Efter min något hastiga sorti från Norge fick jag plötsligt lust att åka till mina gamla tassemarker i Lostrakten (eller Loos, som byborna stavar namnet). Jag har blivit förtjust i lavar och en urskog lär erbjuda mycket av den sorten, då var Hamra nationalpark ett givet mål.
Den förvirrande delen av Gävleborg
Hamra nationalpark ligger i Ljusdals kommun, Gävleborgs län och Dalarnas landskap. Det var här jag lärde mig att begreppet landskap är gammalt och gränsen följer inte nödvändigtvis kommun- och länsgränsen. Här i den västligaste delen av Gävleborg har vi dessutom Härjedalens landskap och inte heller Härjedalens landskapsgräns följer Härjedalens kommungräns. Det var mycket förvirrande för mig som hade nyligen flyttat till Sverige!
Hamra nationalpark
I början när jag bodde i Los var Hamra nationalpark mycket liten, Sveriges minsta faktiskt, och bestod endast av urskogen som numera heter Huvudentrén. I och med att kravet på en nationalparks storlek ökade, utvidgades Hamra till Svartåmyran och Svartån. Svartån i synnerhet var en favorit för mig, det var otaliga gånger jag parkerade i vägs ände och gick till de röda hällarna för att fota vattenfall. Det var mitt hemliga smultronställe, det ledde inga stigar dit. Sedan nationalparken utvidgades blev Hamraleden till, den följer Svartån och går genom hela nationalparken. Numera är mitt smultronställe inte hemligt och jag ser att även vägs ände finns på park4night. Det stoppade inte mig från att stå där en natt!
Norrsken
Den bästa natten var dock den vid Svartåmyran. Norrskensapparna fick fnatt och jag var ute redan innan det blir ordentligt mörkt, jag kunde helt enkelt inte vänta längre i bilen. Jag hade rekat under kvällen, tänkte att utsiktstornet är en bra plats för att fota norrsken, men utsikten var mycket sämre än vad jag kom ihåg. Eller också har träden vuxit. Så jag gick på spängerna i stället, de går tvärs över den hyfsat öppna myren, och där hittade jag en mängd kompositioner. Men egentligen skulle det ha räckt med utsiktstornet, bara peka kameran rakt upp. För det var grönt överallt, i alla väderstreck och rakt över huvudet. Och inga ljusföroreningar!
