– Är boken fridlyst? Frågar jag. – Nej det är den inte. – Avverkar de bokskog? – Ja det gör de.
Jag har lärt mig att man inte behöver besöka Söderåsens nationalpark för att se fin bokskog. På något sätt hade det fastnat hos mig att det är Söderåsen som gäller, men det är ett sådant missförstånd som kan uppstå när man bor i fjällen bland fjällbjörkar. Nu vet jag mer!
Jag hade tänkt att jag parkerar vid Traneröds Mosse för natten, det är en av de få tillåtna ställplatserna nära nationalparken. På nationalparkens parkeringar är det inte tillåtet med husbilar mellan 23 och 07, vilket jag vill kalla för diskriminering mot oss som bor i husbilar. Var ska jag parkera om jag vill t.ex. tälta vid Lierna? Soluppgången från Kopparhatten kan jag bara glömma. Liknande förbud finns på många andra ställen, ofta i anslutning till naturreservat. Jag är säker på att det är tack vare husbilsfolk som inte har något vett och har stört/förstört till den graden att det enda sättet är att förhindra alla. Vilket gör det ännu viktigare för min del att parkera lagligt och sköta mig, för jag vill ju har fler ställplatser. Inte färre.
Så jag kommer till Tranerödmossens parkering och det första jag ser är en man med bebis i famnen. De har en campervan och snart hör jag hur bebisen gråter. Och gråter. Nej tack, inte tänker jag utsätta mig för denna tortyr och åker därifrån. Jag åker till nästa ställplats men konstaterar att där finns det ingen mobiltäckning. Jag måste ha mobiltäckning, annars kan jag inte jobba. Så jag åker vidare. Nästa – ingen mobiltäckning. Tredje gånger gillt inte, ingen mobiltäckning. Vad är detta för ett svart hål?! Nu börjar jag bli grinig och vill inte längre chansa med några små ställplatser ute i vischan, dessutom har jag redan kollat varje ställplats i mobilens cacheminne och nya ser jag inte utan täckning. Jag vet dock att det finns en ställplats i närheten av Klippan så jag åker dit. Där hittar jag både tystnad och mobiltäckning. Men jag tänker att livet skulle vara enklare om jag tålde oljud lite bättre…
Klöva Hallar
Parkeringen är intill Klöva Hallar så jag går en promenad i naturreservatet. Jag hade kollat kartan som hastigast och såg en led som går ner till ravinen och över ån. Jag följer en stig till ravinen och blir sedan lite fundersam, stigen blir väldigt svag inom kort och några prickar som indikerar led ser jag inte. Men jag vet att Skåneleden går på åsen ovanför så då kan jag ju bara ta mig upp dit. Ett litet problem med det dock – det är fruktansvärt brant. Inte tvärbrant men läskigt brant skulle jag vilja säga, och mycket rasbranter. Jag fortsätter på den allt osynligare stigen och förstår att någon rundslinga finns det inte här.
Jag försöker att kolla kartan på mobilen, men naturligtvis finns det ingen täckning här på ravinens botten. Okej ingen fara, ravinen kan ju inte fortsätta i all evighet, någon gång måste den ta slut och jag kommer upp. Men sedan ser jag att det har blivit mindre brant och det är mitt tillfälle att ta mig upp till Skåneleden och jag börjar klättra försiktigt på den boklövstäckta sluttningen. Jag stannar för en stund för att fota sluttningen och ser att till min höger går det en linje som ser ut som… en stig! Haha, hade jag bara fortsätt några tiotals meter inne i ravinen så skulle jag ha hittat stigen.
Lite längre upp ser jag en skylt och läser. Tillträde förbjudet – fågelskyddsområde! Åh nej. Har jag gått genom ett förbjudet område? Kollar kartan (nu när jag har täckning) men inget skyddsområde där. Jag såg dock någonting mellan träden nere ravinen (innan jag gick upp) som jag nu gissar är en likadan skylt, i så fall börjar skyddsområdet här. För några skyltar såg jag inte när jag gick in i ravinen. Pust.
Traneröds Mosse
Det är ett par regniga dagar nu så jag tar mig in på en camping. Dusch är ett problem, den och att tvätta kläder. De måste jag betala för separat eller också ta mig på en camping. Det är tråkigt att det inte finns tvättomater (eller det inte är vanligt med dem) i Sverige, hoppas att någon snart upptäcker att det finns en slant att tjäna där i och med att vanlife blir allt vanligare.
Med alla mina prylar fulladdade efter campingen testar jag den där ställplatsen där den gråtande bebisen fick mig att vända. Bebisen är borta och jag parkerar. Går en promenad i naturreservatet och hamnar i granskog. Granskog! Jag åkte inte till Skåne för att gå i granskog! Även om den skånska granskogen ser mer ut som tallskog i Norrland. Och lustigt nog, på ett ställe där leden går över lite myrmark ser det ut exakt som det skulle se ut i Norrland. Men som sagt. Jag kom inte till Skåne för att se Norrland. Skönt med en lång promenad dock.
Kraftstation
I början när jag flyttade åkte jag långa sträckor varje dag, det gjorde det lätt att ladda datorn (via 12 V och inverter). Men nu har jag insett hur dyrt det blir att åka så mycket varje dag, dessutom är det helt onödigt här i Skåne. Avstånden är jättekorta här, för en norrlänning. Så om jag vill mata datorn måste jag göra det via bodelsbatteriet och det känns inte helt okej. Visserligen har jag en solcell på taket men jag har inte hittat några specifikationer och jag vill inte riskera ladda ur bodelsbatteriet. Redan innan jag köpte bilen tänkte jag på en power station med solpaneler som en strömkälla och nu inser jag att det är det enda vettiga. Annars vågar jag inte använda datorn för bloggen, för bildbehandling, för någonting annat än jobb.
Så jag åkte till Helsingborg, Hornbach där hade en Ecoflow River 2 Max och 160 W solpaneler i lager. På väg dit stannade jag på IKEA och åt lunch. Skratta inte men för mig var det lyxigt. Jag kommer från en by som har 27 mil till närmaste IKEA, och den ligger i Norge…
På väg tillbaka till Söderåsen passerade jag ett litet naturreservat med hålvägar. Jag hade aldrig hört om hålvägar, behövde googla och blev intresserad. Det visade sig dock att dessa hålvägar är rätt så övervuxna så det inte fanns så mycket att se. Men jag fick i varje fall glida runt i gyttjan som vildsvinen lämnat efter sig, de verkar gilla hålvägar så som de har bökat här.
På kvällen besökte jag nationalparken igen för att se hur det går med bokarna. Fortfarande ganska glest mellan gröna träd, våren verkar vara lite sen. Inte konstigt dock, så kalla som nätterna har varit. Solskenet är varmt men vinden är kall och på natten är det kring nollan. Och jag kom till Skåne för värmens skull!
