2024 i bilder

2024 har varit ett annorlunda år för mig, det kan jag lugnt säga. Jag önskar att jag skulle kunna säga att det har varit ett ovanligt bra år, men tyvärr är det tvärtom. Jag kände mig innerligt trött hela vintern och våren och i början av sommaren kom diagnosen, jag lider av måttlig depression.

Under sommaren blev jag trött även i kroppen och efter några försök var jag tvungen att ge upp på fjälltopparna, jag orkade helt enkelt inte. Under hösten trodde jag att jag mådde bättre, men sedan kom bakslaget och det slog hårt. I somras hade jag hopp om att bli frisk, men bakslaget visade att jag har en lång väg att gå.

Just nu befinner jag mig i Nyslott i Finland, där jag lånar min systers fritidslägenhet. En sådan resa till södra Europa som jag gjorde i vintras var helt uteslutet, så jag valde att vila i min gamla hemstad.

Det har varit tyst om mig både här på bloggen och i sociala medier, jag har helt enkelt inte orkat med några uppdateringar. För att vara helt ärlig så känner jag att det är meningslöst, vad spelar det för roll liksom. Jag kan bara hoppas att 2025 är ett bättre år och att det kommer en dag där jag berättar att jag har besegrat depressionen och känner mig pigg igen. Just i dag nöjer jag mig med att skriva min årliga sammanfattning i bilder, jag må vara trött men jag ligger inte nere för räkning än!

Januari

Jag övervintrade i Spanien och Portugal som sagt. I början av januari korsade jag gränsen till Portugal, njöt av Algarvekusten och styrde sedan norrut. Målet var Nazaré där jag hade hoppats på att se jättevågor, men vindarna var för snälla så jag åkte till bergen i stället. Jag stannade några dagar i trakterna kring Portugals högsta punkt och det var en höjdpunkt på flera sätt, inte minst tack vare den här fina morgonen med orangea moln i horisonten där diset skapade en fin lager på lager-effekt.

Februari

Det var i januari-februari som tröttheten började bli för mycket. Det gjorde att jag fick hemlängtan, jag orkade helt enkelt inte med alla nya intryck som ständigt bombarderade mina sinnen. I stället för att fortsätta norrut enligt Plan A valde jag att åka hemåt. Det fanns ett ställe till som jag ville se innan jag åkte hem, det var ökenområdet i Bardenas Reales och jag är glad att jag orkade med det, för det var en upplevelse olikt någonting annat jag sett!

Mars

I och med att jag bor i husbilen är jag hemma var jag än parkerar. Om “hem” måste vara en specifik plats, så är det västra Härjedalsfjällen för mig. När jag fick hemlängtan, var det längtan efter mina hemmafjäll och så parkerade jag vid en elstolpe i Ljusnedal i mars för att vila och uppleva vårvintern, som levererade!

April

När den fina vårvintern byttes mot slask i snabb ordning i april åkte jag söderut och besökte Färnebofjärdens nationalpark. Det var vårflod på gång, vilket bjöd på märkliga vyer, såsom träd som ser ut att växa i vattnet. Ingenting mig emot.

Maj

I maj när det tjocka snötäcket hade för det mesta försvunnit var jag tillbaka i fjällen och övernattade på Flatruet, en av mina absoluta favoritplatser vad gäller sovrum. Regnskurarna avlöste varandra och jag fick se någonting som jag aldrig tidigare sett – en regnbåge som delade sig! Twinned rainbow heter fenomenet på engelska.

Juni

I juni var jag fortfarande inställd på att samla fjälltoppar, men saker och ting började gå fel ganska snart. I Sylarna var planen att ta tre toppar, men det blev bara en och sedan en hastig sorti när den hårda vinden blev för mycket för mitt nya tält. Jag tyckte ändå att det var en bra vandringstur, inte minst för att jag fick äntligen se Tempeldalen. Den här fina isranunkeln är just från Tempeldalen.

Juli

Efter diverse skavanker och inte minst min upptäckt om att även kroppen var trött när knoppen inte mådde bra gav jag upp på fjälltoppar, men inte på fjällen. Mittåkläppsvägen blev en favorit, det finns fina fjällvyer utan ansträngning. Men det som till slut fick min fulla uppmärksamhet var dessa viderosor, som inte alls är ovanliga men som jag genom alla år lyckats att förbise.

Augusti

Vädermässigt var det ingen bra sommar i fjällen, så jag åkte till låglandet flera gånger i hopp om att hitta sol och värme. Min längtan efter familjära platser ledde mig till mina gamla tassemarker i Los och Hamra nationalpark, där jag efter att ha fotat den här solnedgången vid min bil fotade fantastiskt norrsken på natten ute på Svartåmyran.

September

Den blöta sommaren i fjällen ledde till björkrost. Det var höstfärger redan i augusti, och i september när höstfärgerna annars brukar vara som bäst såg det ut mer som oktober. Räddningen var dimman, för även den tristaste björken kan se helt magisk ut i dimman. Just den här björken tyckte jag dock var fin och när kompositionen uppenbarade sig i sökaren blev jag varm inombords.

Oktober

Jag har längtat efter att se höstfärgerna i södra Sverige. I fjol missade jag färgerna i och med att jag hade bokat färjan till Tyskland för tidigt och det var fortfarande grönt i bokskogen när jag lämnade Sverige. Höstfärgerna var sena även i år och trots att jag inte hade en färja bokad missade jag dem igen. Jag hade helt enkelt inte tålamod att vänta, för södra Sverige har ingenting av intresse att erbjuda mig. Utom bokskogen då.

November

I november började nedräkningen för min resa till Finland. Dagarna var så korta (och sällan soliga) att jag inte kunde försörja mitt bodelsbatteri utan att köra flera mil om dagen. Gasolförbrukningen ökade med kallare temperaturer och min bil är tyvärr inte vinterbonad.

En trevlig nyhet i år var att Storulvåvägen hålls öppen hela vintern och det ville jag utnyttja, så jag fick ett sista hurra i fjällen och uppfyllde en dröm om att fota norrsken över fjälltopparna. Sedan var det dags att åka till Finland.

December

Jag är född i Nyslott, men familjen flyttade till Villmanstrand när jag var två. Vi hade dock stuga några mil utanför Nyslott så staden är en del av min uppväxt. När jag sedan började med universitetsstudier råkade just mitt ämne undervisas i Nyslott så jag bodde i stan i fem år. Det var från Nyslott som jag flyttade till Köpenhamn, sedan till England och därifrån till Sverige. Nu är jag återigen i Nyslott och cirkeln på sätt och vis är sluten, men bara temporärt. I januari åker jag tillbaka till Sverige, för Sverige är trots allt mitt hem nu. Längtan efter fjällen är stor!

Enligt mig är Nyslott Finlands vackraste stad. Det är visserligen en subjektiv åsikt, men jag har svårt att tro att någon skulle tycka att Nyslott är ful. Nyslott är en avlång stad som ligger mellan två sjöar och stadskärnan ligger på en ö (eller två öar, faktiskt). Jag och min syster brukar skämta om att du måste betala extra om du vill ha en bostad utan sjöutsikt. Jag har inte statistik till hands, men det är ingen vågad gissning om jag säger att Nyslott är staden med flest broar i Finland. Garanterat flest per invånare!

Det allra finaste med Nyslott är Olofsborg. Det må återigen vara en subjektiv åsikt, men Olofsborg är den vackraste fästningen som finns. Om du kollar upp ordet “borg” så ska Olofsborg stå där som illustration! Fästningen uppfördes på 1470-talet, på den tiden var Finland en del av Sverige och syftet med borgen var att skydda landet från ryssarna. Under århundraden har Olofsborg bytt ägare flera gånger, några gånger var det ryssarna som bemannade gränsfästningen.

Numera står Olofsborg flera mil från den ryska gränsen, men glansdagarna är på intet sätt över. På sommaren utgör Olofsborg en mäktig kuliss för den årliga operafestivalen och det är under festivalen som Nyslott vaknar till liv. Det är lite synd tycker jag att turisterna hittar till Nyslott endast på sommaren, för jag ser så mycket outnyttjad potential i staden även under vintermånaderna. Jag tror att finländarna/nyslottsborna tar det här vackra sjölandskapet för givet och inte förstår att det skulle locka besökare året runt!