Det är dimma på morgonen, men enligt väderprognosen ska det vara soligt. Säkert samma sak som jag såg i går när jag körde, det var dimma i bergen men dagen blev solig till slut. Och visst, vid lunchtid försvinner dimman.
Jag går ut, har åtgärdat alla misstag från förrgår. Fulladdad telefon för att börja med. Har också mer vatten, solkräm, och en lätt vandringsskjorta i stället för jacka. Jag älskar min vandringsskjorta förresten. Lättare och luftigare än en jacka, funkar bra när det är myggigt. Även om mygg inte är ett problem här i bergen.
Las Catedrales
I början går jag på en skogsbilväg men stigen tar vid innan det blir alldeles för tråkigt. Stigningen blir tung direkt, men så farligt brant är det inte. Terrängen blir gradvis mer utmanande, nu går stigen i trånga ställen och till slut i en smal ravin, eller inte ens en ravin utan mer en skreva. Nu blir det intressant, jag har kommit till Las Catedrales.
Jag klättrar på en liten stege, bara en dryg meter att klättra. Dock en liten överraskning när jag upptäcker att stegen inte är fastskruvad i bergen utan rör sig när jag tar tag. Men inga problem när jag väl fattar. Kameran, som hänger vid höften, skrapar i väggen så jag stoppar kameran i ryggsäcken. Jag filmar med GoPro, hoppas att den fångar någonting i den mörka skrevan.
Två gånger till klättrar jag på stegar och manövrerar på blöta klippor i det smala utrymmet som finns. Några större svårigheter är det dock inte, mest är jag fundersam på vilken som är rätt väg att gå när det ibland verkar gå stigar åt fyra håll. Jag kommer till en utsiktsplats, men det är en återvändsgränd. Jag kollar kartan och förstår att jag tagit fel stig, så jag går tillbaka och hittar rätt. Mycket tacksam över att ha kartan på mobilen, för inte heller här är leden markerad på något sätt. För det mesta är det ganska tydligt, men inte när det blir flera alternativ i någon klippskreva där du inte har en aning om hur det ser ut efter några få meter.
Snart tar leden mig till en väg och det går lätt uppför. Jag kommer till en utsiktsplats och pausar, jag behöver energi och vätska. Jag tittar på gamarna när de cirklar ovanför mig men uppenbarligen ser jag livskraftig ut för de glider vidare.
Vägen följer bergbrantens kant utan att gå nära kanten. Jag gör några utflykter till kanten för en utsikt, men snart kommer jag till en “officiell” utsiktsplats, alltså dessa ställen som på spanska heter mirador. Fast just denna heter Puntal de San Roque, inte mirador någonting. Utsikten är det inte att klaga på, jag ser hela byn och även ställplatsen och Wiley! Laguna de Uña, alltså en sjö (så liten att den skulle kunna vara en tjärn också), inte en lagun. Inte så jag förstår en lagun är i varje fall.
La Raya
Snart viker jag av från vägen till stigen och kommer till en stor infotavla som är helt på spanska. Jag tittar på bilderna och förstår att det finns en ravin (eller en klippskreva) och sedan går leden på en hylla. Jag saknar tyvärr namn för vad den här hyllan egentligen heter… det är alltså material som eroderat på bergbranten så att det har bildats en naturlig hylla, som en skåra i klippan.
Ravinen är busenkel jämfört med den första jag gjorde och sedan kommer jag till hyllan. Jisses vad glad jag blir! Jag har aldrig gått på en sådan hylla och den här, alltså La Raya, visar sig vara en mjukstart. Det är inte tvärbrant på andra sidan utom några få ställen, det är också brett utom några få ställen, aldrig får jag en känsla av att det är knivigt, utan jag bara går, glad i hågen. Tills … jisses, det kan inte vara mening att jag måste gå där? Hyllan smalnar av till ingenting och nu är det dessutom tvärbrant. Jag kollar kartan och inser att jag borde ha vikit av för länge sedan. Men ingen skada alls, tvärtom, dagens roligaste grej att gå på hyllan!
När jag sedan tar rätt stig så blir det mer en transportsträcka. Turen har tagit mycket längre än vad jag trodde, det har blivit många fotostopp. När jag är tillbaka i byn försvinner solen bakom kullen och det blir direkt kyligare. Men det känns nästan skönt… det var varmt under turen!
Jag är nyfiken på filmerna så jag laddar dem på datorn och kollar. Tyvärr är klippen från ravinen alldeles skakiga. Jag var tvungen att sätta fast kameran på ryggsäckens bröstrem och kameran har studsat. Trist. Sånt som händer, men minnena har jag och det var häftigt!
* * *