Tillbaka i Spanien möttes jag av en Solkust som inte alls levde upp till sitt namn. Skräp, rök och trängsel gjorde att jag snabbt drog vidare, bort från kusten och in mot lugnare trakter. Resan tog mig till bergsbyar, reservoarer med oväntade färger, grottor som inte gick att utforska som planerat och vidare genom regn, dimma och kalla nätter på hög höjd.

Längs vägen blev det tydligt hur mycket miljön, vädret och tempot påverkar mig, och hur viktigt det är att lyssna på kroppen. Synen av en bergstopp jag besteg för två år sedan väckte minnen av utmattning och insikter som först nu fallit på plats. Den här gången fanns förståelsen där, liksom längtan efter nya toppar, men inte till vilket pris som helst. När regnet tog över Solkusten valde jag till slut att följa vädret österut, mot ljusare prognoser.

Hela inlägget med bilder finns på min Patreon-sida.