Kära dagbok,

I veckan tog jag min första lektion i golf. För att sammanfatta – det största läxan jag lärde mig är att jag suger i det.

Men då å andra sidan, hur många nybörjare slår enbart perfekta slag efter den första lektionen? Så nog måste jag ha lite orimliga krav på mig själv. Men samtidigt, jag lider av nån slags bollrädsla. När jag testar svingen utan boll, ser det bra ut. Och så fort jag vet att jag ska slå en boll, havererar allt. Jag slår i gräset och i luften men inte den lilla bollen som ligger där och skrattar åt mig.

Jag saknar min PT. Hon fattar hur jag lär mig. Jag har noll koordination så jag kan inte fixa komplexa rörelser på en gång. Jag måste få göra fel, och mer fel. Och så med små justeringar komma fram till hur rörelsen går till i sin helhet.

Flashback

Så under kvällen när jag slog ett dåligt slag efter annat, fick jag en déjà vu. Det var exakt samma sak när jag försökte lära att skejta. Jag hade fått låna skateskidor och jag hade inga problem med att åka på platten. Men den minsta lilla uppförsbacken gäckte mig totalt. Till slut tog jag en lektion med den främsta skidexperten, jag tänkte att bara jag fattar lite grann hur man gör så fixar jag resten själv. Det är precis så jag brukar göra, jag fattar till slut på egen hand, jag bara behöver lite tid.

Hursomhelst, där är vi i vår lilla grupp i den djävulskt isiga backen och alla stormar uppför. Utom jag. Jag kämpar och flämtar och hinner upp precis innan de andra har hunnit börja frysa i den kalla vinden. Läraren säger till mig hur jag ska göra. Hon visar mig hur man gör. Och i nästa backe händer precis samma sak. Och nästa. Det spelar absolut ingen roll hur många gånger hon säger till mig vad jag ska göra. Jag lär mig fanimej inte genom att någon står bredvid och väntar sig att jag fattar i stunden hur man gör. Så det var den första och sista skidlektionen jag hade.

Nästa år nötte jag på med skejt. Och till slut fattade jag! Det är precis så jag fungerar. Ge mig lite tips här och var, och ge mig lite tid så att jag får min hjärna och kropp synkade och så går det. Jag kan.

Lagsport

Så tillbaka den lilla vita bollen som gäckade mig hela kvällen. Precis som det var med skejt, så vet jag att till slut kan jag slå en golfboll. I mitt huvud vet jag redan hur jag ska göra. Problemet är att kroppen gör sin egen grej. Precis som med övningar med PT. Det tar tid innan kroppen fattar vad huvudet säger. Men tid har man inte med grupplektioner. Nästa gång ska vi öva putt. Vad roligt, en ny sak jag kan misslyckas i! Jag skulle mycket hellre lära mig en sak först, och sedan ta nästa. Men i en kurs hoppar man från en sak till annan, och min gamla okoordinerade kropp hänger inte med.

Jag borde hålla mig till vandring. Mina ben vet redan hur man gör. Det lärde jag mig som barn, som tur är.