Det hörs redan på namnet, att det är någonting speciellt. Blå Jungfrun. Jag hade läst om ön för många år sedan men trodde inte att jag någonsin skulle besöka. Tills jag flyttade till Östergötland och insåg att det går båtturer från Oskarshamn, som är blott 14 mil från Rimforsa. Men så slog corona till och säsongen blev försenad, båtturerna brukar komma igång i maj men i år hade de premiär först efter midsommaren, dvs. idag. Jag väntade inte med att boka!

Båtturen

Det blåste inte särskilt hårt, men det var en nordlig vind som enligt kaptenen innebär att vinden blåser fritt ända från Ålands hav och skapar något besvärliga vågor. Så det var lite sjögång och båten gungade friskt i 1-2 meters vågor, men jag har aldrig varit sjösjuk och började inte med det idag heller.

Det finns tre ”hamn” på Blå Jungfrun, viktigt att använda citationstecken här. Vi gick iland på den södra sidan och proceduren var enkel – båten stod med fören mot klipporna och så hade vi har bara några steg på plankan för att komma iland. De har inte ens försökt att bygga någon slags brygga, vilket säkert bidrar till att Blå Jungfrun inte lider av för många besökare. Kommer man dit med egen båt, är det en utmaning att ta sig på land.

Det går en lite drygt 3 kilometers markerad led runt ön. I mitten av ön delar sig leden, det västra (och kortare) alternativet är lättare medan det östra alternativet är besvärligare och kräver lite hjälp från händerna på några ställen. Jag tog det östra, det lät som en rolig väg. Jag gick medurs, men det skulle vara enklare moturs vilket också förklarar varför guiden som välkomnade oss på ön beskrev turen moturs.

Tidspress med foto

Jag blev omedelbart förtjust i ön. Jag insåg på en gång att jag skulle bli stressad i och med att vi hade blott 3 timmar på ön. 3 timmar och 3 kilometer kan låta som en enkel match, men det är det verkligen inte om du börjar med stativ och filter och väntar precis rätt vågrörelse. Alla som fotat vid havet vet att tiden bara flyger i väg. Och så var det för mig, jag kände den här tidspressen hela tiden så jag hade helt enkelt inte möjlighet att stanna och vänta och testa, utan tog det första bästa.

Från toppen av ön (86 meter), när du går medurs, går stigen ner till lövskogen som täcker öns sydöstra del. Då blev det på en gång ointressant för mig, visst finns det flyttblock och grottor och annat som andra säkert tycker är kul och spännande, men det är trångt så även om du trots allt skulle vilja fota så finns det väldigt få alternativ till det. Det blev tydligt att det absolut mest intressanta för en fotograf – eller mig – är den sydvästra/västra delen. I princip en sträcka på en kilometer, jag hade lätt kunnat använda alla tre timmar där och då fota på riktigt, inte bara slänga i väg hastiga kompositioner och hoppas på det bästa.

Det är även möjligt att övernatta på ön om du gillar att sova under stjärnorna. Eller i ett vindskydd. Hade jag vetat det jag vet nu så hade jag definitivt funderat på detta alternativ. Inget bråttom, fina bilder. Jag kan inte annat en rekommendera övernattning för alla fotografer som funderar på Blå Jungfrun!