrösen på otippade ställen i fall en nyfiken vandrare råkar gå förbi och börjar undra?

Nedre Lillvålen

I våras besökte jag Övre Lillvålen. Jag ville också göra Nedre Lillvålen bara för att ha en komplett Lillvålen-serie (suck, alltid samlar jag på någonting…) och nu var jag för nära att inte göra den. Det fanns dock ingenting att hämta därifrån och nu började också solen försvinna lite grann, de där ytterst tunna slöjmolnen som legat framför solen hela dagen började bli lite tjockare. Allt som fanns kvar var att glida ner till bilen. Eller bromsa ner till bilen, det är bitvis för brant för att jag skulle känna mig bekväm med att glida. Jag hade mjölksyra upp i öronen men det gjorde i varje fall att mina skavsår kändes mindre.

Skavsår

En trogen läsare börjar säkert ledsna på hur jag tar upp min skavsårsproblematik varje vinter. Men jag måste bara säga detta. Jag hade tejpat fötterna och kände redan på väg upp att det skavde. Jag stannade och lade på mer tejp. Och här är grejen – när jag kom hem och rev tejpen så kom det lite hud med i klistret. Jag har alltså fått skavsår under tejpen. Inte på kanten, inte runt tejpen, utan under. Stundtals har det fungerat med att förebygga skavsår med tejp men det är verkligen hit and miss. En millimeter kan göra skillnad, jag kan aldrig upprepa en lyckad tejpning till 100 % nästa gång. Och skavsåren uppstår inte exakt på samma ställe heller, den här gången var det mitt bak på hälen men ofta är det lite till sidan. Och oftast är det vänster fot jag har problem med men den här gången var skavsåret värre på höger fot.

Jag behöver ett mirakel för att få bukt med problemet:

• dubbla strumpor funkar inte
• Compeed funkar inte (den skulle dock funka om plåstret var större för skavsåret kan uppstå lite var som helst som sagt)
• jag är allergisk mot klistret i Leukoplast, vilket är synd då den är den enda tygtejpen som är 5 cm bred som jag har hittat
• Leukosilk skulle fungera i dubbla/trippla lager men inte när den bara är 2,5 cm bred. Om jag lägger två remsor bredvid så får jag skav av skarven mellan dem.
• jag använder alltid strumpor av naturfiber, siden är bäst men inte lösningen
• jag har testat i stort sett varje tejp som finns på apoteket, till ingen nytta

Som jag ser det efter att ha lyssnat på varje tips och testat varje knep så skulle jag kunna lösa problemet om jag hittar en 5 cm bred allergivänlig tejp med glatt yta (som Leukosilk). Det handlar mer om att förhindra friktion än att skydda huden i sig. I brist på sådan tejp funderar jag på att gå tillbaka till Leukoplast. Kliande utslag är trots allt lättare att hantera än skavsår.

Jag vill inte påstå att jag är speciell men att få skavsår så här lätt kan inte vara normalt. Jag hade ju alltid problem med kängorna också och blev slutligen av med skavsåren efter att jag bytte till minimalistiska vandringsskor. Men pjäxor, hur många pjäxor har jag haft nu… sex olika par av olika typer och tillverkare? Jag får liksom skavsår så fort som fötterna ser en pjäxa.

Jag är nästan lite nöjd att vädret visar sin lynniga sida igen och det är plusgrader och blåsigt. Behöver inte vara besviken över att jag inte kan åka skidor. Men tyvärr är det inte så kul att stoppa in fötterna i någon sko överhuvudtaget, världens mest bekväma sko hjälper inte när du har rå hud som läcker sårvätska.

Men jaja. Jag är van. Det är jobbigt med skavsår men det är mer kul att åka skidor på fjället. Såren läker men de stora vidderna består!