Kylan

Det har varit några riktigt kalla dagar igen med bara några enstaka dagar med så pass milda temperaturer att jag vågade att starta bilen, som alltså saknar motorvärmare. Men nu har jag i varje fall fått tid för att installera en värmare, dröjer ett par veckor till.

Kallt, kallast

När jag bodde i Ljusnedal så lärde mig att lägga 10 grader till prognosens temperatur (eller ta bort för det är minusgrader) men här i Storsjö kan jag minst fördubbla prognosens siffror. Till exempel i morse visade prognosen mellan -8 och -14 grader, beroende vädertjänst, men min termometer visade -27. Så här har det varit genomgående varje dag som det varit klar himmel. SMHI har en mätstation i Börtnan, som säger sig vara Sverige kallaste. Det är dock bara för att Storsjö kapell saknar en mätstation för Börtnan kan slänga sig i väggen jämfört med oss, inte en enda gång har jag sett att de har kallare än i Storsjö när jag kollat aktuella mätningar.

Nästa vecka visar prognosen några plusgrader. Någonting mellan -27 och +2 vore skönt ändå, svänger lite väl extremt. Men så är det ju numera.

Strålkastaren

Den enda dagen som jag kunde åka med bilen tog jag mig till Ljungdalen, egentligen hade jag bara ett stort behov av att handla mat, men när jag ändå var där passade jag på att gå en sväng upp på Torkilstöten. Det var ett tätt molntäcke och väldigt kontrastlöst, bortsett från en liten lucka där solljuset kunde tränga sig genom och belysa Stora Härjångsstöten. Det var verkligen tur med tajmingen, jag har visserligen några bilder på Härjångsfjällen sedan tidigare men det är inget fotogeniskt fjällmassiv sett från Ljungdalen-hållet, jag har inte hittat någon vettig komposition i och med att bilden alltid blir så obalanserad med den högsta toppen längst till vänster. Men lägg till en strålkastare och plötsligt är obalansen bortblåst. Najs.

Kan också konstatera det som jag redan varit inne på, det är mycket mer snö på kalfjället nu jämfört med samma tid förra året. Då var det ju nästintill kalblåst, men nu hade jag kunnat åka skidor utan några problem som helst, snötäcket var inte ens isigt eller hårt packat. Det funkade bra med snöskor också.

Lokala utsikter

Annars har jag bara åkt i Storsjö, har forskat ställen som jag förra vintern aldrig kände ett behov av att kolla då jag i stället för att åka skidor hemmavid tog bilen för att åka någon annanstans. Inte så att jag har hittat någonting särskilt spännande men i dag äntligen vågade jag ut på isen och ända till skoterleden. Inte lätt att ha en fobi som har med isen göra, i fall du undrar varför jag tycker det var någon bedrift. Det är fortfarande vatten på isen men snötäcket är så pass kompakt nu att jag inte sjunker genom snön till vattnet, det är bara stavspetsarna som får isklumpar runt sig. Vad som motiverade mig lite extra var att det var en superfin soluppgång så jag trotsade den stränga kylan och njöt av den fina utsikten med Helags som tornar bakom byn. Det kändes inte alls så kallt som -27 grader låter, det hjälper att det är torr luft och ingen vind alls. Batteriet dog dock ganska omgående så jag fick ta det in i vanten och värma den mellan bilderna.

Just på tal om batteriet, jag kan ibland glömma att stänga av kameran när jag stoppar den in i väskan och det har nu hänt flera gånger att batteriet går på knäna när jag plockar upp kameran igen. Jag förstår inte riktigt hur det blir så, jag har kollat inställningarna och visst ska kameran gå till powersave om jag inte slår av den. Märkligt. Men i morse gick batteriet inte bara på knäna utan det var helt dött, efter att ha suttit i väskan i ett par dagar med kameran i On-läget. Och det upptäckte jag först ute när jag skulle ha tagit en bild! Jag var dock nära hemmet så jag åkte in, bytte kamera (när jag inte kunde hitta reservbatteriet i all hast) och fick bilderna ändå, även om den allra djupaste röda färgen hade hunnit försvinna under tiden.

Solnedgången i går var jättefin men den såg jag bara genom fönstret, så i dag ville jag inte missa när det såg ut att vara likadana förhållanden. Lika fint blev det dock inte, men jag var ändå glad att jag nu äntligen hade den där utsikten jag längtat efter, Storådörrsfjällen som man ser dem när man står mitt ute på Storsjön!

Hemmet

Som jag nämnt tidigare så bor jag på Näsudden utanför Storsjö bykärna. Ett fantastiskt läge på flera sätt, inte bara för den lilla ön som figurerar i flera bilder.