”Är du aldrig rädd när du är ute själv?”

Jag har alltid svarat nej – kanske för att jag ville tro på det själv. Men på väg mot Fangvalen tvingas jag inse att rädslan finns där, särskilt i den täta skogen där jag inte ser vad som väntar bakom nästa träd. Den här turen blev inte som jag tänkt mig. Istället för att kämpa emot lyssnade jag på kroppen och vände tillbaka. En påminnelse om att återhämtning tar tid och att mod ibland är att vända, inte fortsätta.

Hela inlägget och massor av foton finns för prenumeranterna på Patreon!

Har du aldrig hört om Patreon? Läs här!