Jag vill inte hela tiden återkomma till att jag inte mår så bra, men faktum är att det påverkar mig så mycket att allt jag gör numera är mer eller mindre färgat av depressionen. Med det sagt så är jag inte ledsen och det är inte synd om mig! Det här att inte vara ledsen kan gå emot stereotypen av depression, men jag tror att min medicin hjälper.
Back to my roots
Hur som helst. En sak som fortfarande inspirerar mig är foto. Jag har hållit på med foto så länge att det har blivit en naturlig del av mig. Jag kan glömma allt annat när hela min värld består av det jag ser i sökaren. Nu när jag inte jagar fjälltoppar har foto också fått en större plats i mitt liv. På sätt och vis har jag gått tillbaka till hur allt började, det var ju foto som var min inkörsport till fjällvandring. Jag ville skapa häftiga landskapsbilder, då tog jag mig upp på första bästa fjälltopp. Inom kort tog jag mig upp på fjälltoppar och kameran hängde med som sällskap, inte som det primära syftet med turen.
Häromdagen pratade jag med Kristina om vidvinkelfoto. Det påminde mig om perioden när jag hade vidvinkelzoomen som mitt förstaval och nu kände jag att jag har börjat sakna vidvinkel. Mest har jag jobbat med superzoomen, ett väldigt praktiskt verktyg under en fjälltur, men den största bristen hos superzoomar enligt mig är att de saknar ordentlig vidvinkel.
Då dammade jag av mitt 14-24 mm objektiv som jag bara använt för nattfoto sedan jag skaffade det för ett par år sedan. Det är en tung pjäs med sin bländaröppning på 2,8, men under kortare turer är det inga problem, även om jag också har med min andra kamera med superzoomen. Bara i fall!
Kravlös tillvaro
I och med att jag har blivit så känslig för all slags belastning söker jag mig till bekanta miljöer med kravlös tillvaro. Jag har återigen hamnat i Funäsfjällen, egentligen började det med önskan att stanna flera nätter på Flatruet, men av olika anledningar blev det bara en natt. Jag ville dock vara någonstans med en fin fjällutsikt runt knuten och kom då på att Mittåkläppsvägen bjuder på både utsikt och bra promenadmöjligheter. Största problemet är mobiltäckning, vilket begränsar alternativen. Jag vill ändå ha internet. Täckningen försvinner när man rullar ner från Hågna och i dalen saknas täckning helt, inte ens Telia når dit.
Videros
Det har också varit hyfsat fint väder, ovanligt nog. Jag har gjort några trevliga turer (Axhögtjärnen som jag skrev om i förra inlägget, Gruvturen och Säterturen), annars har jag luftat makroobjektivet och fotat videros, som är en gallbildning på vide. Det finns massor av videros här och nu när jag sett vissna ex förstår jag att jag har sett videros tidigare, men alltid trott att det är så vide ska se ut. Jag måste också ha sett gröna viderosor, men inte ägnat en tanke åt dem. Videsnår är någonting jag svär över, inte stannar och tittar närmare! Kanske såg jag dem nu tack vare ett inlägg i en FB-grupp där någon hade postat en bild på en videros.
Vidare
Jag har givit upp på fjälltoppar som sagt, men det finns en tur som jag har funderat på hela sommaren – Knutshøe i Norge. Jag har bara väntat på en lämplig lucka i vädret och nu ser det ut att bli sådan, det är dags för en liten utlandsresa!
