Efter sjukdomen i fjol har mitt fokus i fjällen förändrats. Topparna är inte längre självklara mål. Det som lockar nu finns ofta i dalgångarna, där fjällen reser sig brant på båda sidor och landskapet känns som allra störst. En sådan plats är passet mellan Predikstolen och Helags, en sträcka jag velat gå sedan jag besteg Predikstolen för några år sedan.

Det här är en kortare version av turen. Hela berättelsen finns att läsa på Patreon.

När värmen till slut mattades något tog jag chansen. Jag lämnade bilen i Ljungdalen och följde delar av Jämt-Norgevägen. Redan första dagen blev en prövning. Värmen var påtaglig, vattenmissar straffade sig snabbt och vandringen genom myggigt snår tog mer energi än väntat. Till slut slog jag läger vid Västra Helagssjön, tröttare än jag varit på länge.

Natten blev orolig men morgonen gav ny energi. Med Predikstolen rakt framför mig gick jag vidare mot dalen mellan topparna. Här är fjällsluttningarna 500–600 meter höga och känslan av rymd är svår att beskriva. Västra Helagsån gav både vatten och en naturlig paus, och i passet kändes svalkan som en belöning efter gårdagens slit.

På Predikstolens västra sida förändrades terrängen. Marken var blöt av kallkällor och vandringen blev mer kringgående än rak. Tröttheten smög sig på igen, men samtidigt fanns ett lugn i att gå här, bortom leder och förväntningar. Jag rundade berget, tog mig tillbaka mot lägerplatsen och avslutade dagen rejält sliten men nöjd.

Sista dagen handlade mest om att ta sig tillbaka. Kroppen var seg, ett skavsår gjorde sig påmint och värmen låg tung över landskapet. Steg för steg blev det ändå klart: jag hade genomfört turen jag planerat i flera år. Jag hade både stått på Predikstolen och gått runt den.

Det var besvärligt, varmt och stundtals riktigt jobbigt, men jag är glad att jag gjorde det!

* * *

Fjällen här hemma är också min största inspirationskälla. Vissa motiv lever vidare som design i min webbshop!