Det var en kall morgon med is i vattenhinken vid toan. Men ack så vackert med alla dessa stora fjäll runt omkring! Jag kan verkligen förstå varför stugvärdarna hade valt just denna stuga. Jag skulle gärna ha stannat en extra dag här och bara njutit av utsikten!

Vilket egentligen hade varit helt rätt. För jag hade djävulskt ont i fötterna på en gång när jag satte på ryggsäcken. Jag menar, om jag tyckte att det var illa igår, var jag helt gråtfärdig nu. Det var fullständigt omöjligt att tänka på nånting annat, när det bara var smärtan som malde i huvudet. Jag önskade att jag hade sällskap, någon att prata med för att avleda tankarna från fötterna. I brist på bättre sällskap, började jag prata med mig själv. Diskussionerna blev tyvärr lite tråkiga och ämnen tog slut efter bara ett par kilometer, men det var ok. Jag vet inte om taktiken funkade, eller om jag blev van vid smärtan, men redan när jag kom till raststugan, märkte jag att fötterna var inte lika besvärliga nu som i början!

Gåsån

Gåsåns rastskydd kommer redan efter 4 km från fjällstugan. Det var för tidigt för lunch, men jag stannade för fika innan jag tog an vadet. Nu var ju Gåsån större än var jag vadade i går, så jag gick ett par hundra meter längs ån för att hitta det bästa stället. Som visade sig vara precis där stigen finns, det finns visst en anledning att de flesta väljer att gå över här… Så jag bytte till tofflorna igen och klev in i det iskalla vattnet. Halvvägs var det lätt, men så blev det lite djupare och jag fick ta några kliv i knädjupt vatten. Jag blev helt frusen i fötterna, det där kalla vattnet är verkligen ingenting att leka med! Men så fort jag hade skorna på, blev det varmt igen. Så skönt!

Handölan

Bron över Handölan nära till Storulvån spolades bort i fjol, så att hela leden från Storulvån till Gåsen är stängt. När jag kom till Storforsen där det finns en bro, förstod jag fullt ut att det är livsfarligt att vada längre nedströms. Jag skulle aldrig ha vadat här heller! I stället tog jag mig över bron och satt ner vid vattenfallet för lunch.

Överraskning

Jag såg en röd boll på marken, den lyste klart bland allt det gröna. Jag blev nyfiken och gick dit för att kolla vad det var. En flugsvamp! Vilken färgklick på en gråmulen dag, jag blev faktiskt glad. Inte ofta man kan säga att en flugsvamp är dagens höjdpunkt.

Grått

Dagen blev bara mer och mer grå, men inget regn tack och lov. Det var blött nog som det var. Leden efter Storforsen var inte svår egentligen, men jag ville hålla mina fötter torra så jag fick hoppa och kliva för att komma över vattenpölar och gyttja, och några gånger gick jag en omväg för att komma runt myrplättar.

Ett par kilometer innan Gamla Sylens vindskydd blev det riktigt irriterande. Det var fortfarande inte svårt, men jag hade kanske inte humöret uppe för att gilla läget. Det gick inte att ta två vanliga steg efter varann, det var bara gyttja hela tiden, oftast med små stenar som knappt syntes men som man kunde kliva på för att flytta sig framåt. Hoppa hoppa kliv kliv hoppa kliv. Vilken lyx att komma till den stora leden efter Gamla Sylen, och faktiskt gå på spång!

Jämtlandstriangeln

Det hade börjat att blåsa hårt (egentligen var det blåsigt hela dagen, men jag hade haft vinden i ryggen), så att gå uppför i motvind med trasiga fötter var kanske inte det roligaste jag gjort, men jag pressade på hårt. Så jag gick om massor med folk som verkade ha det mycket mer jobbigt än jag (de hade gått i motvind hela dagen), och det är ju så att det kommer många nybörjare hit som kanske aldrig har upplevt sånt fjällväder tidigare.

På kvällen pratade jag med många andra vandrare, och nästan alla var på Jämtlandstriangeln och det var deras första fjällvandring. Jag tycker att Jämtlandstriangeln börjar bli för populär, men jag förstår att nybörjare vill göra den – det var faktiskt min första fjällvandring också!

Bastu

Trots att jag är en finne, brukar jag inte längta till bastun. Jag bastar när jag åker till Finland, annars bryr jag mig inte så mycket, men nu längtade jag efter att få sitta i bastun. Den finns ett gammalt finskt talesätt, ”om inte brännvin, tjära och bastu hjälper, är döden nära”. Nu hade jag inte tjära, och alkohol dricker jag inte, men så döende var jag heller inte så kanske skulle det räcka med bastu att hela mina fötter? Skönt var det i varje fall!

Jag hade en trevlig kväll igen och pratade med andra vandrare, det var lite kul att höra ett nybörjarperspektiv och inse att jag är faktiskt ganska erfaren redan!

Dagens tur

• Avstånd: 18,2 km
• Tid: 6 timmar 45 minuter
• Snitthastighet (utan fikapauser): 20 min/km
• Bestigning: 540 m