Vi fick snö under veckan men det har varit nära nollgradigt mest hela tiden så här i byn har det också varit mycket snöblandat regn. Enligt väderprognosen blir det mycket varmare snart så om jag ville få bilder på det vita så fick jag agera snabbt och tog då ledigt en förmiddag. Jag hoppades på mer snö i Skärkdalen och drömde om snökuddar utmed Öjönån, kombinationen av snö och vattenfall är en favorit.
Det visade sig att det har varit nollgradigt även i Skärkdalen för något snötäcke att prata om fanns det inte. I stället hittade jag is – det kan ha varit underkylt regn under natten för det fanns flera mm is på varje gren och grässtrå, det är sällan vi ser det. Solen stiger inte särskilt högt så här års men värme finns det i den och redan nu på morgonen började isen droppa från träden, det var ett ständigt klirrande när jag gick genom skogen.
Så några snökuddar fick jag inte, men så här silvrigt har jag aldrig sett Silverfallet. Helt makalöst vackert i motljus när ljuset glittrade på isen, inga bilder gör rättvisa för hur det såg ut.
Vandringen tillbaka till bilen var en blöt historia, allt det vackra smälte bort och det droppade både is och vatten från träden. Så länge det inte blir en lång kall period så håller sig vattenfallen isfria (låter lite bakvänt kanske men det är alltid vattenfallen hellre än lugnare vatten som fryser först), då får jag kanske en ny chans att fota snö och vattenfall när det väl snöar. Vilket inte lär hända den närmaste framtiden enligt väderprognosen.
* * *
Edit 2023-02-22: Jag upptäckte först nu att det här är mitt 2 000:e inlägg! De flesta av dessa 2 000 kommer visserligen från min engelskspråkiga blogg The Quiet Picture men då jag flyttade alla inlägg till VandraFotaLeva så räknas alla. 2 000 alltså, det är många inlägg där jag bara babblar på men är du ute efter information om vandring i Härjedalsfjällen så vågar jag påstå att det inte finns någon som kan slå mig!