När jag först fick idén att åka söderut för vintern var det Nazaré som jag siktade på. Helt enkelt för att jag inte visste någonting om Portugal, jag hade bara sett dokumentären The 100 Foot Wave och tyckte att vågorna såg otroligt häftiga ut. Jag surfar inte men sådana jättevågor är intressanta helt enkelt som naturfenomen. Senare ändrade jag min plan och åkte till Spanien i stället, men i Tarifa när jag tittade på vågorna blev jag plötsligt sugen på att åka till Nazaré och nu är jag här!
Nazaré
Det är bara det att någon jättevåg får du inte på beställning. Visst finns det vågor, men de är en meter höga, typ samma som jag såg i Algarve. I Nazaré är sandstränderna långa, men utsiktspunkten Farol da Nazaré är en utskjutande hög klippa som vågorna störtar våldsamt mot. Nästan hela staden ligger faktiskt ganska högt upp, jag parkerade min bil på 120 möh och det var ungefär mitt i stan. Den äldsta stadsdelen (nu gissar jag) ligger på en lägre höjd vid Praia da Nazaré.
Efter att ha gått på både den södra och norra beachen undrar jag om det finns mer för mig att göra i Nazaré. Enligt väderprognosen kommer det inte blåsa särskilt hårt under de närmaste dagarna, så jag skulle mer eller mindre sitta här och rulla tummarna i väntan på vågor som kanske inte ens kommer. Dessutom är jag trött så in i märgen. Fysiskt, ja, efter att sovit ganska dåligt flera nätter i rad, men mest mentalt. Det är alldeles för mycket som snurrar i huvudet. Många orosmoment, mycket ovisshet, och så en lång rad av nya intryck som nu troligen har börjat belasta mig utan att jag varit medveten om det. Såsom min hjärna fungerar så pallar den helt enkelt inte. Jag undrar också om det ständiga dånet av vågorna påverkar mig, ljudöverkänslig som jag är. Jag upplever inte dånet som besvärligt direkt, men med tanke på att alla ljud går in i hjärnan ofiltrerat så blir det ytterligare en sak som tar energi.
Paus
Jag behöver en paus. Jag behöver stanna på en plats och vila och återhämta mig. Inga nya intryck utan lugn och ro, göra det som känns bra eller göra ingenting om det känns bättre. Jag hittade en ställplats i en by i bergen och det är ju det jag längtar efter nu. Bergen. Efter flera veckor på kusten vill jag åter till en miljö som jag trivs bäst med.
Ställplatsen i Pampilhosa da Serra visar sig överträffa alla mina förväntningar. Den verkar vara ganska ny, prydlig och fin är den i varje fall. Den ligger utanför byn och det är knäpptyst. Wiley är den enda bilen här och jag hör inte ens några skällande hundar, som annars har varit ett problem på i stort sett varje plats där jag stannat. Och hundskall är som bekant min kryptonit. Ställplatsen kostar 6 euro/24 h och det är inklusive el! Så ja, här kan jag stanna exakt så länge som jag behöver.
