Jag har länge varit nyfiken på Färnebofjärden nationalpark, men av olika anledningar har ett besök aldrig blivit av. Oftast på grund av myggen, för det finns två saker som det finns gott om i Färnebofjärden – mygg och vatten. Men nu så blev det äntligen av! Snön är borta för det mesta och myggen inte hunnit vakna.
Hemön
Min husbilskompis har en kompis som jobbar på Naturum och genom henne fick vi tips om ett fint ställe där vi kan stanna. Färnebofjärden NP är ett trevligt undantag för alla förbud som annars verkar vara standard, för här får man faktiskt övernatta med husbil. De har till och med parkeringar som är särskilt avsedda för husbilar. Mer sånt!
Tipset var Hemön, en mil söder om Österfärnebo. Det regnade när jag kom till nationalparken, jag kollade huvudentrén men var inte alls sugen på att gå ut i regnet och kylan så jag fortsatte direkt till Hemön och hade då tid innan min husbilsdejt skulle dyka upp. Tipset var helt underbart bra, jag blev förtjust redan på väg dit för det fanns massor av intressanta saker även längs vägen.
Jag fikade i väntan på att regnet upphör och gick sedan ut för att ta en närmare titt. Det var översvämning som det alltid är så här års och det överflödiga vattnet bjöd på fantastiska speglingar nu när det dessutom var nästan vindstilla.
På kvällen när min kompis kom gick jag en ny promenad med henne, nu visade sig solen också så vi fick lite fint ljus. En oväntad regnskur gjorde allt bara bättre.
Ista naturreservat
Natten var kall och morgonen bjöd på dimma. Vi var ute tidigt för att fota dimman och gick direkt till Lisselsjön, som hade blivit en favorit. Det är endast en liten landremsa som skiljer sjön från Färnebofjärden och nu med högt vatten var hälften av landremsan under vatten. Effekten är att träden sticker direkt upp från vattnet, det var lätt att skapa minimalistiska bilder med dimman som var.
Egentligen är Lisselsjön inte en del av nationalparken utan den hör till Ista naturreservat, och nästa kväll tog vi oss just till naturreservatet. Det finns en liten rastplats, precis stor nog för två husbilar, en dryg kilometer söder om Ista. Det var på håret att det gick att köra dit i och med att vägen var förrädiskt mjuk på ett ställe, men vi klarade oss.
Det var fortfarande vindstilla på morgonen, men ingen dimma den här gången och jag tog det lugnt. Min husbilskompis åkte tidigt och jag stod kvar, gick en promenad för att kolla en gammal stuga och den visade sig vara en… gammal stuga, inga konstigheter.
Skekarsbo
Jag hade några dagar kvar att döda innan det var dags att åka till Finland, så jag tänkte att jag kan passa på att besöka de andra nationalparksentréerna. Jag åkte till den södra sidan av Färnebofjärden, till Skekarsbo. Nu hade även solen kommit fram och temperaturen var rätt så behaglig.
Det finns ett utsiktstorn i Skekarsbo, så det kollade jag naturligtvis. Det var fint, typ, men jag tyckte det var mer intressant att titta rakt nedåt och se trädtopparna uppifrån. Jag följde stigen till Brattnäset, var nöjd och vände tillbaka.
Östa naturreservat
Nationalparken har en entré även i Östa, även om nationalparkens gräns går i vattnet utanför. Själva Östa och Östaholm hör till Östa naturreservat. Här finns också en lång sandstrand med en gigantisk parkering, som jag fick ha helt för mig själv. Det var för kallt att bada, men de kommande dagarna såg ut att bli fantastiskt fina.
Jag gick en promenad runt Stormossen. Det var med nöd och näppe jag klarade mig torrskodd, vattnet kom stundtals upp till stigen så det krävdes några omvägar för att komma runt.
Det finns ett fågeltorn mitt i Stormossen men på nåt vänster lyckades jag missa stigen dit. Inte för att jag tänkte spana efter fågel utan bara för att få en översikt över mossen.
Ön
Jag var nöjd med vad jag fått se av Färnebofjärden nationalpark. Visst hjälpte det att vädret var bra och det hjälpte säkert oändligt mycket att det var myggfritt. I vilket fall som helst så var det dags att köra söderut och jag valde att göra det i korta etapper. Jag stannade på en ö som heter kort och gott Ön. Den hör inte till nationalparken utan ligger några kilometer nordöst från nationaparken, mellan Brokfjärd och Öbyfjärden. (Varför är vissa namn i bestämd form och andra i obestämd form? Frågar åt en (finsk) vän.) Det var så fint att det lätt hade kunnat vara en del av nationalparken! Som det var så fick jag en trevlig kväll när jag såg solen gå ner över spegelblankt vatten.
Vilken fin vecka det var!
