Det är äntligen dags för mig att styra kosan hemåt. Visserligen en månad tidigare än ursprungligen planerat, men hemlängtan har blivit för stor. Helt raka vägen kör jag dock inte, utan väljer att ha en dos berg och kör N-260 på utkanten av Pyrenéerna österut.
Bolea-Lavelilla
Jag ansluter till N-260 norr om Huesca. Det är ingen uppmuntrande början, det regnar och molnen är låga så några berg finns det inte att se. Vägen går upp på 1200 meter som högst och då börjar det bli några ljusglimtar – så pass mycket att det stundtals dyker upp regnbågar. Den absolut finaste är när jag kör över en bro och regnbågen står över ravinen nedanför. Naturligtvis finns det ingenstans att stanna så jag filmar med GoPro för att ha något slags minne i varje fall.
Jag kommer till en dal och ser ett snötoppat berg, som tur är finns det nu en parkeringsficka så jag stannar och går ut för att fota. Det är visserligen förbjudet att parkera utan tillstånd men ett par minuter går väl… men då när jag letar efter en bra vinkel för att fota berget upptäcker jag att på andra sidan vägen finns ett stort område som ser helt perfekt ut för att övernatta. Jag kollar mobilen – täckning finns också! Helt otroligt, i den här dalen mitt i ingenstans har jag en mobilsignal. Det är ingenting att fundera på, jag flyttar bilen till andra sidan och känner mig nöjd. Planen var att åka till en ställplats i Ainsa ett par mil härifrån, men jag stannar mycket hellre här i Lavelilla i den vackra dalen än någon by. Jag kollar park4night och ser att visst finns den här platsen där, men det är ingen som kommenterat eller betygsatt så jag missade pluppen när jag planerade.
Jag går en promenad och letar efter bra utsiktsplatser, hittar en som bjuder på en utsikt mot två fina berg. Nästa morgon går jag ut innan solen kommer upp för att fota från utsiktsplatsen, tyvärr är solen inte helt med på noterna och de allra första solstrålarna försvinner bakom några moln. Men jag är nöjd ändå, fortfarande glad över att ha snubblat över platsen.
Lavelilla-La Pobla de Segur
Jag kör vidare till Ainsa, alltså platsen där jag skulle ha övernattat, och där är utsikten öppen mot Pyrenéerna med utomordentligt vackra snöpudrade berg som tecknar sig mot den blå himlen. Jag ser en flock fåglar flyga över bergen, stora fåglar – måste vara tranor? Kanske är de på väg mot Sverige, precis som jag. Undrar vem som hinner dit först?
N-260 fortsätter att slingra sig genom bergen med fenomenalt fina utsikter och ont om platser att stanna på. Jag erkänner att jag inte parkerar helt lagligt alla gånger, men trafiken är gles. En gång stannar jag mitt på vägen och fotar genom fönstret. Vägen är bra för det mesta, bara några gånger blir vägen så smal att jag måste ha tungan mitt i munnen när jag möter bilar, men annars så upplever jag inte alls samma ”vägstress” som jag gjorde i början när jag kom till Spanien. Då var jag på helspänn när jag åkte på serpentinvägarna, nu tycker jag att de är roliga. Som högst är jag på 1300 meter under dagen.
På kvällen tar jag in mig på en ställplats i La Pobla de Segur, jag skulle absolut inte beskriva den som en trevlig plats men den duger, vad spelar det för roll när jag bara ska sova där och sedan åka vidare.
La Pobla de Segur-Bellver de Cerdanya
Vyerna utmed N-260 är fortfarande vackra, men nu är den blå himlen ett minne blott. Det finns tråkiga slöjmoln som gör himlen nästan vit, men ändå orkar solen lysa genom molnen så att landskapet ser någorlunda belyst ut. Jag gråter dock inte över himlen utan njuter av färden för fulla muggar, inte minst när jag kommer till ett bergspass på över 1700 meter. För natten tar jag mig till en utsiktsplats på utkanten av en by som heter Bellver de Cerdanya och just den sista biten till utsiktsplatsen ger mig dagens första skrämselhicka, det blir trångt när jag ska ta mig förbi en byggarbetsplats. Jag undrar hur många millimeter jag hade till godo…
Under dagen åkte jag några kilometer på samma väg som jag åkte när jag kom till Spanien då i slutet av oktober. Ingenting såg bekant ut dock, antingen för att det inte fanns något märkvärdigt att se just där eller också var jag så nervös när jag åkte på spanska vägar för första gången att jag glömt allt!
Bellver de Cerdanya-Sant Llorenç de Morunys
Även om mitt mål är Sverige har jag ingen bråttom och jag funderar på om det finns några ställen kvar i Spanien som jag vill se. Oavsett så behöver jag en paus nu, det har varit ganska händelserikt med långa dagsträckor sedan jag kom från Portugal så jag vill vila i några dagar innan jag tar mig an de 3000 kilometer jag har till Härjedalen. Det finns en billig ställplats i Sant Llorenç de Morunys, för 6 euro per natt får jag tillgång till landström, så det blir dagens mål.
Det är en lång uppförsbacke nästan direkt efter Bellver de Cerdanya och jag passerar en skidanläggning. Det är ingen snö i terrängen och jag undrar hur det går med alla dessa hotellkomplex som jag ser, men enligt en infotavla vid vägen har de ändå hälften av liftarna i gång och visst ser jag både snö och skidåkare. Måste vara konstsnö som inte hunnit smälta trots de varma temperaturerna.
Jag har nu lämnat N-260, men vyerna blir inte sämre bara för det. Den högsta punkten i dag ligger på över 1900 meter. Jag stannar där och fikar. Bara för att jag kan. Det är så märkligt att se detta landskap, det här är spanskt ”kalfjäll” men ser inte ut som någonting som jag tidigare sett. Det är annorlunda jämfört med ”kalfjäll” jag såg i Serra da Estrela i Portugal, men då är det också ett annat klimat. Nu är jag ganska nära Medelhavet.
Santuari de Lord
Jag väljer att stanna hela fyra nätter i Sant Llorenç de Morunys, då är jag ordentligt utvilad när jag ska åka till Sverige. Det skulle vara roligt att ta det lite lugnare än vad jag gjorde när jag körde ner, men nu har längtan blivit för stor. Jag har ingen lust alls att ränna runt den franska landsbygden utan jag kommer att betala för motorvägarna och ta mig hem den kortaste och snabbaste vägen.
Men innan dess har jag alltså några dagar i den lilla bergsbyn. För första gången under resan tar jag ut min cykel och trampar till en utsiktsplats utanför byn, en plats som heter Santuari de Lord. Alla infotavlor är naturligtvis bara på spanska så jag är inte helt säker på vad det är för en plats, men jag gissar ett kloster. Någonting med något religiöst syfte i varje fall, det finns det ingen tvekan om.
Den 19 februari åker jag från Sant Llorenç de Morunys i Spanien och korsar gränsen till Frankrike på eftermiddagen. Nu ska jag hem!
