Natten var kall och det hade snöat ytterligare. Ottfjället var nästan helvitt, synd bara om vinden, det blåste hårt fortfarande.
Fröågruvan
I och med att jag redan varit på de två utsiktsplatserna som finns nära till hands tänkte jag testa om Åreskutan skulle vilja visa sig. Tanken var att gå till Byxtjärn, den bjuder på en fin utsikt. Det visade sig att vädret var ännu hårdare i Björnen än i Vålådalen. Det var nästan snöstorm när jag åkte till Fröågruvan! Det var med viss möda som jag körde upp till parkeringen, mina helårsdäck bjöd inte på något förtroendeingivande fäste i snön som låg i backen.
Utsikten fick jag inte. Åreskutan har alltid ett eget moln när det är lössnö och det blåser hårt. Det behövs alltså inte ens riktiga moln alla gånger, utan det är snön som yr i luften. Fast i dag var det också riktiga moln. Jag gick runt i gruvområdet, det var fint när solen kom ut för en stund och lyste upp alla träd som fortfarande hade löv kvar.
Vintergatan vid Nulltjärn
På kvällen skulle det återigen bli klart väder, oavsett hur illa det var nu. Jag ville fota vintergatan igen och efter att ha studerat kartan en bra stund kom jag fram till att Nulltjärn är den bästa platsen.
Om det låter som om att jag åker mycket fram och tillbaka mellan Vålådalen och Åre så är det helt rätt, det är med avsikt. Efter att bodelsbatteriet höll på att dö veckan innan så väljer jag att köra mer helt enkelt för att se till att batteriet laddas tillräckligt. Några mil extra är billigare än el på en ställplats!
Även vid solnedgång såg det osannolikt ut att det skulle bli klar himmel och vindstilla om bara ett par timmar, men så blev det. Visserligen inte 100 % klar, men tillräckligt för att se vintergatan speglas i Nulltjärns vatten!
Nu räcker det
Mina tunga ben hade inte direkt blivit lättare under dagarna, så nästa dag behövde jag en promenad utan större höjdmeter. Jag åkte till Ottsjö där jag bodde för några år sedan, Platån visste jag var ett fint ställe som bjöd på en fjällutsikt. Jag kom dock inte längre än till Platåkåtan, jag satt där för att äta lunch och kände mig ganska orkeslös. Jag kunde inte frammana någon entusiasm för en längre promenad, så jag gick helt enkelt tillbaka till bilen och körde till Ullådalen, som är det enda stället i Åretrakten där du har en fin fjällutsikt direkt från bilen. Om solnedgången eller soluppgången var fin så skulle jag inte behöva anstränga mig särskilt mycket för att fota. Men som det blev så behövde jag inte ens anstränga mig för att gå ut. Vilket var bra, för nu kände jag mig riktigt trött. Huvudet var fullt av fina intryck och jag hade nått min gräns för hur många intryck som jag tål.
Då kände jag att jag var klar med fjällen för den här gången. På torsdag har jag besiktning i stan så jag styrde kosan österut efter frukost.
Tur och otur
Jag hade flera ärenden i stan och jag började med att åka till en däckshop för att beställa fälgar. Jag har två uppsättningar däck men bara en uppsättning fälgar och det sliter ut däck i onödan (och kostar pengar) att montera på och av. I en högersväng på väg till verkstan såg jag någonting som såg ut som en skruv som stod upp på höger sida, jag hann inte väja med hela bilen men glömde saken direkt.
Från verkstan åkte jag till förrådet (som jag hyr för att lagra alla grejer som inte får plats i bilen) för att organisera om, för det var kaos. Jag valde även att kasta bort några grejer som jag tydligen inte längre behöver och åkte då till återvinningscentralen. När jag svängde av från stora vägen lät det illavarslande bak på bilen. Har jag ett problem med ett däck? Ljudet blev bara värre, så jag parkerade bilen vid första bästa tillfälle och gick ut för att kolla. Japp. Punktering! Höger bakhjul, dvs. det hjul som utsattes för den där skruven jag nämnde tidigare.
Jag har åkt tvärs över Europa, jag har åkt på smala serpentinvägar i Spanien, stora motorvägar i Frankrike, autobahn i Tyskland, kors och tvärs i Norge och Sverige, små gropiga skogsbilvägar som inte är avsedda för husbilar… och så får jag punktering i stan, 300 meter från närmaste däckverkstad! En däckverkstad som dessutom hade ett däck – ETT – i samma storlek som det förstörda däcket så de kunde byta direkt och jag fick mitt hem tillbaka. Det kändes som min lyckodag trots punkan, så jag köpte en Trisslott. Vann 30 spänn!
Söderut
Besiktningen gick utan anmärkningar, de nämnde inte ens det lilla stenskottet som jag har i synfältet. Jag som hade oroat mig för att jag behöver byta rutan för den lilla saken!
Då var jag klar med Jämtland för den här gången. Det var dags att dra söderut, exakt hur långt söderut får tiden visa. Inte till Spanien i varje fall, den resan vill jag inte göra om tills jag återhämtat mig helt från depressionen!