Det finns två lagom långa turer i Uña, Las Catedrales som jag gjorde i går och Sendero del Escalerón som jag gör idag. Denna tur verkar vara den ”officiella” turen då den har fått en kod, PR-CU 37 (ingen kod för gårdagens tur). PR står för ”Senderos de Pequeño Recorrido”, en dagstur på regional nivå och den markeras med gulvita streck. CU syftar på provins, i detta fall Cuenca. Naturreservatet där jag befinner mig heter Parque Natural de la Serranía de Cuenca.
Sendero del Escalerón
Det är dimma under förmiddagen precis som igår, men det blir inte soligt efter att dimman försvinner, utan det finns några moln kvar. Det gör att det fortfarande är kyligt och jag är tacksam för uppförsbacken så jag håller värmen i kroppen utan att ta på tröjan. Vissa motiv blir också lättare att fota nu när det inte är lika kontrastrikt som det är med solsken. Så ingenting mig emot.
Först går jag på en väg, sedan en vältrampad stig. På ett ställe går det ganska brant upp och stigen går i sicksack, det är denna sträcka som är Escalerón.
Det är dags för lunch och stannar på en mirador, solen är fortfarande i moln men kommer ut kort efter att fortsätter turen.
Plötsligt hör jag spanska överallt. Vad är det, en siestapromenad i byn? Hur många som helst som går här nu.
Så småningom kommer jag till en annan mirador. Helt fantastiska vyer. Jag gillar verkligen detta landskap. Tänk att jag kom hit helt i “blindo”, visste ingenting utan valde bara ett område som såg hyfsat intressant ut på kartan, googlade sedan och kollade AllTrails för att bekräfta att det finns saker att göra. Jag tror inte många svenska turister tar sig hit.
Gamar
När jag närmar mig nästa mirador ser jag en gam som sitter på kanten! Jisses vad fint. Jag börjar fota, går försiktigt närmare men gamen bryr sig inte. Det är motljus så inte alls optimalt, men samtidigt ganska fint faktiskt. Efter ett tag är det tre spanska damer som närmar sig på stigen, de pratar högljutt och då får gamen nog och lyfter. Jag hade väntat på det och hade kameran redo, men gamarna när de sitter på kanten liksom faller ner från kanten i stället för att lyfta upp, och då får jag inte mer än vingspetsarna i bilden. Men det spelar ingen roll, jag fick bilder ändå!
Det finns många “mirador” utmed leden och stannar för en stund för att peta i mig en mellanmålskex. Gamarna cirklar ovanför, några som flyger så nära att jag hör suset. Mäktigt.
La Raya igen
Det är lätt vandring på en bra stig, eller liten väg faktiskt. Det finns inte så mycket som jag vill fota, men det är trevligt att gå. Inom kort kommer jag till ravinen som leder till La Raya, så den här biten är samma som igår. Men La Raya är fortfarande underbar så jag gör den mer än gärna igen. Det var samma ljus idag som igår så då fotade jag inte La Raya igen, du får helt enkelt kika på gårdagens inlägg för att se. Eller se filmen nedanför!
Så egentligen har jag inte så mycket att säga om turen, inlägget blev kortare än vanligt som du ser. Men samtidigt var det en superfin tur och jag njöt av varje sekund!
* * *