Jag vaknade vid 6-tiden och såg ingen anledning att försöka sova mer. Det fanns ingenting att fota vid Muvatnet även om solen var framme, så jag bara flyttade mig till framsätet och började köra. Planen var att stanna vid utsiktsplatsen och äta frukost där, men när jag kom fram, upptäckte jag att stället var i skugga och det var kallt i skuggan, blott 9 grader. Och sedan upptäckte jag att det är skugga nästan hela vägen, vägen går ju i en dal. Men plötsligt blev den kyliga morgonen en fördel – det var vacker dimma på en myr när jag passerade, så jag stannade för att fota.

Närmare till Folldal hittade jag äntligen sol och njöt av morgonfikat. Det behövde jag verkligen, för jag väldigt trött. I Os stannade jag igen på en mack för att hämta kaffe, men stannade när jag hade hällt lite i koppen. Det såg ut som te. Personalen försäkrade mig att det är kaffe, själv skulle jag kalla den varmt vatten med en mild kaffesmak. Jag lade till espressopulver från min matsäck och det blev drickbart i varje fall. Note to self: aldrig köpa kaffe från en mack i Norge. Jag har gjort det några gånger förr, och det var aldrig gott. Nu får det räcka med norska kaffe-experiment.

Jag var hemma vid lunchtiden och det var fruktansvärt varmt. En gång såg jag min inne/utetermometer visa 30 grader på båda delar. Det var för varmt att dricka kaffe men jag gjorde det ändå, för jag höll på att förlora kampen mot tröttheten. Jag vägrar dock att sova tupplur, jag känner mig alltid hängig efteråt. Fast som det var nu, var jag ju en zombie ändå. Jag orkade hålla mig vaken fram till 21, då slocknade jag som ett ljus. Trots värmen!