Någonting ovanligt hände – fyra dagar med fint väder i rad! Som närmare tidpunkten visade sig vara en dag med fint väder, en dag inte så fint väder, och två dagar fint men blåsigt väder. Men tärningen var kastad, jag och Eva drog till Sylarna!
Det var utomordentligt fint när vi gick till Sylarna. Under lunchpausen pratade vi närmare om planen och Eva hade idén om ett basläger. Jag hade tänkt att vi skulle flytta varje kväll för att vara närmare de toppar jag ville göra. Jag räknade avstånd och kom fram till att det visst fungerar med ett basläger, visst att det blir en längre dagstur men den är gångbar. Målet var att göra Sylskalstöten och Ekorrhammaren.
Baslägret
Sylarnas fjällstation öppnar först i mitten av juli (galet!) så det var lugnt vid stationen, bara några tältare. De flesta hade ändå valt att stanna i närheten av stationen (bron över Sylälven fanns inte på plats ännu) men vi ville stå ensamma så vi gick några hundra meter förbi fjällstationen och hittade en fin plats med bra vattentillgång i form av Sylälven.
Vi pitchade våra tält, vilade en stund och gick sedan på en liten kvällstur. Lika bra att börja med topparna på en gång, så vi gick upp på Herrklumpen alldeles ovanför vår lägerplats.
Herrklumpen
Jag blev glad när jag såg utsikten. Rakt in i Tempeldalen! Jag såg delar av Tempeldalen när jag gjorde Storsola för några år sedan, men nu var det första gången som jag såg direkt in i dalen. Fantastiskt!
Eva ville stanna på toppen för att njuta, sånt gör inte jag och jag gick ner. Klockan var inte ens nio när jag var vid tältet, men jag kände mig så trött att jag la mig direkt. Jag var helt sänkt, fattade ingenting. Så här fort har jag aldrig somnat i tält!
Så här bra har jag aldrig sovit i tält! Saken är att jag har ett nytt tält. Jag har ju klagat på mitt gamla enpersonstält länge, det hade en liten absid, inga förvaringsfickor och saknade sitthöjd. Nu har jag ett tvåpersonstält, Big Agnes Tiger Wall UL, som åtgärdar alla dessa problem. Tältet känns direkt lyxigt! Så himla tacksamt att se att jag faktiskt kan sova i tält.
Tempeldalen
Vädret var dock mindre bra. Det hade vi sett i prognosen och då vi inte hade bråttom någonstans var det lika bra att ha en vilodag. Så allt jag gjorde var att ligga i tältet, det var ganska skönt faktiskt, lagom varmt under min quilt. Hade det varit soligt skulle tältet ha varit alldeles för varmt. Men inte lika varmt som mitt gamla tält, för Tiger Wall har faktiskt två ingångar så det fläktar lite när man öppnar båda.
Molnen började lyfta efter lunch, efter att det varit tjock dimma under förmiddagen. Efter fikat gick vi till slut ut på tur igen och nu var målet – Tempeldalen! Som jag har längtat. Jag har velat se Tempeldalen så länge som jag minns. Eller typ åtminstone sedan mitt första besök i Sylarna, det var när jag och en kompis gjorde Jämtlandstriangeln för 16 år sedan.
Spänningen var olidlig när vi gick in i dalen och såg de mäktiga bergväggarna. När vi äntligen såg sjön tappade jag hakan – det var spegelblankt! Hur är det ens möjligt?! Hur kan vi pricka en stund när det är spegelblankt. Kameran gick varm när jag försökte fota så mycket som jag bara kunde, medveten om att den här stunden inte kommer att vara särskilt länge. Det gjorde den inte heller, det började blåsa lite och speglingen var borta. Men jisses vilken fjällmagi vi fick uppleva!
Kvällen
Tillbaka i baslägret bjöd Eva på popcorn. Vi satt i solen och var nöjda. Det hade varit en riktig bra dag, först vila och sedan den mytomspunna Tempeldalen som visade sin bästa sida för oss.
Jag sade till Eva att om det här är allt jag får uppleva under de här dagarna är jag ändå nöjd. Inte anade jag att bara några timmar senare skulle jag få leva upp till orden.
Vinden hade tilltagit när jag la mig. Tältduken fladdrade i vinden, men öronpropparna blockerade ljudet och jag kunde somna. En timme senare vaknade jag och det som hände sedan har jag aldrig varit med om!