Jag kom till Vålådalen med stora förhoppningar – finns det snö? Svar ja! Men det var redan kväll när jag var framme, så snö fick vänta. Jag började med nattfoto i stället.
Vintergatan och norrsken
Jag har blivit mer intresserad av astrofoto, inte bara för norrsken utan annat också. Som vintergatan. Så jag parkerade vid Storån, därifrån är det en kort promenad till stranden.
Så fort som det blivit mörkt gick jag till Fettjetjärnen. Eller försökte att göra det i varje fall. Jag upptäckte också att en blöt myr i mörker är inte det skönaste stället för en promenad, så jag tog ett par bilder och då räckte det för min del, jag tog mig till fast mark på stranden.
Vintergatan ligger i sydväst på kvällen och när jag tyckte att jag var klar med uppgiften och vände mig för att gå, såg jag någonting bekant i norr. Jag vred kameran åt det håll och visst, det var norrsken! Det var otippat, alla mina norrskensappar hade sagt mer eller mindre att det är dött i natt. Det var tur att jag redan stod på rätt plats med kameran på stativet, för det gick över lika fort som det hade börjat. Dansande norrsken som speglades i Ottsjöns stilla vatten… magiskt är bara förnamnet!
Snöbyar på Kläppen
Nästa dag var det äntligen dags för att kolla hur det såg ut på fjälltopparna. Jag behövde en utsikt och det finns två självklara alternativ för att snabbt ta sig till kalfjället, Middagsvalen och Ottfjället eller Kläppen, den lilla höjden intill vägen till renvaktarstugan.
Jag tror att jag har glömt hur kylan känns. Jag var definitivt felklädd, kunde jag konstatera direkt när jag kom upp. För det första så blåste det ganska hårt och för det andra så kom det in en regnskur. Nej vänta nu… inte regn, utan snö! Det räddade mig, jag hade inte ens regnkläder med i packningen. Visst att det stundtals var snöblandat regn, men skurarna och solsken varvades om så jackan hann bli torr mellan varven.
Det är just det här att flera skurar rör sig över landskapet som gör fjällvädret ett mäktigt skådespel. Det är helt magiskt att se hur solen lyser på ena hållet och molnet faller på annat håll. Det är exakt så det ser ut, att molnet faller. Eller dras ut. Fantastiskt att se, oavsett vad det heter.
Det som jag tyvärr inte fick se var fjälltopparna. Skurarna rörde sig genom dalgången, men fjällen runtomkring hade ett mer bestående molntäcke. Jag försökte ha tålamod och vänta, men det finns en gräns till hur mycket kyla jag vill stå ut med och till slut gick tillbaka. Vädret såg ut att bli bättre framöver så jag skulle få en ny chans.
Gratis parkering i Björnen, aldrig hänt!
Jag behövde tvätta håret och såg ingen anledning till att använda min egen dusch när jag hade tillgång till obegränsat med varmt vatten i stationshuset för bara fem kronor. Jag blev dock helt paff när jag kom till Åre, det var nästan fullt på varje parkering! Vad är det som händer?! Jo, höstmarknaden förstås. Den hade jag missat.
Jag duschade och tänkte att jag övernattar vid Fröåvägen där jag hade övernattat i fjol. När jag kom till Björnen såg jag dock en skylt som informerade om gratis parkering, så jag stannade på XC Arena. Gratis parkering i Åre, det måste man bara utnyttja!
Middagsvalen
För den nya chansen att se fjälltoppar gick jag till Middagsvalen. Det hade snöat under natten och nu var det snö även i skogen! Det är en… ska vi säga intressant upplevelse att gå på en gyttjig stig som frusit under natten och nu började tina. Inte mitt favoritunderlag om jag ska vara ärlig så jag gick med försiktiga steg. Och tunga steg. Har jag gått upp i vikt eller orkar jag helt enkelt inte? Så här tunga har benen aldrig varit.
Utsikten var naturligtvis värt alla steg. Det är så vackert med snöpudrade fjälltoppar! Det blåste ganska hårt även i dag, men nu var jag bättre beredd så jag tog på mig extra lager så jag kunde sitta på toppen och beundra allt det fina och se hur ljuset skiftades när molnen lyfte.
För natten åkte jag till Storån igen, men nu kunde jag lägga mig tidigt. Ingen klar himmel.
