En gammal kompis som köpte min bok gav mig en present – STF:s årsbok från 1978. Det är fantastiskt intressant att läsa vad de skrev om Jämtland/Härjedalen för nästan 50 år sedan. Det finns mycket jag skulle kunna säga särskilt om den historiebeskrivning som finns i boken, men det hör inte till det här inlägget. Det som däremot har mycket att göra med detta inlägg är Bjurälven som jag aldrig hört talas om tills jag läste boken. Och direkt när jag läste ville jag se Bjurälven med egna ögon!
Vildmarksvägen
Jag åkte Vildmarksvägen för nästan exakt 15 år sedan. Jag minns att jag körde förbi en del vattenfall, som jag upptäckte för sent och brydde mig inte om att vända. Jag hade lite för bråttom då. Så om jag ändå ska åka till Bjurälven är det lika bra att jag kör hela Vildmarksvägen och kollar alla de vattenfall som jag missade då den första gången.
Det är en vacker sträcka från Strömsund till Gäddede, men det gjorde inte mycket nytta för mig för det regnade igen. Jag stannade natten på en fin plats och hoppades på norrsken, men fick moln i stället. Inga överraskningar där.
Hällingsåfallet
Ett vattenfall som jag hann med för 15 år sedan var Hällingsåfallet och dit åkte jag igen. Inte så mycket för själva vattenfallet, utan för regnbågen. Det är det bestående minnet jag har från det första besöket, att regnbågen var fin. Den här regnbågen kräver dessutom inget regn, utan den uppstår tack vare det ständiga skummet från det stora vattenfallet.
Nu samarbetade också vädret och det var soligt, vilket är förstås den andra viktiga beståndsdelen i regnbågar!
Brakkåfallet
Nästa vattenfall var nytt för mig, Brakkåfallet. Det finns ett nedre och övre fall, varav den nedre som är närmast vägen är lätt att nå. Det övre fallet däremot krävde sin kvinna. Jag hade läst en beskrivning där det stod att de mer äventyrliga kan ta sig till det övre fallet och det förstod jag när jag kom dit. Du kan se fallet från höjden, men för närbilder måste du klättra/scrambla ner i ravinen. Det var inte helt lätt på det hala underlaget och tysken som stannade på höjden undrade säkert vad jag håller på med, så besvärligt som jag fick det att se ut. Men jag kom ner och upp igen!
Nästa mål var då det stora målet, Bjurälven. Jag stannade natten vid bron som man kör över direkt efter korsningen till Leipikvattnet, forsen uppströms var inte dålig och jag tänkte att den skulle se fin ut med norrsken i bakgrunden. Det fick jag dock inte den här gången heller och jag lyssnade på regnet när resten av Sverige verkade fota episkt fint norrsken. Inte anade jag då att turen skulle snart vända!
