För mig som kommer från fjällvärlden är Skånes kullar ingenting märkvärdigt, men när några av dessa kullar är vulkaner blir jag omedelbart intresserad, även om de inte direkt sprutar lava numera om vi säger så. Jag ägnade en dag åt att utforska ett par vulkaner och gå en bit på Skåneleden.
Jällabjär
Den första vulkanen var Jällabjär. Med sina 124 meter kan man nog lugnt säga att vulkanen slocknat för länge sedan, dock är det en stigning på 60 meter från parkeringen och det är ju ändå inte fy skam. På den västra sidan finns det fin bokskog men det är tyvärr för tidigt för bokarna och det var bara några enstaka grenar egentligen som hade blivit gröna. Uppe på toppen gick jag på Skåneleden, inte sista gången i dag.
På toppen finns det ingenting att se, det är basalt i stenmuren om du tittar noga men det mesta är mosstäckt ändå så jag gick vidare. Och det var på tillbakavägen som det blev intressant. Inte minst när jag gick på en stig genom en skog där vitsipporna täcker marken som en matta. En heltäckningsmatta. Jag har aldrig någonsin sett liknande. Jag trodde att jag har sett blommor som växer som en matta men nu får begreppet en ny innebörd. Helt fantastiskt. Sedan hittade jag vitsippor med lila/rosa kronblad. Att vitsippor har sådan färg på baksidan av kronbladen ser jag hela tiden, men nu var det ett helt bestånd som täckte knappt en kvadratmeter, som hade denna avvikande färg.
Jag fortsatte färden och såg en gul björk. Pollen! Varför har jag inte fått en reaktion? Jag borde ha nyst oavbrutet så mycket pollen som det måste vara i luften nu. Men jag har inte märkt någonting. Fantastiskt. När jag var barn sade läkaren att allergin kan försvinna när jag blir äldre. Det tog sin tid men nu som femtioplussare verkar jag ha blivit av med den.
Natthall
Nästa stopp var Natthall. Inte en vulkan men dock en fin utsikt. Jag följde Google Maps anvisningar och vägen blev allt mindre, till slut ville Maps att jag svänger in på en traktorväg tvärs genom en åker. Nej tack. Jag kollade kartan och såg att jag faktiskt kan komma till Natthall från motsatt sida, det blir bara lite längre att gå men det har jag ingenting emot.
Och visst var det Skåneleden som jag gick på igen. Jag mötte ganska många vandrare och tänkte att det inte är så dumt att gå Skåneleden. Det är fin natur, bra stigar, tätt mellan övernattningsmöjligheter och tillgänglig kollektivtrafik för att kunna beta av en etapp åt gången om man så vill. Men jag föredrar Wiley och sparar mina långvandringar till fjällen.
Natthall är en klippa med en tvärbrant vägg mot dalen där Rönne å flyter långsamt och bjuder in på paddling. Och visst, jag hörde röster och fick syn på ett par kajaker som lugnt tog sig fram. Även om utsikten i sig är hyfsat okej var det här helt fel tidpunkt och fel väder att fota utsikten så jag tog en bild på kanotisterna.
Tillbaka på bron funderade jag på om jag borde vänta så jag får kanoterna i närbild. Men nej, så mycket mänskligt intresse vill jag ändå inte ha i mina bilder och gick därifrån. Framme vid bilen fick jag en nysattack, allergin verkade ha kommit ikapp mig. Men värre än så blev det inte, några nysningar och sedan var det över.
Allarps bjär
Döm om min förvåning om jag hamnade på Skåneleden även vid Allarps bjär. Jag hade hittat till en annan vulkan och precis som med Jällabjär så var det inte några svindlande höjder vi pratar om, bara en kort men hyfsat brant stigning. På toppen hittade jag ett picknickbord och en rätt så snygg grupp av hålnunneört. Trevligt att fota några andra blommor än sippor. Och med sippor menar jag vitsippor. De är överallt i helt kopiösa mängder.
Efter dagens tre turer konstaterade att jag hade fått ihop 10 km av vandring. Avstånden är så korta i Skåne, det finns visserligen många naturreservat men de är så små att ytan räknas i hektar, inte i kvadratkilometer som i Härjedalen. Med det sagt så är det fin natur i dessa små oaser bland allt det urbana.
Snart är det maj men det ser ut som att det blir lite kyligare framöver. Jag hoppas dock att bokarna kommer igång snart, det är ju det som jag mest sett fram emot!
