I och med att väderprognosen för fjällen inte var rolig läsning styrde jag kosan mot ett helt annat landskap – kusten. Det fanns en chans för norrsken under de kommande dagarna och då ville jag vara någonstans med en chans för klar himmel, vilket inte blev så lätt. Kändes som att molnen täckte hela Norrland, utom kusten kanske. Så jag hade inga på förhand bestämda mål, utan studerade kartan en bra stund tills jag då landade på att Umeälvens delta kan vara intressant.
Umeälvens delta
Det var det inte. Problemet med deltan, precis som med Indalsälvens delta i somras, är att någon bra uppfattning får du inte från grodperspektivet. Men en trevlig promenad blev det i varje fall och jag konstaterade att även björkarnas stad hade drabbats av björkrost.
Bimåne
Jag ville inte stanna natten vid deltat, det var för mycket ljusföroreningar. Det är inte så lätt att hitta något ställe vid kusten utan bebyggelse, men Rovögerns badplats såg ut att uppfylla mina krav. Det gjorde den, men nästan till ingen nytta. Tunna slöjmoln ställde till det, men de gav också en oväntad gåva. Det fanns en halo runt månen och inte bara en halo utan… bimåne? Alltså samma princip som med bisolar, fast runt månen. En bimåne hade jag aldrig tidigare sett!
När jag höll på med att fota halon blev det plötsligt lite grönt på himlen. Norrskenet dansade för en kort stund och försvann sedan och molntäcket såg ut att bli värre också så jag gjorde natt.
Bjuröklubb
Efter ytterligare ett par timmar (eller så det känns) framför kartan bestämde jag mig för att åka till Bjuröklubb utanför Skellefteå. Det finns ett naturreservat där som enligt beskrivningen lät som en mycket intressant plats, värt att kolla.
En annan sak som talade för Bjuröklubb var att jag skulle kunna fota fullmånen när den kommer upp. Väderprognosen gav en hyfsat bra chans för det, men när jag kom fram kändes det som att jag behöver ett mirakel. Det regnade. Det var dock bara eftermiddag så jag fikade under tiden som jag väntade på uppehåll och gick sedan en kort sväng till fyren. Det var faktiskt intressant, jag lärde mig om både geologi och historia. Även om Bjuröklubb inte hör till Höga kusten är landhöjningen avsevärd även där, nu såg jag helt konkret hur det har påverkat människorna som bott och verkat vid kusten.
Fullmåne
Molnen skingrades allt mer och det såg ut som att jag skulle få min chans med månen. Jag gick till klipphällarna som bjöd på en fri utsikt över havet och blev direkt förtjust, superfina klippor! Men horisonten… visst var det moln där? Japp. Jag såg inte månen tills den var en bit över horisonten, och även så försvann den bakom molnen igen utan att en gång synas i sin helhet. Nåväl, jag försökte i varje fall.
Klipporna
Nästa dag slog en värmebölja till. Natten var hyfsat kall, men så fort som solen började värma blev det riktigt varmt. Jag hade svårt att tro att det verkligen skulle vara så varmt så jag hade en långärmad tröja som mellanlager när jag gick. Den långärmade tröjan fick jag skala av omgående, och efter en stund åkte även jackan till ryggsäcken. Shorts skulle inte ha varit fel!
Den första halvan av turen var kanonfin. Jag gick sakta mellan klipphällarna, stannade ofta för att studera detaljerna och fota. Jag var så nöjd med att jag åkte upp till Bjuröklubb!
Den andra halvan av turen var desto tråkigare, nu gick jag i skogen. En fornlämning som heter Jungfrugraven var dock intressant, det finns många teorier kring vad platsen hade använts för. Vi får kanske aldrig veta, vilket i sig är ganska häftigt.
Flugor i sommarvärmen
Tillbaka i bilen upptäckte jag att det varma vädret hade fått flugorna att vakna upp. Jag fick in massor av flugor som hittade in trots att jag använde myggnät när jag öppnade takluckan. Några flög in när jag gick in i bilen.
Möjligt att grannarna undrade var jag håller på med när jag försökte döda flugorna genom att slå med en vikt tidning. Några fick jag och resten lugnade ner sig när jag släckte ljuset för natten.
Nu ska jag åka söderut igen, Höga kusten väntar!