Jag är van vid fjällbjörkar. Fjällbjörken är mitt favoritträd, den symboliserar det landskap som jag älskar mest av alla och den står för det som jag vill sträva efter. Stå där obevekligt, uthärda tuffa tiderna. Växa upp lite knotig och kvistig men inte ge upp.
Körsbärsdalen
Här i Skåne finns det inga fjällbjörkar, men det finns knotiga och kvistiga träd och det finns gamla och stora träd. Jag har varit imponerad mer än en gång. Det finns också träd som blommar ymnigt på våren och ett ställe som jag hörde var bra om man vill se blommande träd är Körsbärsdalen. Så dit åkte jag den sista dagen i april.
Den sista dagen av april var dock en söndag. Big mistake. Det var mycket folk och inga blommor. Våren är sen i år! Det var verkligen inte roligt att köra en stor bil när vägen är smal och trafiken hög. Note to self, besök inte något populärt ställe under helgen. Någonsin.
Men besöket var inte helt i förgäves. Jag hittade en vresbok. Helt fantastisk var den.
Fyledalen
Jag tyckte att rastplatsen i Fyledalen hade sett supermysig ut när vi var där tidigare. Så jag ville övernatta där, gick en promenad på Stenby backe på kvällen och beundrade den vackra bokskogen. Strax innan läggdags läste jag naturreservatets föreskrifter, jag minns inte ens varför jag gjorde det men det var bra att jag gjorde det. I föreskrifterna på nätet finns en bit information som inte finns på infotavlan – det är förbjudet att parkera där på natten! Även om risken för att bli avslöjad var närmast obefintlig, vill jag inte vara den som bidrar till att nya förbud dyker upp, så jag hoppade på förarsätet och körde till närmaste ställe som tillåter nattparkering. Det var inget skönt ställe så jag körde tillbaka till Fyledalen på morgonen så snart som det var tillåtet att stå där.
Brösarps backar
Ett ställe som fotografer verkar gilla extra mycket är Brösarps backar så det var givet att jag hade backarna på min lista. Det finns dessutom en ställplats intill, visserligen vid vägen men det blir lugnt på natten. Jag skulle annars inte stå så nära vägen men det fanns andra husbilar, vilket gav trygghet.
Jag gick en promenad på eftermiddagen för att reka lite och en ny promenad på kvällen. Det visade sig att det bästa med Brösarps backar är träden, inte backarna i sig. Jag gick från träd till träd och beundrade och frös värre efter varje träd. Det är kallt igen, brutalt kallt.
Två dagar senare var jag där igen, egentligen skulle jag ha stannat vid norra backarna men där var det tråkigt i jämförelse så jag körde tillbaka till de södra backarna. Jag hade sett att det finns ett blommande träd på andra sidan vägen och försökte komma närmare, men det gick jag bet på. Det är elstängsel eller taggtråd längs vägen och inga grindar så jag fick nöja mig med att se på trädet från håll. I Skåne är naturen inte fri.
För den andra kvällspromenaden i Brösarps backar var jag beredd – långt underställ. Samtidigt som kompisen uppe i Härjedalsfjällen har skalat av sitt. Det här är inte samma känsla av kyla som i fjällen!
Och värre blev det. Vinden tilltog och bet genom understället också. En fotosession på stranden slutade med knaster när jag vred kamerans rattar. Sand överallt! Men snart ska det vända och vi går mot sommarvärme. Jag tackar.
