Som sagt, det var ett väderomslag och jag vaknade till regnet på tältduken. Inte kul att packa ett blött tält, men det spelade ingen roll – jag ska inte behöva sova i det igen på den här resan!

Jag stannade ett par gånger på väg till Moskenes för att ta några bilder, ingenting speciellt men bara en liten påminnelse. Jag tänkte på skillnader mellan Lofoten och Senja, egentligen är de mycket lika men Lofoten är större och mer. Dvs större berg och mer av dem, och hela ögruppen är ju mycket större till ytan. Senja är liksom Lofoten i miniformat. Till och med vägarna och tunnlarna var smalare (och de sistnämnda mörkare!). Om jag skulle komma tillbaka? Då till Senja, och göra dessa toppturer som jag missade nu!

Jag var nöjd när jag kom till Moskenes, jag skulle inte alls bli den sista bilen in på färjan idag. Men glädjen var kortvarig, jag fick veta att kl. 9 färjan var inställd! Nästa färja går kl. 10:45, så det var inte så jättelång väntetid, dock ställde det till lite för mina färdplaner. I min vildaste fantasi hade jag tänkt på att helt enkelt pusha på hela dagen för att komma hem på natten. Men dom där två timmarna ändrade det, så jag behövde en plan B. Som jag inte hade just då.

El! Jag behöver el!

När vi äntligen kunde köra in på färjan, blev jag på något sätt en av de sista bilarna igen, trots att jag inte alls var sist i kön. Inget problem annars, men det betydde att när jag väl kom upp till salongen, var alla eluttag upptagna. Och jag var i desperat behov av el, alla mina prylar var mer eller mindre hungriga. Skulle ha varit praktiskt att ha en USB billaddare med dubbla uttag, men den hade jag glömt att ta med så jag hade bara kunnat ladda en pryl, den som var i störst behov av ström just då. Jag gick fram och tillbaka på färjan i sökandet efter uttag, och till sist hittade jag ett uppe på väggen. Det funkade, även om det betydde att jag fick sitta lite obekvämt när det inte fanns några stolar i närheten. Vad gör man inte för att kunna ladda upp bilderna på paddan… Färjan tog fyra timmar så jag behövde nåt att syssla med under tiden.

När vi kom till Bodø, åkte jag till Subway för att hämta en macka som jag kan äta i bilen. Jag ville inte slösa en minut för att stanna och äta. Men det var ganska uppenbart att jag skulle inte hinna hem i vilket fall som helst, så då fick jag bestämma på en plan B. Och det blev ett vandrarhem i Hemavan. Alltså jag ville verkligen komma hem, det är sällan jag har så här mycket hemlängtan som nu. Men i brist på att komma hem, skulle jag åtminstone kunna sova i Sverige. Och på nåt konstigt sätt kändes det bättre än att sova i Norge. Ni anar inte hur glad jag var när jag korsade gränsen! Jag har ingenting emot Norge, men jag har fått nog av den här resan!

Nymodigheter

För kanske 10-15 år sedan besökte jag Hemavan ett par gånger. Jag gillar området, det finns bra möjligheter för dagsturer, nästan lika bra som i Funäsfjällen. Så det var intressant att se Hemavan igen. De har byggt på mycket, t.ex. för 15 år sedan hade de en liten ICA Nära, nu var det en shoppingcenter och den lilla ICA Nära hade blivit stor.

Jag checkade in mig och det första jag gjorde var att njuta av sådana nymodigheter som eluttag. Och sedan att lägga mig i en säng. En helt riktig säng, med en helt riktig kudde. Vilken lycka!

Äntligen hemma

Jag åt en rejäl frukost på hotellet och så hade jag bara den sista sträckan kvar. Jag stannade bara för att tanka och köpa kaffe, och frukosten höll mig vid liv tills jag kom till Östersund. Planen var att äta på McDonalds och vara snabbt på väg igen. Så svängde jag in till McDonalds… och hittade ruiner. Den hade brunnit ner! Helt otroligt.

20 mil senare var jag äntligen hemma. Herregud vad skönt! 11 dagar, 377 mil, några highpoints och ytterpunkter, midnattssol, och Kebnekaise. Och inte minst, sömnbrist. Det räcker för denna gång, tack för mig!