Jag har återvänt till Skåne, efter att typ ha svurit varje gång jag åkt från Skåne att jag aldrig kommer tillbaka… men lockelsen av bokskogar är för mycket att motstå!
Höstfärger
I fjol missade jag höstfärgerna nästan helt, för jag hade bokat färjan till Tyskland för tidigt. Plus att färgerna var ovanligt sena i fjol tror jag, i och med att jag ser mer höstfärger nu trots att det är en vecka tidigare.
Jag blev förtjust i Klöva Hallar naturreservat i fjol så det är där jag började även nu. Klöva Hallar är som Söderåsens nationalpark i miniformat. Jag gick runt utan att hitta några uppenbara fotomotiv när jag plötsligt såg tre bokstammar positionera sig helt perfekt för en minimalistisk komposition. Jag blev nöjd, det är sådana här minimalistiska bilder som jag gillar mest, även om jag oftast fotar stora fjällvyer. Jag var faktiskt så nöjd att jag undrade om det finns någon mening med att fortsätta att jaga i bokskogarna. Jag kan liksom inte toppa den här kompositionen!
Söderåsen
Men jag åkte ändå till Söderåsens nationalpark. Om inte för annat så en trevlig promenad, planen var att gå rundan via Liagården. Jag gick upp till vänster från entrén, gick förbi Hjortsprånget, kom till den klassiska utsiktsplatsen… och undrade hela tiden om jag låst bildörrarna. Igen!!! Det var ett sådant stort stressmoment att jag var tvungen att gå tillbaka. Jag kan inte njuta av en vandringstur eller tänka på foto när tanken om öppna dörrar gnager i huvudet.
Om läsaren undrar varför jag plötsligt har blivit så glömsk (med tanke på föregående inlägg) så är jag inte mer glömsk än jag alltid varit. Jag brukar bara lämna ut alla dessa detaljer när jag skriver inlägg, men nu tänkte jag berätta om hur det är att vara neurotisk och vad det innebär i vardagen. I fall du inte riktigt vet vad neuroticism är, så är en neurotisk person är benägen att uppleva negativa känslor som ångest, oro, irritation eller nedstämdhet oftare än andra. Neuroticism kännetecknas av emotionell instabilitet och svårigheter att hantera stress. Det är ångest och stresshantering i synnerhet som är mina svaga punkter!
Så tillbaka till bilen då. Dörrarna var låsta som de alltid är, så jag passade på att äta lunch och gick sedan ut igen, denna gång mot Kopparhatten. Då fick jag den trevliga promenaden jag hade sett fram emot!
Kometen
Väderprognosen lovade en klar kväll och jag ville ta tillfället i akt och fota kometen C/2023 A3 (Tsuchinshan-ATLAS), som för närvarande hade två svansar. Den stora och tydliga och så en svagare antisvans (anti-tail), som jag aldrig tidigare sett. Jag har iofs fotat en komet bara en gång tidigare, så inte så konstigt att jag inte sett någon antisvans.
Jag letade efter ställen som bjuder på fri utsikt mot väst och fastnade för Fulltofta, från badplatsen är det fri utsikt över Ö Ringsjön. Jag var ute direkt efter solnedgången och väntade på att det blev tillräckligt mörkt. Först letade jag efter kometen för lågt på himlen, jag trodde att den var nära horisonten. Jag installerade en astroapp på mobilen och kollade vad den sa, det visade sig att kometen är mycket högre än så och då fick jag syn på den, med blotta ögat! Jag fotade med stor nöje. Det är inte många tillfällen vi har för att se kometer, så det gäller att passa på när chansen finns! Kolla gärna Fenomenjägarens Instagram-inlägg om kometen och dess antisvans! (Fenomenjägaren är mitt ”alter ego”.)
Det skulle vara klart väder även nästa kväll, så jag funderade på ett annorlunda ställe för att fota kometen. Inte platt horisont som vid sjön, utan med någonting mer intressant som förgrund. Brösarps backar tyckte jag skulle funka, väl måste det finnas något träd som jag kan använda som intressepunkt.
Molnen hade tydligen inte läst prognosen, för de hängde kvar. Jag hade hoppats på att först fota månen när den kommer upp och sedan kometen, men med månen hade jag inte en chans, alldeles för tjockt molntäcke. Det började dock klarna mot väst så jag fick se kometen igen!
