Åre är ett knepigt ställe för vanlife. Allt du vill köpa har ett Åre-tillägg i prislappen och husbilar är inte välkomna på flera parkeringsplatser och gratisparkering är det inte fråga om. Enda undantaget är vid gamla kyrkan där du kan stanna gratis över natten och Åre Strand där den första timmen är gratis. Gratistimmen utnyttjar jag ofta för att njuta av den enda billiga saken i Åre – dusch för 5 kr i stationshuset!
Lyxbostäder
Vill jag ändå övernatta i närheten av Åre är det enda alternativet Ullådalen. I Ullådalen finns två stora parkeringar och några mindre och än så länge har de inte infört parkeringsavgifter. Jag misstänker dock att det bara är fråga om tid. Ullådalsstugan har rivits och nu håller de på med att bygga ett lyxigt lägenhetskomplex, jag läste att en lägenhet kostar upp till 23 miljoner. Huruvida de vill ha gratisparkering för kreti och pleti utanför återstår att se.
Fjällturer från Ullådalen
Ullådalen är dock en viktig startpunkt för fjällturer i området. Från Ullådalen kan du göra turer både till Mullfjället och Åreskutan, jag har själv gjort båda topparna med Ullådalen som startpunkt. Naturligtvis finns det också en mängd alternativ för andra turer, både korta och långa.
Sådana kortare turer gjorde jag under mitt senaste besök i Ullådalen. Först tänkte jag gå till Forsaskalet, men där gav jag upp halvvägs. För fyra år sedan när jag gjorde turen över Mullfjället kritiserade jag ledens skick med hårda ord. Jag såg att de har spångat mot Lillåsstugan (för fyra år sedan fanns inga spångar), men där verkar det också sluta. Mot Forsaskalet var det precis så eländigt som jag mindes. Gyttja och spänger som ligger under vatten eller är för korta. Jag borde haft gummistövlar, men nu hade jag Goretex-kängor (Altra Olympus Mid) och stundtals var frågan om jag skulle få vatten över skaftet. Efter den femtielfte omvägen fick jag nog och vände.
En annan sak som är tråkig – och gäller i allmänhet, inte bara Ullådalen – är att höstfärgerna är tidiga. Fast några riktiga höstfärger är det inte, utan björkarna har angripits av en rostsvamp. Samma sak hände 2011, det var inga höstfärger alls när björkrosten gjorde att löven föll alldeles för tidigt. Bristen på höstfärger 2016–2018 berodde på frostfjärilen, vars larver åt upp björklöven innan de hann skifta färg.
Tvärån
Tvärån är ett populärt namn för en å, på rak arm kommer jag på två i Funäsfjällen, mot Storulvån har vi Sönner- och Norder-Tvärån och vid Åreskutan har vi ytterligare en. En snabb sökning i Lantmäteriets databas ger mig många träffar till. Hur som helst, den Tvärå som var av intresse för mig i Ullådalen var naturligtvis den vid Åreskutan. Jag har sett att det finns vattenfall i ån, det som ligger längst ner i dalen kollade jag för tre år sedan och heter Tväråfallet. De andra vattenfallen i Tvärån har inga namn vad jag vet, men det betyder inte att de är obetydliga!
Det dröjde dock innan jag kom till vattenfallen. Det var dimmoln på morgonen och jag gick till Rödkullen för en bra utsikt. När molnen började skingras tog jag kursen mot Tväråvalvet och vattenfallen. Den rakaste vägen innebar en hel del blöt videsnår, men jag var inte i närheten lika besvärad som jag brukar vara i videsnår. För det första hade jag gummistövlar så jag slapp hitta en torr tuva att sätta foten på och för det andra… jag tror att jag hittade min inre zen. Kan vara att vetskapen om att turen var kort och att jag inte hade ett större mål än några vattenfall (i stället för en fjälltopp) hjälpte.
Tväråvalvet
Det första vattenfallet blev en fotomässig nitlott. Vattnet föll i en klyfta så jag behövde klättra ner för en bättre vy och mitt vägval kan diskuteras. Såphala klippor och stenras var inte ett särskilt förtroendeingivande underlag, men lite spänning är aldrig fel.
Nästa vattenfall var mer som en fors, men jag hittade en okej komposition och var nöjd. Jag fortsatte uppåt och kom jag till en serie fall, varav det nedersta (och största) inte funkade, men ovanför såg det bättre ut. Jag gick ut på klippan mitt i forsen just där det större fallet störtade ner och såg att vyn var rätt så bra nedströms också. Det fanns ytterligare små vattenfall uppströms så jag fortsatte, det här var roligt!
Jag stannade när terrängen planade ut i Tväråvalvet, åt lunch i solskenet och var allmänt nöjd.
Regnskurar
På väg tillbaka ville jag undvika videsnåret, så mycken zen hade jag inte att jag skulle utsätta mig för det igen. Jag tog höjd för att gå runt och fick då en bättre utsikt på köpet. Jag såg att det var regnskurar på gång, en i synnerhet som kom från Snasahögarna och rörde sig mot Duved (och därmed mot mig). Det var en tydlig skur och superhäftig, naturligtvis ville jag ha en bättre utsiktsplats så jag gick till Rödkullen igen.
Det fanns flera regnskurar på olika håll och jag insåg att risken för att det snart börjar regna på Rödkullen var överhängande. Jag fotade tills de första dropparna damp ner och började gå tillbaka. Just när jag kom till liftgatan för att ta stigen till parkeringen slutade det att regna, men bakom Västerskutan producerade en skur en liten regnbåge så jag gick upp på Rödkullen en gång till för en vy utan liften i bilden.
I fjärran såg jag hur ännu en regnskur hade formats över Snasahögarna. Vinden kommer från Norska havet och när den blåser över fjällen kyls den av, vilket ger upphov till kondensation och nederbörd som sedan faller öster om fjällen. Nu såg jag effekten i praktiken!
