Det har gått en tid och många mil. Här kommer en sammanfattning!
17 juli
Jag startar i Berlevåg på Varangerhalvön. I Tana bru stannar jag för att tvätta håret, macken där har en superfin dusch för 40 NOK. Så desperat som jag var att tvätta håret är det mycket värde för pengarna.
Från Tana bru fortsätter färden rakt söderut och vid gränsen till Finland besöker jag Finlands nordligaste punkt. Nu har jag bara den sydligaste kvar. Den nordligaste punkten i sig är ingenting intressant – ytterpunkterna sällan är – så höjdpunkten av besöket i Nuorgam blir K-market, där jag handlar allt möjligt gott som jag saknat. Pikkueväs (världens godaste rågbröd) och Aamupala-mjukost. Aamupala-mjukost finns i olika varianter och jag har aldrig förstått varför vi i Sverige inte har mer portionspackad mjukost än cheddar för hamburgare. Okej visst jag förstår att portionspackad mat inte är särskilt miljövänlig men jag tror det finns större frågor att lösa än ostförpackningar.
Jag stannar på första bästa P-ficka för att brygga kaffe och bre ett par ostmackor och äter Domino-kex till efterrätt. Jag har aldrig heller förstått att svenskarna nöjer sig med kakor som bara smakar socker och tillsatsämnen. Varför i fridens namn börjar Fazer inte exportera Domino till Sverige?
Jag har inte kört längre än 32 mil men känner att det är dags att stanna efter Enare. Hittar en plats visserligen intill vägen men den är lugn. Allt annat vore konstigt.
18 juli
Jag kör via Levi. Det är 17 mil från Enare till Levi (Enarevägen) och det är frid och fröjd att åka. Tills jag kommer till Pokka. Vad f*n, asfalten tar slut! I 5,5 mil kör jag på en grusväg. I regnet. Vägen är så smal att när jag möter trafik är jag tvungen att åka nära diket och då slår de högra hjulen i tvättbräda. Inte lika illa som i Berlevåg tidigare men där var det bara 500 hundra meter. Här är det 55000 meter. Jag svär högt men det hjälper inte. När jag får asfalt under hjulen har bilen gått från enfärgad mörkblå till tvåfärgad ljusbrun/mörkblå. Det är inte ens ett tunt lager vägdamm utan en beläggning. Avgasröret, steget, allt nertill på bilen har flera millimeter lera på sig. Jag hoppas på att det fortsätter att regna när jag kör på asfalt.
Jag stannar i Levi för att storhandla (det i Nuorgam var bara för akuta behov). Jag försöker minnas om jag besökte Levi för 20 år sedan. Då skulle jag ha beskrivit platsen som en sovande by men nu är den allt annat. Turismen har exploderat med allt vad det innebär för kommersen.
I Kolari får jag det jag önskade. Det ösregnar. Jag har 50 meter till affären (för att handla det jag kom på att jag missade i Levi) och hinner bli genomblöt. Det gör mig ingenting, jag är bara nöjd när jag ser hur leran börjar rinna av bilen.
Min tanke var att köra till Luleå men jag känner mig trött så jag stannar redan efter Kalix. 44 mil blev det.
19 juli
Jag måste köpa en ny dator, en sådan som laddas via USB så jag kan ladda den via 12V. Minns inte om jag nämnt det men min inverter gick sönder redan i juni, vilket gjort att det enda sättet jag har att ladda min gamla dator är via kraftstationen. Kraftstationen i sin tur laddar jag med hjälp av solceller (den laddas inte via 12V trots medföljande 12V-kabel) men nu regnar det. Varje dag. Varav behovet av en dator som jag kan ladda utan sol eller landström.
Jag går in på MediaMarkt och kommer ut med en sprillans ny 14″ laptop med USB-laddning. Jag har bråttom för jag måste hinna till Umeå innan kl. 15 så jag kollar inte datorn utan kör direkt.
Jag är framme i Umeå halv tre och går in på Backpackinglights showroom för att klämma på Altra-skor. Som de inte har i deras showroom. Jag hade kanske kunnat kolla det innan jag åkte hit. Jag åker till Cyberphoto i stället. I år och dar jag har beställt fotoprylar från Cyperphoto, vad roligt att kunna gå in och se allt på plats! Enda problemet är att den fysiska butiken består av en disk, som jag upptäcker när jag går in. Haha. Jag pratar med tjejen vid disken och hon hjälper mig välja rätt GoPro och tillbehör. Jag har dålig koll på allt som inte är en systemkamera.
Det finns en MediaMarkt också i Umeå så jag vill inte åka långt därifrån innan jag kollat datorn. Om det är nåt strul har jag nära till hjälp. Jag stannar i Norrfors, parkering för hällristningar. Intressant det också.
Det första jag gör med datorn är att försöka ladda den. Det händer ingenting. Den reagerar inte om jag inte kör via den medföljande 230V-adaptern. Shit. Det här var inte alls som jag tänkte, om jag inte kan ladda via 12V är den nya datorn bara en dyr tegelsten. Så jag använder kvällen för att googla och leta efter en lösning, kommer fram till att det enda som löser problemet är Lenovos egen biladapter som visserligen bara har 65W (medföljande strömkabeln har 100W) men enligt specen ska den fungera. Beställer en på en gång och håller tummarna för att det fungerar.
Dagens körsträcka var 34 mil.
20-25 juli
Jag beställde adaptern med leverans till Strömsund då jag har en snäll kompis där som bjuder på landström, tvättstuga och dusch, som jag tar tacksamt emot. I gengäld är jag kattvakt under helgen för världens gosigaste katt.
135 mil blev det totalt från Berlevåg till Jämtland. Så mycket som jag älskar att köra är det ändå skönt att stanna på en plats i några dagar, fyra dagar vid ratten har gjort att hjärnan är lite trött nu.
Jag umgås med katten, umgås med vännen, laddar batterierna (bildligt och bokstavligen) och kör vidare den 26 augusti. Hämtar adaptern i Strömsund och testar den innan jag ens kör från parkeringen. Den fungerar! Problem solved.
Sedan åker jag till Oviksfjällen, där nya äventyr väntar.
