Märkliga saker. Många gånger har jag försökt att hitta sällskap för mina turer och sällan lyckats. Men när jag inte letar så hittar jag. Så i dag blev det ingen ensamvandring!

Plan A var att göra en topptur, men det här blåsiga vädret börjar bli riktigt irriterande. Så till slut valde vi en tur som mestadels går i skogen och det visade sig vara ett smart beslut. Vi gick från Vålådalen, vilket var särskilt kul för mig som aldrig tidigare besökt Vålådalen. Japp, ni läste det rätt, detta var mitt första besök i Vålådalen! Närmaste jag tidigare kommit är Lunndörrsstugan men då var ju startpunkten i Tossåsen.

Kyrkstenen

Målet för dagen var Kyrkstenen, så vi parkerade vid Nulltjärnen (för blåsigt för några vettiga bilder) och följde den fina leden. Det var lite moln som hängde kvar på morgonen, men väderprognosen hade lovat sol senare och det stämde bra. Vi hade tänkt att fika vid Kyrkstenen men picknick-platsen där ockuperades av en grupp ungdomar som verkade typ dricka öl och allmänt väsnas, bäst att jag inte skriver vad jag tycker om det. Då valde vi att följa stigen en liten bit mot Stensdalsstugorna (jag antar i varje fall att stigen går till Stensdalsstugorna även om den inte är markerad på kartan) tills vi hittade ett soligt ställe som också bjöd på lä.

Det var så skönt att sitta där och prata, detta gör jag aldrig när jag är ensam. Mina pauser brukar ju vara som längst typ tio minuter, jag är inte den som bara sitter kvar efter jag fikat färdigt. Vackert var det också, nu var det blå himmel och än finns det värme i solen. Men så… regn? Det finns ju inga moln?! Jag tittade runt och letade efter det där regnmolnet, hittade inte men såg en regnbåge i stället. Mot blå himmel. Ok… jag tackar och tar emot!

Nu när solen var ute blev det många fler fotostopp på väg tillbaka. För att vara ärlig så är leden under större delen rätt så ointressant då det är mycket barrskog, men det räcker med några intressanta detaljer för att lyfta helhetsintrycket. Jag ser fram emot kommande turer i Vålådalen, detta kommer att vara mina nya hemtrakter faktiskt efter jag flyttar till Ottsjö i slutet av november. Det finns mycket att se fram emot!

Skor

Ett ämne som vi pratade mycket om under turen var friluftsutrustning (ganska naturligt så). Jag blir alltid glad när jag får prata om skor, jag gör mitt bästa att få folk förstå fördelarna med att gå i skor i stället för kängor och att gå i noll-drop skor i synnerhet. För denna tur var det fråga om att prova någonting nytt för min del också, jag fick ju lite skavsårsproblematik förra helgen och så var Tracker Hi-kängorna inte vattentäta heller trots att de inte utsattes för särskilt mycket väta. Så nu tänkte jag testa hur det funkar med vattentäta Sealskinz-strumpor i mina gamla Vivobarefoot Hikers (modellen tillverkas inte längre) som har blivit lite slitna och släpper igenom vatten ganska omgående, inte minst pga att det har blivit hål vid tårna. Det är lite (väldigt) ont om helt vattentäta noll-drop kängor och jag vill i vilket fall som helst inte köpa nya nu så jag hoppas på att strumporna är lösningen när mesh-skor blir för klena. Och det visade sig faktiskt att det funkar! Nu var det ju inte så jätteblött på den här turen, men mina fötter trivdes (utom en liten skavsårskänning men det har jag alltid haft med dessa Hikers) och strumporna höll när skorna släppte in vatten. Så nu tänker jag klara mig resten av hösten med utrustningen jag har, eventuellt bara köpa ett annat par Sealskinz-strumpor så jag har reserv. Sen är ju frågan hur slitstarka strumporna är, men det får tiden visa!