Det var en fin kväll efter vårt besök i mytomspunna Tempeldalen. Vinden hade dock tilltagit redan när jag la mig och jag undrade hur natten blir. Jag visste redan när jag köpte tältet att det inte har fått särskilt bra betyg vad gäller blåsiga förhållanden, det är bara det att jag inte visste var gränsen går. Enligt prognosen skulle det blåsa 10 m/s med 16 m/s i byarna hela natten och fortsätta att vara lika blåsigt två dagar framöver.
Natten
Jag hade proppar i öronen, men det hjälpte föga när vinden ökade i styrka. Jag vaknade ungefär en timme efter att jag somnat, dånet från vinden och tältdukens fladder var mer än jag tålde. Inte nog med det, utan nu såg jag att tältet pressades ihop i byarna. Jag hade ställt tältet med fotändan mot vinden, jag tänkte att den klyver vind bättre än huvudändan, som är bredare. Vad jag inte tänkt på – här visar jag att jag är rätt så oerfaren vad gäller tältning – är att det inte finns en stormlina i fotändan. Stormlinan i huvudändan var till ingen nytta, såsom tältet stod.
Det var helt omöjligt att sova. Jag låg på ryggen med böjda knän så de gav stöd för tältet inifrån. Jag såg med oro hur bågen böjdes, risken för att den skulle knäckas var påtaglig. Jag funderade på mina alternativ och kom snabbt fram till att jag inte kan stanna här. Även om tältet håller så går jag själv sönder. Med bara en timmes sömn kändes det som galenskap att försöka mig på en topptur, och på det ytterligare en natt i förhållanden som effektivt förhindrar mig från att sova. Alls. Jag skulle helt enkelt inte fungera som en människa efter det.
Morgonen
Då väntade jag bara att solen kikar fram bakom fjället, klev upp och packade ryggsäcken, gick ut för att väcka Eva och tala om att jag går tillbaka och sedan försiktigt tog ner tältet i vinden. Det gick överraskande bra, jag kunde ta bort bågen utan att dra ut tältpinnarna så att duken hela tiden var förankrad i marken. Sedan tog jag bort pinnarna allteftersom jag rullade tältet.
Jag gick ner till Gamla Sylen för att äta frukost. Ett par killar hade sovit där, som tur var hade de redan vaknat när jag gick in. Det var aningen trångt med deras grejer överallt, men i och med att rastskydd inte är avsedda för övernattning kunde de inte protestera. Och de var trevliga i varje fall så inget problem.
Dagen
Det var bra att vi hade en vilodag i går. Jag tror det är tack vare den som jag inte havererade under vandringen till Storulvån. Det kändes bättre än vad jag skulle tro efter en sådan urusel natt, men de sista kilometrarna var jobbiga, det kan jag erkänna.
Det var alltså två saker som gick fel – mitt nya tält som inte tål vind (dels är det handhavande fel, jag såg när jag tog ner tältet att jag har missat ett par kardborrefästen och så var det riktningen hur tältet låg mot vinden) och min ljudkänslighet som gjorde att jag inte kunde sova.
Lämna ett svar