Efter många år och flera misstag verkar jag ha lärt mig. Snöskor kan vara nyttiga även när det i dalen är blott några centimeter snö och kalendern fortfarande visar en månad som allmänt betraktas som höstmånad. Så jag surrade på snöskorna på ryggsäcken och konstaterade att vintervandring är någonting helt annat än sommarvandring, för ryggsäcksvikten skenar iväg snabbt. Två kameror, stativ, mat, säkerhetsutrustning, snöskor.
Vålådalen
Jag kände mig som en packåsna när jag började gå uppför från Vålådalens fjällstation. Jag var förvånad hur lite snö det fanns, vi hade mer i Björnen faktiskt. Men ju längre upp jag kom, desto mer snö var det. På marken i varje fall, för i träden blev det mindre snö närmare skogsgränsen. Öppna ytor och vind och allt det där.
I går när jag kollade väderprognosen visade den att det skulle vara mulet på förmiddagen och klart sen. I morse var det tvärtom så jag fick lite bråttom att åka, men nu hade prognosmakarna lite otur igen och gårdagens prognos verkade stämma bättre. Det började snöa i stället för att klarna. Det besvärade inte mig särskilt mycket dock, jag är ju den som gillar mulet väder för mina vattenfallbilder och det var just vattenfall jag var ute efter.

Västra Storbäcken
När jag kom till det stora vattenfallet i Västra Storbäcken (den på Ottfjället, finns fler Storbäcken i Sverige än man kan skaka en pinne åt*) vid vindskyddet kunde jag konstatera till min stora glädje att snödrivorna var så pass djupa att det var enklare att gå med snöskor, då var de inte bara död vikt på ryggsäcken! Vattenfallet å andra sidan imponerade mig mindre, det bjöd inte på några fina kompositioner just nu. Kan vara annat när det är lite mer vatten och sikten är bättre för jag anade lite fjäll i bakgrunden, nu var det för mycket dimma för att uppfatta hur bakgrunden egentligen var.

Min Plan A hade varit att fortsätta till Kläppen för den fina fjällutsikten över hela Vålådalen, men i och med att solen inte visade några tecken alls att komma ut så valde jag att kolla vattenfallen högre upp som jag spanat här i somras från vägen vid Kläppen. Jag följde sommarleden en bit, hade några färska spår att följa vilket gjorde det enkelt, men sedan när jag vek av från leden så var det snöskor igen som gäller. Snötäcket varierade mycket men även ett tunt täcke döljer vad som ligger under. Det kan vara ett vattenhål, kan vara stenar, mossa, vad som helst som gör att varje steg blir ett lotteri. Snöskorna eliminerar många ojämnheter och risken för att halka men jag fick ta det försiktigt ändå och mer stapplade fram än gick egentligen. Jag brukar inte använda stavar när jag går med snöskor men nu skulle jag faktiskt ha uppskattat dem.
Vattenfall
Jag kunde inte se några vattenfall eftersom jag kom från sidan men jag hörde ett, så jag följde. Det första fallet var inte så intressant, delvis för att det inte fanns så mycket vatten, men det fanns ett annat fall nedanför och det funkade bättre. Det visade sig senare att det faktiskt fanns två till fall lite längre uppströms, men de kunde jag inte se när jag stod nedanför. Skulle säkert inte ha varit bra ändå… sura sa räven.




Jag följde bäcken tillbaka till bron och nu äntligen började det se ut som att molntäcket skulle spricka upp, så jag tog vägen upp mot Kläppen. Molnen drev dock in snabbt igen och när en snöby dolde utsikten helt, vände jag och gick ner. Inte värt besväret att stå däruppe och vänta på ett mirakel. Som skedde när jag hade några hundra meter kvar till bilen. Surt sa räven…

~ ~ ~
Jag har alltid varit anti-film men den här gången tänkte jag ändå testa lite och filmade med mobilen, bland annat vattenfallet som jag inte fotade med systemkameran så ni ser vad jag menar med att det inte finns mycket vatten. Jag klistrade ihop en liten videosnutt som jag postade på Youtube, kolla gärna! Och var snäll, jag är inte van att skapa video och just det här programmet har jag aldrig tidigare använt. Det är inget recept för en högklassig video om vi säger så!
~ ~ ~
* direkt översättning av engelskans ”shake a stick at”, vilket betyder att det finns väldigt många av någonting. Ibland slår mina försök att vara rolig lite fel, svårt för dig som läsare att veta om jag skriver dålig svenska med avsikt eller av misstag…!

Lämna ett svar