Det har gått en tid sedan senaste inlägget, men det har inte hänt så mycket. Det såg ju så lovande ut i oktober, men så kom det en lång varm period och snön försvann. Att det blev väldigt kallt igen för ett tag hjälpte inte, förutom att vi nu har bra isar. Skridskoåkare är helt lyriska över hur fint det har varit, det händer väldigt sällan att skridskoperioden är så lång i fjällen. Men jag åker inte skridsko, jag vågar knappt sätta min fot på isen. Jag gick genom isen för några år sedan, inte så att jag var nära att drunkna, men HSP-hjärnan går på högvarv bara jag tänker på is. Blåmärken som jag fick från olyckan har försvunnit, men den mentala skadan består.

Kan man bli less på att vandra?

Så när jag inte åker skridskor, och längdåkning är fortfarande bara en dröm, finns det inte så mycket annat att göra än att gå. Jag menar inte att klaga om att vandringssäsongen är så lång, men jag har knappt nånsin upplevt att fjället är så tråkigt som det har varit de senaste par veckorna. Eller tråkigt och tråkigt… jag älskar fjällen oavsett hur de ser ut! Men dagarna är korta, och det är turerna också. Och kameran stannar i väskan för det mesta. Ärligt talat, jag är bara less på bristen av snö.

Det snöar

Tills idag! Idag snöade det äntligen, och allt blev vitt. Nu känner jag att det finns hopp om att en riktig vinter finns runt hörnet. Även om prognosen hotar med ett par plusgrader i morgon, så vet jag att det är kallare i dalgångarna. Ljusnedal är lite konstig så… när det är runt nollan, är det varmare här än annars i närområdet. Och när det är högtryck och kallt, så är det kallare i Ljusnedal. Förra veckan var vi Sveriges kallaste! Men som sagt. Det ser bra ut. Jag läste idag att de har börjat preparera Mittåkläppsspåret, vilket är alltid det första spåret som blir färdigt med natursnö. Jag valde dock att investera mina fattiga slantar på årskortet i stället för försäsongskortet, och årskortet börjar gälla först om två veckor. Men har jag väntat så här länge, så är två veckor ingenting!

Svanåkläppen

Jag gjorde en fin tur runt Svanåkläppen förra veckan. Jag har varit på toppen en annan gång, men aldrig gått på ”baksidan” längs Svanån. Jag hittade ett trevligt vattenfall, och solen orkade precis kika ut över Rödfjället för att lysa upp fallet. Hit kommer jag igen på sommaren!

Ljusnan

Det har blivit många promenader och löpturer, när fjället inte lockar. En trevlig promenad är att gå längs Ljusnan, jag brukar alltid få med mig en och annan bild..Egentligen gillar jag Ljusnan bättre på en dag som idag, för på soliga dagar har vi det här problemet med en lågt hängande sol. Det blir enorma kontraster, för det mesta är det ju skuggor och då får man lösa högdagrarna som bäst man kan. Trots att snön lyste med sin frånvaro, så fanns det några dagar när träden var vackra med frost.