Efter att ha slutat med att envist samla fjälltoppar söker jag nu turer som känns meningsfulla, som Uvberget mitt i Vålådalen. En oansenlig höjd med ett oväntat brant stup och fin utsikt över välbekant fjällterräng. Trots tät granskog och snårig väg dit var det värt mödan. Jag river armarna i snåren och får jobba mig genom myrskog, men det är just sådana turer som bygger på kondition och i slutändan ger glädje.

Hela inlägget och massor av foton finns för prenumeranterna på Patreon!

Har du aldrig hört om Patreon? Läs här!