Det andra stora målet (förutom Bjurälven) för den här resan på Vildmarksvägen var att fota massor av vattenfall. Stora eller små, berömda eller okända, spelar ingen roll!
Kullafallen
På morgonen korsade jag gränsen från Jämtland till Lappland. Den första anhalten var Klimpfjäll där jag spanat ett vattenfall som heter Kullafallen. En kort tur dit tänkte jag, alldeles lagom nu när jag var trött både i kroppen och knoppen efter två sena kvällar med norrskenfoto. Men när jag kom till Kullafallen och såg en skylt som lovade “7-forsar” (det är så det hette!), fortsatte jag gå utmed Dårrenbäcken. Jag räknade inte, men det skummade flera gånger både smått och stort.
Den korta svängen hade plötsligt blivit 5 km och jag var utsvulten när jag kom till bilen, hade förstås inte tagit någonting att äta med mig.
Fiskonfallet
Nästa anhalt var Fiskonfallet. Jag hade aldrig hört talas om fallet, men om det är värt att markeras på kartan är det värt att kolla närmare. Det är bara 400 meter att gå från parkeringen, allt i uppförsbacke, vilket förstås bådar gott. Det finns en rejäl fallhöjd här.
Jag var ändå inte förberedd för att se det jag såg – Fiskonfallet var mäktigare än jag kunnat föreställa mig! Jag är inte alltid så förtjust i stora vattenfall, det som räknas för mig är hur bra vattenfallet gör sig på bild. Fiskonfallet råkar vara ett sådant stort fall som också är vackert. Men hur fotar jag det? Från utsiktspunkten var sikten inte fri. Jag gick försiktigt ner på den branta sluttningen för att komma närmare och till slut hittade jag en plats med fri sikt.
Om Fiskonfallet inte är vida känt så är Trappstegsforsen desto mer berömd. Jag var nästan inställd på att inte stanna där, men i sista stunden svängde jag in på parkeringen och lite pliktskyldigt fotade forsen. Jag hade liksom inga idéer alls att göra någonting annat än fota forsen rakt upp och ner.
Kultsjöån
Tiden hade flutit på bra efter alla mina små utflykter och det var dags att hitta en plats för natten. Jag stannade vid Litsjöforsen där jag hade forsen bara några meter från bilen. Det blev praktiskt på morgonen när jag vaknade till tjock dimma, jag gick ut och fotade dimman innan frukost så jag inte missar det fina.
Nu hade jag inga riktiga vattenfall kvar, men ytterligare några forsar i Kultsjöån blev det under förmiddagen. Både Harrforsen och Dimforsen bjöd på detaljer för mig att fokusera på och det uppskattade jag enormt. Jag gillar dessa avskalade bilder, även om jag sällan skapar sådana. Desto roligare när det händer!
Väderprognosen var ingen rolig läsning och jag bestämde mig för att jaga solen. I stället för att köra hela Vildmarksvägen svängde jag av efter Vilhelmina för att jaga helt andra motiv – klippor vid havet! Jag hoppades också på att få vila. Jag var bra trött nu efter flera dagar fullproppade med nya intryck och lite sömnbrist på köpet. Men roligt har det varit!
