Min plan är att övervintra i Spanien. Det innebär 200 mil genom Europa och körning i länder där jag aldrig tidigare kört bil!
Tyskland
Jag tar morgonfärjan från Trelleborg till Rostock. Det ger mig några timmar till att köra i dagsljus för att komma till den första ställplatsen. Jag gör inga försök att hitta fricamping utan betalar hellre, min första natt i ett främmande land.
Jag fick ett tips att köra i 90 km/h (som lastbilarna kör) och hålla mig till högerfilen på motorvägen. Mängden bilar är hemsk, jag kör på helspänn hela tiden, men trafiken flyter på ganska bra faktiskt och jag kommer in i körningen rätt så fort. Jag märker att det är svårt att köra bland lastbilarna trots allt, vissa åker lite mer sakta och då blir jag en ytterligare bil för andra lastbilar att köra om. Så till slut väljer jag att gasa på och flyter med resten av trafiken.
Det är måndag eftermiddag. Jag undrar hur trafiken ser ut under rusningstiden?
Det är med nöd och näppe som jag klarar mig till ställplatsen innan det blir mörkt. Jag är tvärslut. All den nervositet jag känt inför resan och så den här trafiken som jag inte är van vid och hastigheter som jag inte är van vid… det har varit mycket. Det har visserligen gått bättre än jag förväntat mig, men stressen har varit enorm. Jag slocknar tidigt och sover som en stock.
Jag har valt göra hela resan till Spanien som en transportsträcka, jag är inte intresserad av att se mer av länderna jag kör genom. Det är på grund av att allt det här nya är för mycket för mig, det känns överväldigande om jag skulle behöva lära känna flera nya länder i rad. Så hellre bara köra genom och sedan andas ut i Spanien. Med det sagt tycker jag att det ser vackert ut efter Dortmund, det blir böljande landskap och jag passerar många vyer som skulle göra sig bra på bild. Det är lika bra att det inte finns någonstans att stanna så jag kan fortsätta köra.
Luxemburg
Jag valde att köra via Luxemburg. Jag lyckas att göra det utan att stanna en enda gång. Om trafikstockningen inte räknas?
Frankrike
Jag har valt en ställplats i en liten by men där kammar jag noll, ställplatsen är full. Det trevliga med Frankrike är att de har kommunala ställplatser som är gratis. Servicenivån varierar, men dricksvatten och tömning av svart- och gråvatten ingår som oftast. Sverige ligger klart efter vad gäller inställningen gentemot husbilar! Hur som helst, jag kollar park4night för ett alternativ och får köra genom fler små byar innan jag kommer fram. Bara för att se att det är stängt? När jag börjar kolla nästa alternativ ser jag dock att intill den stängda platsen finns en annan plats (som var den plats som jag ville komma till att börja med) och där kan jag parkera för natten. Det har igen hunnit bli nästan mörkt och jag är helt slut. Somnar ovaggad igen.
Vädret har inte varit någonting att hurra för, det har regnat mest hela tiden och fortsätter att regna även när jag kör vidare nästa morgon. Jag har valt att undvika betalvägar så jag kör genom genom små byar och fler rondeller än jag orkar räkna. Jag undrar också hur många fortkörningsböter jag lyckats samla på mig när jag inte fattat att sänkt hastighet gäller så fort som jag passerar skylten med byns namn. Om det sedan är 30, 40 eller 50 försöker jag gissa mig fram. Om jag kommer till en farthinder betyder det 30 km/h, men när började det…
Jag kommer till min nästa ställplats med lite mer marginal än tidigare kvällar. Jag är någonstans mitt i den franska landsbygden, det finns inga andra husbilar här. Men byn erbjuder ändå en fin liten ställplats där det enligt park4night även finns el för en timme, helt gratis. Jag behöver inte ström just nu, om det inte är för mig själv för jag är rätt så trött igen, trots att sovit fler timmar än jag brukar göra. Fantastiskt vad utmattning gör för sömnkvaliteten.
Nästa dag blir jag äntligen kvitt med regnvädret och resan blir roligare överlag. Jag kommer till ett bergsområde och vägen går upp till ett bergspass och ner till en dal, upp och ner igen, nästan 1 100 möh som högst! Det har varit så mycket uppförsbacke att det blir dags att tanka bilen. Jag tar första bästa mack och den råkar vara den dyraste i Frankrike, ungefär. Räknar ut att det är dyrare än i Sverige. Men hellre dyr diesel än soppatorsk på en fransk motorväg.
Jag kommer till nästa ställplats efter ett litet missförstånd med Google Maps. Ställplatsen har öppet året runt, men det visar sig inte stämma helt. Servicebyggnaden är stängd. Något behov av att justera priset ser de dock inte… Men å andra sidan är det så billigt att även med en stängd servicebyggnad slår de det mesta i Sverige.
Ett nytt oväder sveper in under kvällen och bilen gungar rejält.
Det är inte direkt bättre på morgonen när jag kör ut, men det slutar regna efter ett tag i varje fall. Jag kör mot Andorra, vilket innebär att jag passerar Toulouse. Jag undviker betalvägar som sagt och börjar undra om det ändå skulle vara det att betala, för jag hamnar i ett rondellhelvete (pardon my French). Gasa och bromsa. Rondell, sedan 2 km i 110 km/h, rondell, sedan 2 km i 110 km/h… om och om igen. Jag började tyvärr inte räkna för jag anade inte vad som komma skall, men tio upprepningar är en försiktig uppskattning. Det som dock gör mig glad är att jag ser Pyreneerna framför mig!
Jag stannar på en gratis ställplats i en liten by strax innan gränsen till Andorra, L’Hospitalet-près-l’Andorre heter den. Säg det fem gånger fort. Dagens sträcka har varit så pass kort att jag har gott om tid på eftermiddagen och går en promenad för att kolla utsikten. För en utsikt finns det – jag har äntligen kommit till bergen!
Andorra
L’Hospitalet-près-l’Andorre ligger på 1 400 meters höjd, men det blev inte minusgrader under natten. Minusgrader hittar jag när jag åker upp till 2 400 möh i Andorra! Några tappra husbilar som övernattat i passet, de är alldeles frostiga.
Det är serpentinvägar galore. Trollstigen släng dig i Trollväggen. 7 hårnålskurvor från gränsen (och ett antal hårnålskurvor innan gränsen) till passet, 8 ner till dalen. Ytterligare 8 till parkeringsplatsen, där jag lämnar bilen för att göra en topptur. Turbeskrivningen får ett eget inlägg!
Efter turen åker jag samma 8 hårnålskurvor ner till dalen och kommer så småningom till Andorra la Vella och kör i 17 rondeller, om jag räknat rätt (på Google Maps, för jag fattade igen inte att börja räkna när jag körde). Och det där 17 är alltså bara Andorra la Vella, det finns också en hel del rondeller innan och efter stan. Det lustiga är att mellan rondellerna har de ofta 60 km/h. Sträckan mellan rondellerna är för kort att jag skulle hinna gasa upp till 60 km/h med min bil!
Jag stannar på en ställplats strax innan gränsen till Spanien. I morgon är jag äntligen framme!
