Planen var att fota höstfärger i Skåne. Jag har varit inne på det flera gånger redan, min plan att följa höstfärgerna från norr till söder har varit ett kapitalt misslyckande. Inte en enda gång har jag prickat in färgerna och det är bara logiskt att jag missade dem även i Skåne. Till saken hör att det blåste storm under dagarna!
Bokskogen
Även om det är mestadels grönt i bokskogen åker jag till Söderåsen, det är fint där oavsett. Jag har ingen egentlig plan för min promenad utan går bara runt i jakt på någonting jag kan fota, men det var roligare att fota grön bokskog i maj så jag får inte så mycket gjort nu.
Jag kollar kartan för att se hur långt jag kommit, då ser jag att jag har fått mail – morgondagens Photo Walk är inställd! På grund av hårda vindar, de kan inte ta risken att ha en stor grupp i en skog med gamla träd.
Jahapp, så var det med det. Hela anledningen till att jag är här nu. Anledningen till att jag bokade färjan för måndagen. Utan färjan skulle jag fundera på att stanna längre i Sverige och vänta på höstfärgerna. Men jag är faktiskt inte brydd. Alls. Du måste spela med korten du har fått och du kan inte lägga dig. Så det enda som händer är att jag ändrar var jag sover i natt. Nu behöver jag inte stanna i närheten av Söderåsen utan jag kan åka till en ställplats i Örkelljunga, där har jag 24 timmar med landström och kan rida ut stormen Babet bekvämt framför datorn.
Jag kommer på att jag kan försöka fota vinden. Trädkronorna svajar våldsamt, om jag använder en lång slutartid så blir trädkronorna suddiga samtidigt som marken och stammarna längst ner är skarpa. Jag hittar ett lämpligt motiv och ställer kameran på stativet och börjar fota. Då hör jag hur det brakar bakom mig, en stor gren som föll på marken. Det var kanske lika bra att de ställde in Photo Walken… och att jag stannar på ställplatsen där det inte finns några träd i närheten.
Jag går via Liakroken, hittar inte några nya fotomotiv men jag fick en trevlig promenad i varje fall.
Vinden tar hårt i bilen när jag kör till Örkelljunga, och värre blir det. Jag kollar vindriktningen och parkerar med nosen i vinden.
Klöva Hallar
Bilen gungar rätt så bra i vinden på morgonen. Det är märkligt att det inte stör mig när jag sover, jag kan till exempel inte sova på tåget på grund av rörelsen.
Jag åker till Klöva Hallar, jag gillade platsen när jag var där i våras. Då var det nästan inga bokar som fått löv. Jag är för tidig igen, nu är det nästan inga bokar som har gula löv… De träd som skiftat förlorade nog sina löv i stormen. Det är inte bara löv som fallit på marken, utan det finns hela grenar.
Det är verkligen mörkt. Jag ökar till ISO 800 men ändå är slutartiderna alldeles för långsamma, så stativet kommer fram. Jag tänker att som det ser ut i bokskogen just nu så är det inte så mycket annorlunda än det var i maj med nya löv. Även om det inte direkt är höstfärger så har löven blivit ljusgröna.
Molnen hänger så lågt att de ligger på toppen av kullarna. Då är det lågt, för kullarna är inte så höga här. Jag är glad att jag åker söderut. Tänk om jag hade valt att övervintra i södra Sverige. Det skulle vara så här mest hela tiden. Regnigt och mörkt, blåsigt och råkallt. Jag skulle inte överleva ett halvt år.
Det känns som att cirkeln är sluten nu. Jag började mitt husbilsliv här, det är här jag lärde mig hur det fungerar. Nu har jag vuxit upp som vanlifer och är redo för ett nytt kapitel. Det har varit ett helt fantastiskt halvt år. Jag har inte behövt ångra en enda gång att jag flyttade i husbilen. Jag har fått mer innehåll i mitt liv, jag kan uppleva nya platser och gå nya stigar utan att åka på semester. Jag är liksom på semester hela tiden. Även om jag också jobbar hela tiden. Men som de som har följt mig under en längre tid kanske har förstått så jobbar jag inte mer än vad jag absolut behöver för att få ekonomin att gå runt.
Falsterbo
Jag åker till Falsterbo och går till stranden och är inte ensam om att göra det. Det är mycket folk, många som tittar och fotar. Det ser kaotiskt ut och jag blir fundersam. En brygga som saknar en del, katamaraner som ligger långt inne på stranden, vissa ligger på sidan, huller om buller. Jag ser en man som håller på att gräva ut sin katamaran som är till hälften begravd i sanden. Ska det verkligen se ut så här? Jag är så nyfiken att jag vågar prata med en främling. Han säger att allt det här kaoset är stormen Babets fel. Havsnivån var 1,5 meter högre än normalt och när det sedan blåste från öst, vilket det inte brukar göra, så var resultatet förödelse. Han säger att strandväxtligheten, alltså det här sträva gräset som växer på stranden, har förstörts 10 meter in!
Jag brukade skämta om att “gräva bort Skåne”. Det är inte så roligt nu. Naturen eroderar bort Skåne helt utan min hjälp.
Efter turen åker jag mot Trelleborg och parkerar vid macken intill motorvägen, inte den skönaste platsen men det spelar ingen roll. Bara 5 km till hamnen, på morgonen tar jag färjan till Rostock och då börjar den nästa delen av mitt husbilsliv.