(Fortsättning från föregående inlägg)
Jag kör vidare efter turen och lämnar Stora Alvaret bakom mig. Det är för tidigt att hitta en plats för natten så jag stannar i Lerkaka (som jag läste som Lårkaka först och tyckte att det var ett konstigt namn för ett ställe, men det blev inte så mycket mindre konstigt efter att jag fattade att det var ett e) och kikar på en runsten och en rad med fem väderkvarnar. Runstenen är fin. Dekorativ.
Ismantorps fornborg
Jag tänker att jag kan stanna natten på parkeringen för Ismantorps fornborg. Fornborgen är inte alls som jag tänkt. Jag hade förväntat mig typ en slottruin men Ismantorp är en stad i miniformat. Ytterst fascinerande att gå på “gatorna”, se husgrunderna och föreställa sig hur det bodde folk här för 1700 år sedan. Tyvärr är det omöjligt att få en uppfattning om helheten, även om jag står på ringmuren. Så jag tänker att det är ett ypperligt läge att flyga drönare här, måste bara vänta på att alla besökare åker hem. Jag gillar det inte när någon flyger drönare nära mig så jag vill inte utsätta någon annan för det.
Tillbaka i bilen upptäcker jag att täckningen är i princip noll så jag kan inte stanna natten här, jag har jobb på morgonen. Jag fikar och funderar på mitt nästa drag.
Nästa drag blir att flyga drönare, för efter fikat är alla bilar är borta. Drönarbatterierna börjar bli gamla och håller inte laddningen särskilt bra. Och visst, bara 56 % kvar när jag startar drönaren. Det räcker för att jag lyfter till 50 meter och flyger mot mitten av borgen, tar hastigt några bilder och landar. 25 % kvar vid landning, men de sista procenterna går fort. Det är mer fråga om sekunder än minuter. Det är meningslöst att använda reservbatterierna för jag skulle inte hinna med annat än lyfta och landa igen, så jag går tillbaka.
Jag måste hitta en plats för natten. Här på norra Öland är det svårare än på södra Öland och jag kollar två platser som jag ratar av olika anledningar. Tredje gången gillt och jag kan göra kväll.
På kvällen hör jag det där prasslande ljudet igen. Märkligt. Kommer det från förardelen? Jag tar ficklampan och lyser i förardelen men ser ingenting märkligt. Konstaterar att “tvättlappen” på golvmattan har börjat lossna. Jag hoppas på att ljudet kommer utifrån, det finns ingenting jag kan göra just nu i vilket fall som helst så jag stoppar i öronpropparna. Inget ljud, inget problem.
Knisa mosse
Det första jag tänker på morgonen är det prasslande ljudet och jag kollar förardelen nu när det har blivit ljust. Tvättlappen är borta!! Herregud. Jag har alltså en mus i bilen. Jag undrar vad annat den har gnagt och flyttar grejer för att se. Hittar musbajs. Oh shit.
Det är skrämmande att se hur en liten mus kan påverka mig. Jag känner mig stressad, rent fysiskt – höjd puls, adrenalinpåslag. Jag har svårt att fokusera. Vilket är ett problem då jag har en deadline om några timmar. Jag hade stora problem med möss när jag bodde i Föne och det hemsöker mig nu. Jag vill verkligen inte att musen (mössen) käkar några kablar under motorhuven. Eller att de dör i bilen utan att jag hittar dem.
Jag städar i bilen. Tömmer ut förardelen, tar ut mattorna för att se läget. Jag kan inte se att musen skulle ha tuggat sönder någonting annat än tvättlappen, som den förmodligen använt för att dekorera dess nya hem.
Jag åker till Borgholm för att tanka, handla mat, hämta vatten, köpa musfällor och lockbete.
Jag kör sedan till Knisa Mosse för en promenad. Det finns en “strövstig” runt naturreservatet, lagom lång för snart blir eftermiddagen till kväll. Stigen är bra och den största utmaningen är att undvika alla komockor. Dock går stigen i skogen, vilket jag naturligtvis inte uppskattar särskilt mycket. Men nu när skogen kom på tal, det är alltså en stor skillnad mellan södra och norra Öland. I södra delen dominerar alvaret och de flesta träd är tall. I norra delen är gröna åkrar och lövträd, till och med någonting som kan kallas skog.
Det lustiga är att jag har missat höstfärgerna igen. Jag är både för tidig och för sen. För tidig i och med att många träd är fortfarande gröna, och för sen med tanke på den hårda vinden de första två dagarna jag var på ön. Det finns många gula löv på marken.
Hur som helst, tillbaka till Knisa Mosse. På västra sidan går stigen en bit på kustvägen (som jag för övrigt åkte efter Borgholm) och nu blir det roligt. Det finns ulliga och hornförsedda kor vid vägen, vet inte vad det är för ras – ser ut som blandning mellan highland cattle och vanliga kor.
Solen ligger ganska lågt när jag är på väg till parkeringen och jag får fint motljus när jag kommer nära kor. De är ganska obrydda, lunkar i sakta mak bort från mig ibland men annars har jag god tid på mig att försöka få till det foto som jag har i huvudet. Inte lätt. Motljus är otacksamt, jag är nästan blind efter att ha tittat i solen så jag ser knappt i sökaren eller previewn för att bedöma komposition eller exponering. I sådana situationer litar jag på siffror. Ta många bilder för att förbättra chansen att en lyckas.
Plötsligt ser jag fyra kor som sitter helt perfekt i rad med ett snyggt träd i bakgrunden. Det ser fantastiskt fint ut i motljuset men tyvärr flyttar sig en av kossorna innan jag hinner komponera och exponera. Note to self: försök inte göra det perfekt direkt utan ta en bild och håll tummarna att det fungerar. Man har inte alltid sekunderna på sin sida.
Solen har nästan försvunnit när jag är tillbaka till bilen. Jag åker till närmaste rastplats för natten och det första jag gör är att gillra en musfälla.
Jag kollar på tv när jag hör det. Klonk! Tar ficklampan och kollar musfällan. Japp, där ligger den. En stor rackare, större alltså än de små grå mössen jag hade i väggarna i Föne. Skogsmus. Jag tar på handskar och kastar skogsmusen i skogen. Gillrar en ny fälla i fall musen hade sin familj med.
Trollskogen
Jag vaknar kvart i fem och kan inte somna om. Alldeles för mycket saker som snurrar i huvudet. Tankarna pendlar mellan möss och Europa. Jag ger upp att ens försöka och börjar kolla ett program.
Klonk!
Japp, visst fanns det en annan mus i bilen. Den här ser ut att vara lite mindre, kan den första ha varit en hane och denna är en hona? Jag hoppas att det var ett äkta par och hela släkten inte är med.
Jag har en hel del jobb idag och tiden rinner iväg. Jag har bestämt mig att jag lämnar Öland i morgon, jag har bara Trollskogen och norra udden kvar nu så det är dit jag åker nu.
Förra gången i Trollskogen var det morgon och solljus, vilket var ingen bra kombination alls. Det var alldeles för kontrastrikt för några vettiga bilder då. Nu är det kväll och molnigt, det är inte kontrasten som är problemet utan bristen på ljus. Jag höjer ISO, jag har visserligen stativet med men det tar tid att hålla på med den och jag vill inte slösa på tid just nu.
Tallarna är helt fantastiska. Jag ser inte troll, jag ser förstelnade ormar. Eller drakar. Okej förtrollade ormar. Älskar alla dessa former!
Resten är en transportsträcka och tankarna flödar fritt. I morse läste jag sorgliga nyheter, två svenskar i landslagströjor på väg till Sveriges match mot Belgien hade dödats av en terrorist i Belgien. Det finns så mycket desinformation om Sverige ute i världen att svenskarna har blivit ett legitimt mål för extremisterna. Plötsligt känns det inte tryggt att vara svensk varken i Sverige eller utomlands. Här hemma är det gängkriget som gör att oskyldiga dör.
Folkhemmet brinner.
När jag växte upp i Finland var uppfattningen alltid att Finland är lillebror och Sverige är storebror. Nu tycker jag att rollerna är omvända. Sverige har inte behövt kriga för sin självständighet. Sverige har inte haft en järnridå som gräns. Sverige har hållit sig neutral genom två världskrig. Sverige har varit ett tryggt hamn för människor på flykt och landet har stått för tolerans, jämlikhet och rättvisa.
När det var som bäst kunde man kalla Sverige för ett öppet land. Som det har blivit nu kan Sverige bara kallas naivt.
Mitt hjärta blöder för mitt adopterade hemland, som jag har lärt mig att älska så.
Norra Udden
Jag parkerar på Norra Udden och på morgonen går jag till Långe Erik. Jag var visserligen här för tre år sedan men jag vill kunna säga att jag har sett Öland från Jan till Erik under den här vistelsen, så jag trotsar den kalla vinden och går en snabb promenad. Och sedan står länge i den kalla vinden för att fota bränningarna.
Mer har jag inte att göra på Öland. Nu har jag en helg kvar i Sverige och på måndag börjar ett helt nytt äventyr!
