Den gröna Algarve-kusten

Som jag skrev i förra inlägget så bestämde jag mig lite hastigt och lustigt att åka till Portugal. Jag hade ett mål i sikte – Benagil-grottan i Algarve. Jag visste ingenting om Portugal annars, har liksom aldrig haft intresse av att besöka. Ganska så naturligt då att det första stället där jag stannade var Ikea i Loulé. Det är sedan gammalt, stanna på Ikea varje gång du kommer till ett nytt land.

Ett slumpmässigt möte

Min resa tar en oväntad vändning när jag ska åka från Ikea. Jag parkerade i närheten av en annan husbil, nu ser jag att en tjej kommer till mig och vill prata. Det är hennes husbil och hennes startbatteri har dött, kan jag hjälpa henne starta bilen?

Jag kommer jag på att jag har hjälpstartaren på hyllan så jag kan låna den. Det är bara det att den inte hjälper. Hennes startmotor gör ingenting alls. Kanske har hjälpstartaren laddats ur efter flera månader på hyllan? Så vi stoppar den in i laddning och pratar under tiden. Ju mer vi pratar, desto mer gemensamt hittar vi. Hon är tysk men pratar nästan perfekt engelska. Hur många tyskar har du träffat som pratar perfekt engelska? Språkkunskaperna förklaras av att hon är språklärare. Jag är översättare. Hon bor i sin husbil på heltid. Det gör jag med. Och så fortsätter det.

För att göra long story short: min hjälpstartare är trasig, jag kör henne till närmaste motsvarighet till Mekonomen för att köpa en egen hjälpstartare, den hjälper inte heller, vi fikar på Ikea, hon ringer sitt försäkringsbolag för att få hjälp och vi kommer överens om att träffas senare.

Så jag kommer till Benagil-grottan en dag senare än planerat, men det gör ingenting. Jag verkar ha fått en ny vän och det var verkligen otippat – och uppskattat.

Benagil

En annan ny vanlife-vän sade till mig nyligen att det är grönare i Portugal än i Spanien och baserat på det jag ser här i Algarve så stämmer det verkligen. Det som gör det så grönt nu är getoxalis (Oxalis pes-caprae) som växer i stora mattor överallt, men fina gula blommor som öppnar sig bara när det är solsken. Blomman verkar räknas som ogräs och jag förstår det såsom den täcker marken. Men jag trivs med det gröna i varje fall.

Direkt när jag kommer till havet ser jag att det finns så otroligt mycket mer till Benagil än bara en grotta. Efter att ha kikat på grottan uppifrån (om du vill stå inne i grottan måste du komma sjövägen) kan jag konstatera att allt det där mycket mer är det som gör Benagil – och Algarve i övrigt – intressant. Just den här berömda grottan är inte mer än en detalj bland många.

Jag stannar i Benagil i flera dagar, promenerar upp och ner klipporna och försöker lära mig fota vågorna. Det var solsken och ganska så lugnt i vatten just den första dagen, sedan blev det mulet och blåste upp. Mulet väder gör att den fina färgen i vattnet försvinner något, men vinden gör att vågorna blir häftiga. Jag förstår att det inte är ovanligt blåsigt, men för mig som så sällan vistas på kusten är det naturligtvis spännande att se.

Som fotograf blir vågorna en utmaning, jag har samma problem varje gång jag besöker kusten. Jag blir inte klok vad det är för slutartid jag ska använda. Problemet är att det inte finns bara en lösning, utan det beror på många faktorer. Oftast när jag fotar vatten är det vattenfall och då brukar jag vara ganska träffsäker. Det är lång slutartid som gäller. Det funkar i varje fall som en bra utgångspunkt, men här vid havet känner jag mig som en vilsen nybörjare.

Ponta de Piedade

En hel vecka stannar jag i Benagil tills jag känner att det är dags att fortsätta resan mot Nazaré, som är mitt stora mål. Jag gör ett nedslag i Ponta de Piedade i Lagos och det är nästan ännu mer spännande än Benagil var. Nu har också solen kommit ut, vilket inte gör saken värre. Sett till avståndet är promenaden ganska kort, men det tar mig många timmar när jag stannar för att fota i stup och kvart. Och det tar en lång tid att fota när jag försöker tajma in vågorna. Verkligen inte lätt.

Planen var att göra ett nedslag till i Algarve men nu känner jag mig ärligt talat ganska trött, så jag är inte särskilt inspirerad när jag kommer till Sagres. Jag fotar lite på kvällen – ingen solnedgång att skriva hem om – och fortsätter sedan resan mot Nazaré utan några planer för ytterligare nedslag tills jag är framme. Nu är jag målinriktad, jag vill se jättevågorna i Nazaré och ingenting annat!