Jag är bättre på att utforska världen till fots än genom böcker. Inte för att jag har något emot att läsa, tvärtom, men platser fastnar på ett annat sätt när jag står mitt i dem. Ju mer udda och obskyr platsen är, desto bättre. Under några dagar i västra Härjedalen rörde jag mig genom tusentals år av historia – från stenåldern till 1900-talet – helt enkelt genom att gå.

Det här är en kortare version av texten. Hela berättelsen finns att läsa på Patreon.

Hällmålningen

En av de mest fascinerande platserna är den cirka 4 000 år gamla hällmålningen vid Rödsjövålen. Det är en relativt nyupptäckt målning och länge fanns knappt någon information alls. När jag hittade platsen första gången skrev jag både på bloggen och i bokform, och numera är den dokumenterad av arkeologer. Den här gången återvände jag tillsammans med Kristina, som själv skrivit flera böcker om Härjedalen.

Skogen var lättgången, markvegetationen låg fortfarande nedpressad efter vintern och vi tog oss fram utan stig, via vilttramp och kompassriktning.

Nedanför hällmålningen finns fångstgropar, några markerade på kartan och några som inte är det. Sådana upptäckter gör något med mig. Det är en påminnelse om hur mycket som fortfarande är okänt, även i landskap jag rört mig i under många år. Den största överraskningen var ändå själva målningen. Genom att närma oss från ett annat håll såg jag plötsligt motiv jag missat tidigare. Platsen visade sig vara större och rikare än jag först trott.

Pilgrimsleden

Ett rejält tidshopp framåt tog mig till Romboleden, den gamla pilgrimsleden mot Nidaros. Jag hade egentligen tänkt besöka Rändåfallet, men fastnade istället för tanken på leden. Romboleden är omkring tusen år gammal, men mycket tyder på att sträckningen är ännu äldre. Handel och färdvägar mellan Härjedalen och Norge fanns redan under vikingatiden. Att gå där idag är att röra sig längs samma naturliga korridorer som människor använt i århundraden, även om leden i modern tid har dragits om.

Långå skans

1600-talets historia möter man tydligt vid Långå skans. När Härjedalen blev svenskt behövdes försvarsanläggningar längre in i landet. Skansen i Långå byggdes, revs, byggdes igen – men kom aldrig att användas i strid. Idag återstår murar, vallar och minnet av en orolig tid, bevarat som ett stillsamt besöksmål.

Valmåsen

Hotet om krig försvinner aldrig helt. Under andra världskriget byggdes befästningar även här, bland annat vid Valmåsen. Där fanns en skans vid bron över Ljusnan, men större delen av både byn och försvarsanläggningen försvann när Lossendammen togs i bruk på 1960-talet. Vattennivån höjdes, älven blev sjö och landskapet ritades om. Vid lågt vatten kan man fortfarande se rester av vägar, brofästen och skyddsrum, spår av ett samhälle som idag är dolt under ytan.

Det jag sett under de här dagarna är bara fragment av Härjedalens historia. Mycket återstår, mycket är ännu oupptäckt. I glesbefolkade fjällområden krävs både tur och nyfikenhet för att hitta spåren. Men de finns där. Och det är just därför jag fortsätter att gå, med blicken fäst både framåt och bakåt i tiden.

* * *

Fjällen här hemma är också min största inspirationskälla. Vissa motiv lever vidare som design i min webbshop!