Västerbottens högsta punkt – Åmliden 550 möh

Bilnavigatorn är en fantastisk uppfinning. Den sparar mycket tid när du inte behöver stanna för att kolla kartan hela tiden, och den vet var du är även om du på något sätt skulle råka åka vilse. Men i sina värsta stunder är det just navigatorn som är orsaken till att du åker vilse, och det är omöjligt att få en överblick på den lilla skärmen. Om du zoomar ut, försvinner alla små vägarna. Om du zoomar in, ser du för litet område. Och idag var det just det som hände. Alltså att åka vilse är kanske att ta i lite, men grejen är att varken jag eller navigatorn fattade hur man kommer upp till Västerbottens högsta punkt Åmliden.

Det ska gå en väg hela vägen upp, men var svänger man in till denna väg? Jag hade lagt in koordinater som jag hade spanat på Google Maps innan jag åkte. Så koordinaterna var det inget fel på. Jag åkte till Åmliden by och såg en skylt som visade till toppen, men det var en stig. Och jag ville inte gå en stig när jag borde kunna åka bil dit. Så jag kollade Maps igen och ställde in nya koordinater, i fall. Och nu fick jag nya instruktioner från navigatorn, så jag följde. Åkte runt hela berget, och kom till en pytteliten skogsbilväg som var så övervuxen att det kunde omöjligen vara en väg som trafikerades flitigt. Eller ens en gång per år.

Vindkraftverk

Men så tänkte jag på att jag hade passerat en skylt som pekade mot vindkraftverket, och jag såg ju också att det fanns mängder med vindsnurror på berget. Så jag gissade att det måste finnas en snurra på toppen också, eller väldigt nära i varje fall. Så jag svängde in på denna väg, och nu fattade jag varför det hade blivit så fel – varken navigatorn eller Google Maps visste nånting om dessa nya vägar runt kraftverken, samtidigt som den gamla vägen till toppen föll ur bruk när en bättre väg skapades. Så jag bara åkte genom den här labyrinten, visste inte riktigt vilken väg var rätt men så länge jag åkte uppför måste det funka. Och så var det – jag kom upp till toppen och kunde parkera blott 50 meter från utsiktstornet!

Men nu började det bli kväll och jag hade redan åkt över 60 mil idag. Jag hade långt att åka i morgon också, så jag behövde att hitta en plats för natten och fortsatte mot norr. Jag hoppades på att hitta ett ställe där jag kan slå upp tält, och till sist kom jag till en trevlig rastplats lite vid sidan om stora vägen. Men när jag klev ut bilen möttes jag av mängder av mygg och jag gav upp tanken på tältet omgående, och nöjde mig med att sova i bilen. Ingen favorit kan jag säga, men hellre det än myggorna!