Hur många gånger har jag planerat att göra Stor-Anahögen? Jag hade fjället i blickfånget hela tiden när jag bodde i Ottsjö. Jag hade fjället i blickfånget nästan hela tiden när jag bodde i Åre.
Misslyckade försök
Jag försökte på en dagstur genom att cykla till Grönvallen, det var misslyckat. Jag saknar skills för att tackla den knöliga leden. Jag försökte att komma åt fjället från öster via Anarisstugan. Jag kom inte längre än Anarisstugan. Jag har räknat avstånd och kollat från varje håll, funkar det som dagstur utan att cykla? Svar nej. Inte så länge jag inte blir fjällöpare, och det kommer inte att hända.
Den enda lösningen är att tälta, men i och med att jag inte gillade mitt gamla tält valde jag bort även det alternativet och gjorde andra toppar som inte krävde tält.
Och nu… nu är jag trött. Det har inte varit någon bra sommar på grund av depressionen som nu påverkar mig även fysiskt. Turen på Lill-Stensdalsfjället var inte rolig och det vill jag inte uppleva igen.
Men så fanns det en ny lucka i vädret. Jag tog chansen med mitt fina nya tält. Jag behöver bara göra Stor-Anahögen, ingenting annat, även om det finns andra toppar så nära att jag i vanliga fall skulle ha kombinerat.
Översvämningar
Det har regnat ganska mycket de senaste dagarna, jag har inte varit i Vålådalen så jag vet inte exakt hur mycket vatten det har fallit, men stigen var blöt nästan från början. Ändå var jag inte beredd på det som såg när jag kom till Grönvallen – hela stigen hade omvandlats till en bäck! Jag såg direkt att det var omöjligt att hålla fötterna torra så jag plaskade genom vattnet. Efter kanske hundra meter var stigen inte längre en bäck, den var en fors. Det var så djupt och strömt att det var omöjligt att följa stigen, nu förstod jag varför stigen genom Grönvallen är så eroderad!
Jag avvek till höger och gick mot vindskyddet. Som djupast hade jag vatten upp till knäna, men när jag kom till vindskyddet hittade jag ingen möjlighet att ta mig vidare. Då såg jag att andra vandrare hade tagit sig till den lilla höjden med byggnader på andra sidan stigen, så jag vadade tillbaka tills jag hittade ett lämpligt ställe att ta mig över.
Jag pratade med vandrarna, de berättade att de hade haft kontakt med stugvärden som hade sagt att man kan gå runt på vänster sida. Vi undersökte saken och visst var det grundare över Källbäcken (bäcken som kommer från Issjödalen). Den värsta översvämningen berodde på Grönan, som alltså kommer från Gröndalen via Pyramiderna.
Jag blev osäker på vilket led jag ska välja nu, i och med att jag inte visste om det var översvämmat i Issjödalen. Då kom det vandrare just från Issjödalen så jag kunde fråga och de berättade att det inte var några problem uppströms, då fortsatte jag enligt planen mot Issjödalen.
Lägerplatsen i Gröndalen
Informationen stämde bra, det var inga problem alls även om stigen stundtals var blöt. Jag gick genom Issjödalen torrskodd, men uppe i Gröndalen när leden korsade en remsa med myr fick jag ge upp på mina nu torra skor och plaskade genom myren. Det var översvämmat även vid min valda tältplats, vatten som rann mellan tuvorna, men genom att hoppa på tuvorna tog jag mig över till en perfekt lägerplats. Dricksvatten hämtade jag från tjärnen.
Nu var jag faktiskt lycklig. I så många år hade jag drömt om att tälta i Gröndalen, nu var jag äntligen här! Jag tog det lugnt på kvällen, det var så skönt att inte behöva anstränga mig mer på samma sätt som jag hade gjort vid Sylarna och senast på Smällhögarna.
