I dag gör jag regelrätt sightseeing, betalar och allt. Först åker jag till Ciudad Encantada, The Enchanted City, bara ett par mil från Uña.
Fight Between an Elephant and a Crocodile
Inträdet kostar 6 euro. Det är ett område med märkliga stenformationer, jag skulle kalla dem för svampar. De är alltså smalare längst ner och bredast upptill. Det finns förstås andra former också och de mest framträdande formerna har fått namn – High Tormo (som är den första man ser när man går in, den som också blivit områdets symbol), The Dog, Roman Bridge, The Man’s Face, The Turtle, Fight Between An Elephant and a Crocodile. De ser ut exakt så – även den sistnämnda! Det kan till och med jag tyda som annars inte brukar se former i allt.
I början är jag inte så värst imponerad och undrar om det var värt 6 euro. Men ju längre jag går, desto mer fascineras jag av formationerna. De har uppstått genom att klippan består av olika typer av mineraler. För eoner sedan var det liksom någon som tog en stor slickepott och vände jordskorpan flera gånger om. Då hamnade dessa lager av olika mjuka material ovanpå varandra så att just här i The Enchanted Forest ligger det mjuka materialet längst ner, vilket då genom erosion leder till dessa formationer.
Det är tydliga stigar och det är svårt att isolera någon formation utan att få in stigarna. Det är någonting med detta som tar emot, jag vill helt enkelt inte visa stigarna. Trots att jag har betalat för att komma in och alla förstår att det måste vimla med folk här. Så vad är liksom vitsen med att försöka presentera platsen som vildmark? Gammal vana. Jag börjar snart fokusera på detaljer, för det finns massor av fina sådana. Det finns olika stora håligheter (i vissa fall går hålet genom hela klippan) i klipporna och växterna tackar. Det gör jag också, för det blir fina fotomotiv.
Ventano del Diablo
Jag fortsätter till nästa plats, Ventano del Diablo nära Villalba de la Sierra. Det är en djup och smal ravin, man går inte in i ravinen (kanske finns det en stig ner, jag kollade inte) utan stannar på utsiktsplatsen där det för övrigt finns souvenirförsäljning. Jag konstaterar att för typ 20 år sedan skulle jag säkert ha kollat souvenirerna. Jag har en hel drös tygmärken, pins och tennfigurer. Men nu kan jag inte ens tänka tanken att köpa någonting. Jag förstår inte ens varför någon överhuvudtaget vill köpa sådant skräp. Trots att jag själv var sådan tidigare.
Just när jag parkerade såg jag hur en gam landade på klippan framför så jag tar ut teleobjektivet. Jag får inga närbilder ens med 600 mm men det får duga. Jag väntar på att gamen flyger, nu borde jag kunna se det som jag missade igår. Det tar några minuter, men då händer det! Och jag missar allt. Jag är ingen actionfotograf, det är ett som är säkert. Jag borde haft is i magen och fokuserat på klippan där gamen satt, men i stället försöker jag följa gamen med kameran och det kan jag inte alls. Resultatet är en serie ofokuserade bilder.
Vintergatan
Från ravinen åker jag till min nattplats alldeles i närheten. Jag går ut när det har blivit mörkt. Det är stjärnklart, inte en tillstymmelse till moln. Vintergatan ser fin ut så jag går upp backen för fri sikt. Och jag har världens tur, det finns ett träd som står helt själv så jag att jag kan komponera en bild där vintergatan liksom börjar från trädet. Men jag är för långt borta dock konstaterar jag, jag måste gå närmare. Det innebär att jag lämnar vägen och går genom buskarna. Jag kollar runt mig, ser att om jag ungefär siktar på Jupiter så borde jag komma tillbaka till vägen.
Lättare sagt än gjort. Jag börjar irra runt i buskaget, hittar inte vägen. Den stora vägen ser jag när en bil passerar. Jag vet också att jag inte ska gå upp mer. Men så kommer jag till ett ställe där det går brant ner. Shit. Jag har inte den blekaste var jag är någonstans. Det är alltså inga långa avstånd, men det är omöjligt att hålla en rak kurs med alla dessa taggiga buskar så jag överkompenserar eller underkompenserar hela tiden. Tack och lov att jag har mobilen med – jag slår på satellitvy i Google Maps och kommer rätt till slut.
Jag kollar Photo Pills i bilen. Blir helt exalterad när jag ser att vintergatans center borde bli synlig när som helst! Så jag går ut igen, går till samma plats. Jag tycker mig inte se någonting mer spännande än vad jag såg tidigare. Går tillbaka till bilen och kollar Photo Pills igen. Ser att jag har fel datum – det är inte 30 september i dag. Oops. Men det var fint ändå! Det är inte så ofta jag fotar vintergatan.
