Det stora ovädret Hans slog till den 8 augusti 2023. Åre var en av de värst drabbade platserna i Sverige och jag råkade vara där just då.
Måndag den 6 augusti
Det är röd varning för stora regnmängder. Som om inte det är galet nog så gäller varningen stora delar av Sverige, jag undrar om jag någonsin sett ett lika omfattande oväder. Skulle det vara lokalt skulle jag bara åka någon annanstans, men nu är det dåligt överallt så jag måste helt enkelt härda ut vädret precis som alla andra. Frågan är bara var jag gör det. Jag vill helst vara nära bebyggelse och stå på asfalt. Närmare till hjälp i fall någonting händer och stadigare att stå på om vattnet börjar forsa. Det finns inte så många alternativ i Åre-trakten så det blir Gamla kyrkans parkeringsplats mitt i byn.
Jag parkerar och äter middag. Solen kikar fram för en kort stund. Det är en märklig känsla. Enligt prognoserna ska det regna upp till 40 mm i morgon. Det kommer att vara kaos, men just nu är allt som vanligt. Folk som går och skrattar, någon rastar sin hund, andra som går på restaurang. Promenerar i sakta mak. Lugnet innan stormen.
Tisdag den 7 augusti
Det var inte alls så illa som jag trodde det skulle vara. Det regnar visserligen hela tiden men inte så farligt just nu. Jag stannar i byn under dagen men vill inte stanna på samma plats två nätter i rad, känns inte okej att långtidsparkera mitt i byn. Vet inte ens om det är tillåtet men sak samma, jag åker. I och med att det är ont om gratisplatser i och i närheten av Åre är mitt enda alternativ Ullådalen. Inte världens trevligaste plats just nu när de jobbar med konstruktion (av någonting, jag har inte läst på) men beggars can’t be choosers.
Senare på kvällen börjar det åska. Det är långt efter läggdags men jag sitter vaken och tittar på hur det blixtrar. Jag tror inte att jag någonsin har sett så många blixtar under så kort tid. Jag kan bara hoppas att jag har tillräckligt med stål i bilen för att den fungerar som Faradays bur, annars är jag illa ute. Jag tittar på blixtradar på mobilen för att se hur ovädret rör sig och efter midnatt verkar åskan äntligen vara så pass långt borta att jag vågar lägga mig. Men öronproppar behöver jag ändå, för nu trummar regnet på taket. Det öser ner.
Onsdag den 8 augusti
Jag kollar mobilen på morgonen, det första jag ser är ett SOS-meddelande. Susabäcken har svämmat över och orsakat stora skador i Åre, alla vägar genom byn inklusive E14 är avstängda! Susabäcken är den bäck som rinner mitt i byn, bäckens ränna är över en meter djup och har betongväggar och i vanliga fall är det bara några centimeter vatten. Nu har den alltså runnit över och hittat alternativa vägar genom byn och svept marken med sig. Jisses.
När åskan började i natt tänkte jag faktiskt om jag ändå borde ha övernattat vid gamla kyrkan. Nu är jag glad att jag inte gjorde det, för parkeringen ligger bara 100 meter från bäcken. Ullådalsvägen håller, det vet jag för grävmaskinerna har satt igång.
Kollar vägläget på Trafikverkets webbplats. Stormen har härjat ordentligt i södra Norrland, det är avstängda vägar lite överallt. Vägtrummor som spolats bort, vatten på vägen, underminerade vägar. Och i Åre:
“Väg 638 Sankt Olavs väg är avstängd på grund av översvämning mellan Åre Gamla kyrka och Järnvägsstationen: sluttiden kl 14:00 är preliminär och kan ändras.“
Jag går ut en sväng och kollar Tvärån. Det ser ut som vårflod där.
Jag åker ner till byn efter lunch. Det börjar ösregna just när jag åker iväg, vindrutetorkarna hinner knappt med trots högsta frekvens. Tecken på översvämning finns redan på Ullådalsvägen, vägkanterna har urholkats och det ligger mycket grus på asfalten. Det måste ha forsat här under natten.
Det fortsätter att ösregna när jag går ut. Det som slår mig först, förutom regnet förstås, är att Åresjön är alldeles brun. En stor sjö som matas av fjällvatten är brun, hur mycket jordmaterial krävs det för att ändra färgen på en hel sjö – över en natt?
Jag går till Åre torget och ser tecken på forsande vatten överallt. Det ligger sand, grus, lera och bråte på asfalten, varje yta med grus har djupa fåror där vattnet runnit. Nere vid Stationshuset där Susabäcken rinner under vägen och gångbroarna har de spärrat av vägen. Ett hus med garage hälften under jord har översvämmats, de pumpar ut vatten.
Järnvägstrafiken har naturligtvis stoppats och kommer att ligga nere i flera dagar. Rälsen på ett par ställen vid Susabäcken ligger under grus. Jag fortsätter till Susabäckens utlopp i Åresjön. Jag har inte varit här förut men jag är nästan säker på att den lilla ö med bråte som jag ser nu inte fanns där i går.
Jag går upp mot Crêperiet, som enligt nyheterna är en av byggnaderna som drabbades hårdast, marken under byggnaden har underminerats. Jag passerar Gamla kyrkans parkering och ser hur det runnit vatten och slam även här. Jag är så innerligt tacksam över att jag valde att övernatta i Ullådalen. Jag skulle vilja kalla det för ett genidrag men det är mest det att jag inte ville stå i byn två nätter i rad. Samtidigt har det funnits i bakhuvudet en medvetenhet över hur utsatt Åre är för stora vattenmängder. I fjol öppnades ett slukhål i mitten av byn och det gav upphov till flera artiklar som beskrev hur prekärt läget egentligen är i Åre. Hela byn ligger på Åreskutans sluttning och risken för jordras finns. När det regnar har vattnet bara en väg ner från fjället – genom byn till Åresjön. Det finns några dammar högre upp som ska se till att stora stenar och stockar fastnar uppe i stället för att orsaka förstörelse i byn men nu var slamströmmen större än någon hade kunnat förutse och vattnet forsade förbi dammarna.
Och det är förberedelser som krävs nu. Stormen Hans är bara försmak. Sådana här extrema väderfenomen kommer att dyka upp mer frekvent i när framtid och de kommer att bli värre. Den här gången orsakade översvämningen bara materiella skador, men jag är rädd för att det bara är en tidsfråga innan extremvädret kräver människoliv i Åre. Och då genom ett jordskred som sveper med sig byggnader. Jag har sett tillräckligt med bevis i dag för att vara tämligen säker på att det kommer att hända någon dag.
Jag är lite tagen faktiskt. Det är stora krafter som härjat här. Jag tittar på ett hus vars bakgård är totalförstörd när vatten- och jordmassorna störtat ner, det ligger grus och lera mot väggen och marken under staketet är underminerat. Jag går runt hörnet och ser att huset är till salu. Jag tror det precis gick ner i pris…
Jag kommer inte åt Susabäcken vid Crêperiet, det verkar vara ground zero för nattens förödelse och området är spärrat. Det finns blåljus och grävmaskiner, frenetiskt arbete som pågår för att rädda byggnaden och få Susabäcken rinna där den hör till.
Räddningsarbetet imponerar mig överlag. Alla dessa maskiner som man har fått hit på bara några timmar. All personal som krävs för att röja och fixa. Till och med de som står vid vägspärrarna och dirigerar trafiken, var kommer de ifrån? Alla hjälps åt.
Jag åker tillbaka till Ullådalen, jag har inga alternativ som det är just nu. Jag tittar mot Mullfjället och tycker att molnen ser konstiga ut. Nej… de är inte moln. Det är vattenfall som “faller” uppåt. Det har börjat blåsa så hårt att vinden tar tag i vattnet och blåser upp det. Det var en vanlig syn på Island men här i Sverige har jag inte sett det så många gånger! Om alls.
Läser nyheterna. Det är Åre som dominerar rubrikerna och ovädret Hans i övrigt. Saken är att det har inte regnat mer i Åre än någon annanstans, det är bara det att i Åre kunde regnet orsaka mer skador än annanstans. På SVT finns ett inslag om tidigare översvämningar och jordskred i Åre och det kommenteras att en övergripande plan saknas, ingen som har ansvar över helheten. Åreborna är modiga, tycker jag.
Jag tittar ut på parkeringen. Jag är helt ensam. I går var det två andra bilar, nu inga. Jag undrar om alla andra vet någonting som jag inte vet och de har valt bort Ullådalen. Men inte en chans att jag ställer mig på Gamla kyrkans parkering när det fortsätter att regna.
