Jag var rätt så slut efter årets sista vandringstur. Jag avslutade inlägget med att säga att jag ska vila resten av året, men det blev vila både resten och början av året. Vila i den mån att jag inte gjorde en topptur i varje fall, men desto fler strandpromenader på nästa anhalt, Tarifa!
Marocko?!
Den första natten var jag på en utsiktsplats strax utanför Tarifa. Mobiltäckningen var dålig där och jag kämpade med att få någon slags uppkoppling. Jag borde ha låtit bli, för plötsligt fick jag ett meddelande från Telenor. Välkommen till Marocko! Vad i…? För det fick jag betala 300 spänn. Jag lärde mig att låsa mobilen till Vodafone ES och inte slå på modemet om jag inte är helt säker på att den plockar upp en spansk signal.
Visst att jag såg Marockos kust genom diset men inte tänkte jag på att prylarna plockar upp deras nät!
Föredrag
Anledningen till att jag kom till Tarifa är att jag fick en förfrågan om att hålla föredrag för en liten grupp på retreat. Det var en mycket trevlig kväll och föredraget var uppskattat, och då menar jag det på riktigt. Dessa är inte sådana som säger det för att vara artiga. Jag är tacksam över responsen och tacksam över att ha fått ett tillfälle att prata framför denna fina grupp av människor. För nu ska jag avslöja en dröm som jag närt under en längre tid men inte vågat säga offentligt: Jag hoppas på att kunna jobba som föreläsare!
En rolig detalj är att jag skrev min text på svenska. Dagen innan när jag pratade med organisatören kom det fram att det finns engelskspråkiga deltagare och presentationen ska vara på engelska. Det hade jag missat! Som översättare borde jag inte säga detta, men då jag inte hade tid att skriva om texten på engelska körde jag den genom Google Translate, det var inte så noga om det blev bra eller inte för jag behövde texten bara som en påminnelse om vad jag skulle prata om. Annars var det bara att prata.
Det här var faktiskt inte mitt första föredrag. Jag har hållit två fotoföredrag och tyckte att de gick bra. Den här gången var fotona inte huvudsaken, utan jag pratade om mig själv och min personliga resa, den utveckling som skett tack vare alla mina fjällturer. Jag är verkligen inte samma person jag var för 15 år sedan och jag tycker själv att det är häftigt att se hur jag gått från en osäker person som inte vågar ta ett steg utanför stigen till en toppbestigare som erövrat Funäsfjällens 60 toppar och alla Härjedalens äkta toppar. Och genom det vågat ta steget till att flytta in i husbilen och åka tvärs över Europa mellan norra Norge och sydvästra Portugal.
Om ni på ditt företag eller din klubb skulle vara intresserade av att höra om min resa – den personliga och/eller den faktiska – tveka inte att kontakta mig!
Vågor
Det kändes på något sätt att jag hade blivit mätt på bergstoppar efter den senaste turen. Jag har ingen aning varför jag var så trött efter den som jag var, men nu kändes det helt rätt att gå barfota i sanden och titta på vågorna i Tarifa. Jag blev faktiskt så förtjust i vågorna att jag bestämde mig för att åka till Nazaré. Där de häftigaste vågorna finns! Nazaré var ju min ursprungliga idé, alltså det mål som jag skulle sikta mot när jag åker till varmare breddgrader. Jag ändrade mig senare som bekant, men jag gav aldrig upp på Nazaré.
Så en dag när jag gick till stranden och konstaterade att det inte finns någonting nytt så tänkte, vad väntar jag på? Jag bor på fyra hjul. Det är bara att åka. Så det gjorde jag. Portugal väntar!
