Jag följde Portugals kust till Europas västligaste punkt på fastlandet, Cabo da Roca. En plats som lockar mängder av besökare, trots att klipporna där inte är mer dramatiska än på många andra platser längs kusten. Det fick mig att fundera över vad det egentligen är som gör vissa platser till mål i sig, medan andra förblir nästan osedda.

Resan fortsatte söderut till Farol do Cabo Espichel, en annan udde med minst lika mäktiga klippor, men utan turistbussar och trängsel. Dit ledde däremot smala, skumpiga vägar som satte både nerver och bil på prov och gjorde det tydligt att inte alla platser är värda priset man betalar för att ta sig dit.

Efter intensiva dagar vid kusten vände jag inåt landet, bort från havet och turiststråken. På en stillsam ställplats i Lousal, med tillgång till el och en övergiven gruva i närheten, landade både kropp och sinne igen.

Hela inlägget om ytterpunkter, kontraster och behovet av lugn när intrycken blir för många finns på Patreon.

Har du aldrig hört om Patreon? Läs här!