Det var svårt att somna som vanligt i tält. Först läste jag en bok en lång tid så hjärnan kan lugna ner sig. När jag kände att jag inte längre orkar läsa så blev jag väldigt medveten om att allt kändes annorlunda än hemma. Det var särskilt liggunderlaget och kudden som kändes fel, jag pyste ut lite luft i kudden så den blev mjukare men känslan mot huden var som det var. Det är svårt att förklara… liggunderlaget egentligen är jag jättenöjd med, det är superbekvämt och jag inte har ont någonstans när jag ligger på det. Med mina gamla, tunnare liggunderlag fick jag ont lite överallt. Och quilten är superbra också, älskar friheten att röra mig. Sovsäcken var alltid en tvångströja för mig. Så problemet är helt enkelt att mitt högkänsliga – överkänsliga! – nervsystem reagerar på att allt känns annorlunda och det håller mig vaken.
Men till slut somnade jag och fick några timmar av djupsömn till och med, så på morgonen kändes det bra trots allt. Jag ville inte kliva upp på en gång dock, jag såg att myggorna surrade kring tältet och det var faktiskt ganska kallt även om solen hade nått tältet. Jag iddes inte att fiska upp termometern från ryggsäcken men i väderprognosen stod det att det skulle vara bara några enstaka plusgrader under natten. Väderprognosen hade också utlovat att vinden skulle tillta under morgonen och då räknade jag med att myggorna skulle bokstavligen blåsa bort.
När det var blåsigt nog så kröp jag ur tältet och började med frukosten. Men kyligt var det och jag önskade att jag hade lämnat understället på, som det var så huttrade jag lite och räknade med att det blir varmt så fort jag börjar packa ryggsäcken och gå.
Mossalassfjället 1321
Det är väldigt lätt att gå upp Mossalassfjället norrifrån. Från Salpehkenjaevrie (min tältplats) var det bara 170 höjdmeter och snäll lutning, vilket var alldeles perfekt för mina trötta ben efter att ha gått i princip hela dagen i går. Jag var väldigt glad att jag gjorde Rensnävet redan i går!
Efter blott 2 km stod jag på toppen och frukosten var ett minne blott så jag var mer sugen på att hitta lä för toppfika än se mig omkring och fota. Och gud så skönt det kändes att sitta där! Fem toppar på två dagar, jag har aldrig gjort någonting som ens kommer i närheten. Jag har ingen superkondition och jag är inte sportig på något sätt, men en sak kan jag – vandra!
Tjaaksendurrie
På vägen ner följde jag den nordvästra kanten för att få en utsikt mot Tjaaksendurrie. Eller vad jag spekulerar är Tjaaksendurrie. För på kartan sitter namnet 2 km söder om Tjaakses högsta punkt, nedanför 1352-toppen. Jag tycker att det är mer rimligt att Tjaaksendurrie (durrie betyder ”dal mellan fjäll”) syftar på dalen strax nedanför Tjaakse 1415 där den över 200 meter höga klippväggen utgör den västra sidan. Jag spekulerar för övrigt att ordet ”dörr” som i Gråsjödörren, Storådörren osv. kommer just från sydsamiskans durrie. Jag har studerat språk men lingvist är jag inte så någon som kan etymologi får gärna tycka till. I Trondfjällen finns det visserligen en Vuejniendurrie som ser ut exakt som kartans Tjaaksendurrie så jag kan vara helt ute och cyklar, samtidigt undrar jag varför den stora dalen mellan Mossalassfjället och Tjaakse inte har något namn alls om den så inte är just Tjaaksendurrie. I norra Sverige finns det för övrigt inga ”dörrar” (baserat på en snabb sökning så rätta mig om jag har fel) och t.ex. Sveriges mest berömda u-dal, Lapporten, heter Čuonjávággi där vággi är dal på nordsamiska.
Tillbaka
Allt som återstod då var att gå tillbaka till cykeln. Nu hade kroppen fattat vad den ska göra och det kändes bara att gå, även om det var lite segt i varje uppförsbacke så jag försökte att undvika att ta några höjdmeter om jag absolut inte behövde. Det hade blivit t-shirt varmt trots vinden men vid myggornas huvudkvarter var det lite lä och jag var tvungen att applicera mer myggmedel. Märkligt med vinden, ibland är den min vän och ibland min fiende. Ena stunden saknar jag den och sedan jag svär jag över den.
Jag kom till Dunsjöån högre uppströms än var jag gick över i går och på andra sidan upptäckte jag en stig så då var det bara att följa den, tills den försvann för att sedan dyka upp igen. Trots dess lite flyktiga natur gissar jag att det är en människostig, folk går upp till Dunsjön längs ån. Jag följde stigen lite för länge faktiskt och det blev en liten omväg innan jag var framme vid cykeln, men inga problem, jag var verkligen oförskämt pigg även om jag också var superglad att kunna sätta mig på cykeln och rulla ner. Grindarna runt Ljungris var fortfarande stängda men kalvmärkningen var de färdiga med. Det hade också blivit mulet nu och vi skulle snart återgå till det usla vädret som dominerat hela juli, men det var morgondagens problem. Just i dag var jag nöjd och glad och stolt, en tur med en övernattning låter inte mycket men för mig var den gigantiskt viktig. Jag gör ju tältnätter så sällan att varje sådan tur känns som att jag besegrat mig själv!
Jag har skrivit det förr med det tål att upprepas:
It is not the mountains we conquer, but ourselves. – Sir Edmund Hillary
Turen
- Längd: 12 km
- Stigning: 342 m
- Tid: 5 tim 4 min
- Topp nr 35 (av 37) i Härjedalens landskap
- Topp nr 72 (av 178) i Jämtlands län
Visst är det lustigt att när man väl lagt märke till ett fenomen en gång så dyker det gärna upp igen. Eller så är det ren slump att du sprungit över två intrasslade horn på raken.
Jag log när jag såg din ormbunke. Jättefin bild och roligt med omväxling :-).
Tack Kristina! Haha ja jag får jobba på att fota annat än stora landskap. Svårt… 😀
Vad lustigt, för jag gjorde precis samma sak i tisdags, stannade kvar i tältet på morgonen tills vinden tilltog så att myggen skulle försvinna lite mer… 😀 Ja, jag låg med tältet V om Dörrsjön, lite längre österut än där du var. Fast jag skippade frukosten och tog den på toppen av Struohpie (den högsta toppen på 1250 m.ö.h. längst i V) istället. Det är inte första gången jag skippar frukosten innan en tur men jag kom på under denna tur att det finns en fördel med att inte äta frukost innan toppen (om man klarar det för magen och orken). Man har då ingen mat som ligger i magen och ska smälta, vilket kan vara till nackdel ibland annars. (Magen kan vilja ha lugn och ro med att smälta maten annars.)
Sedan är väl jag inte normal då så jag kan bestiga ett fjäll innan jag äter frukost… 😀 (Det har blivit ett litet klassiskt uttryck för mig nu, ”…att bestiga ett fjäll före frukost”. 😀 Jag gör jag oftast inte det men det händer. : )
Ormbunkarna var underbara, även längre österut ! De var så gröna och fina. : )
I fråga om Tjaaksendurrie så kan det vara så att den heter så just där för att dalgången är mer än 100 m lägre än strax S om den högsta toppen du nämner. Dessutom kanske de har räknat toppen 1352 m.ö.h. som en deltopp till Tjaakse (precis som jag gör), så att kalla dalen S därom för Tjaaksendurrie kanske inte är så ologiskt ändå… Dessutom så strax S om Tjaaskes högsta topp så är det mer ett stup än en dalgång…
Nej, jag har heller aldrig sett order ”dörr” någon annanstans i fjällen än där i Härjedalen/Jämtland. Att ordet kommer från ”durrie” låter logiskt.
Åh, jag älskar vinden ! ”Den livgivande vinden”, som jag brukar säga. Det är få stunder då jag lider av vinden (men det händer i sällsynta fall). I juli är den ett måste för att få en dräglig tillvaro i fjällen ! : )
Det där med rösen till höger och vänster tycker jag är en styggelse ! I de flesta fall bara för att egot vill ha uppmärksamhet… Det räcker med ETT röse på topparna och inget mer, är min åsikt. Faktiskt så kan en massa extra rösen vara till problem för djuren ! Kanske inte så mycket på fjälltopparna men jag har läst ett par artiklar om det för några år sedan. Vid någon strand så byggde människor en massa små rösen och det påverkade djurlivet i vattnet. Så det är inte helt oproblematiskt. Dessutom så kommer ju stenarna någonstans ifrån och det innebär ett visst ingrepp i naturen. Nej, en topp – ett röse. Helt okej. Möjligen om man vill markera en led, på besvärliga ställen, så kan några små rösen vara på sin plats, annars inte.
Så, det röstet du såg på en sten gissar jag har ingen funktion alls. Bara för att visa att någon varit där. Vem syns ju inte ens heller så varför… Nej, fram för ”rös-rivar-rörelsen” ! (Eget påhitt precis nu.) 😀
Oj då, trassel runt renhorn har jag aldrig sett förut. Ja, det visar att det trots allt finns en anledning till varför man bör ta reda på sitt skräp och materiel, även samerna i fjällen… (Jag har sett en viss tendens till att en del ”yrkesfolk” verkar tycka det är okej med att lämna gammalt materiel kvar i naturen ibland. Idag då det finns skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar och till och med helikoptrar…)
Ja, jag har märkt att juli i år är ingen höjdare i fjällen, vädermässigt. Måndagen och tisdagen är de enda dagarna jag varit iväg till fjällen i juli, ännu. Prognoserna visar inte något fint väder de närmsta 9 dagarna heller. Ja, faktiskt har de klämt in några timmar eller en halv dag ett par gånger, någonstans i fjällen med lite sol men det är för kort tid för mig för att dra iväg på en tur… Jag hoppas på en fin augusti nu istället. Just nu gör det inget, då jag känner att jag behöver vara hemma och pyssla en del också. : )
Grattis till din lyckade tur, för övrigt ! Kul att du fick en så fin tur och att du är nöjd med den. : )
Tack Christer! 🙂
Precis som du säger, stenrösena är en styggelse! Bort med dem. Och det är faktiskt förbjudet att bygga stenrösen men det vet folk inte om, eller de bryr sig inte. På många flacka toppar ser jag två eller fler rösen när folk tydligen varit osäkra om den högsta punkten och garderat sig genom att bygga flera. Det fanns två t.ex. på Norra Bockhammaren, Rensnävet och Mossalassfjället. Eller också har de byggt ett röse bara för att visa att de varit där, även om jag skulle tro att dessa toppar är så avlägsna att sådana idioter inte tar sig dit.
Det ska bli ett par dagar med bättre väder nästa vecka, det kommer jag att utnyttja igen! 😉
Ja, de värsta exemplen kan man se på en del ”turistfjäll”. Jag har sett fjäll med kanske 20 rösen på (även om det var länge sedan nu) ! Nu är detta undantag, dess bättre men ändå. Faktiskt så har jag ”råkat” putta ned ett par nu i år…. : ) (Ett vid en älv och ett på ett fjäll.) Hoppsan ! Det råkade visst vara några stenar där jag ville stå… ;D
Jo, jag ville faktiskt stå på ett par ställen där det var obefogade rösen och då ställde jag mig där, lite ”vårdslöst”… 😀
Ja, jag har ibland sett att det byggts ett litet röse där någon har tyckt att den högsta toppen var, där det större röstet varit på en höjd som kanske inte var högst. Det kan jag förstå. Fast alla dessa ”jag-har-varit-här-rösen” är verkligen en styggelse.
Ett litet märkligt sammanträffande (eller inte med tanke på terrängen) är att faktiskt på alla 4 fristående fjäll jag besteg nu fick jag leta efter den högsta toppen ! Åh, jag avskyr att behöva leta efter den… : / Det är jobbigt att gå runt, fram och tillbaka, för att avgöra med synen vilken som är den högsta punkten. Lustigt nog så var flera av de deltoppar jag besteg lättare att se högsta punkten på (Tjåervientjahke, S och Struohpie).
Jag har inte duttat fram hur höga de är ännu. Jag ska göra det någon av de närmsta dagarna men det är ett flertal toppar så det blir en del jobb. Jag har duttat de fristående till att börja med. Ja, så blev jag inspirerad att dutta Bockhammaren också då… : )
(Om jag vill ha ett bamsejobb så vet jag att jag kan dutta på den nya digitala kartan fram alla toppar jag bestigit hittills för att se eventuella avvikelser men… Jag tar något fjäll när det råkar komma på tapeten vid något tillfälle. Det är ett för stort jobb annars. Främst kollar jag de som jag inte finner någon höjd utmärkt på kartan på eller jag ser att den utmärkta högsta punkten skiljer sig från den verkliga toppen.)
Nej, i dessa trakter borde det vara mer ”riktiga” fjällmänniskor som rör sig, som har förstånd att inte bygga stenrösen till höger och vänster. Det är ju en bit att ta sig till de fjällen.
De fjäll du nämner kommer jag tyvärr inte ihåg hur det såg ut med rösena. När jag var där kunde jag säkert avgöra vilken punkt som var högst. Jag får titta på foton för att se hur det såg ut.
Ja, just det. Yr.no visar fint 1,5 dag på onsdag och torsdag nästa vecka. Jag såg det också. Prognosen kan lätt ändras från att vara halvmulet till att bli 1-2 dagar fint igen, så som det nu ser tendens ut att bli. Jag får också nyttja det vädret. Får se vilka fjäll det blir. Jag tänkte under den senaste turen nu att jag får kanske göra dagsturer istället. Det var lite frustrerande att jag inte kunde nyttja hela dagarna, då det nu är ljust så länge. Ja, jag vill ju ha sol på topparna och på e.m. så vart det ju mycket mer molnigt. (I alla fall där jag var, Anaris.) Så jag hann inte gå så långt som jag hade velat. Jag fick t.ex. första dagen skippa Aaresketjahke, för jag hade inte hunnit ta den och Tjåervientjahke, O med sol på toppen. Jag tog den senare bara. Fast med tanke på terrängen där så var det tillräckligt med jobb… (Jag hade ju också startat kl. 05.10 från Tossåsen med full packning samma dag, innan jag slog läger V om Dörrsjön och sedan gjorde mina toppturer utan tält på ryggen…) : )