Häromdagen när jag gick genom byn och såg hur det fanns gula löv på marken så hittade jag på ett nytt ord – höstlövjämning. Den exakta tidpunkten för höstlövjämningen är när det är lika mycket löv på marken som i träden, men i praktiken är det förstås svårt att avgöra och det beror också mycket på platsen. I dalen inträffar höstlövjämningen några dagar senare än på fjället.
Som fotograf är höstlövjämningen en avgörande tidpunkt för mig, den är ett slags bäst före datum för höstfärgerna. Ruska (höstfärgerna) är som bäst dagarna innan höstlövjämningen, då har i stort sett alla björkar redan skiftat färg och nästan inga björkar har hunnit bli helt kala. Efter höstlövjämningen kan det gå fort utför, resten av löven faller så fort det kommer några mer blåsiga dagar och det är precis det som har hänt under den här veckan. Jag uppskattar att det var höstlövjämning på fjället i början av veckan, i torsdags när jag gick en tur på Viksjövålen så var det ganska många kala träd och sparsamt med löv i andra och björkar med fina färger var ett undantag. Det gula har också börjat skifta lite åt brunt.
I dag finns bara rester kvar på fjället. Det finns visserligen fortfarande några björkar som ser hyfsat fina ut men det allmänna intrycket är att landskapet börjar bli ganska grått. Här i byn kan jag njuta av höstfärgerna kanske några dagar till men annars går vi in i den tråkiga och mörka mellanårstiden som bara frost och lite nysnö kan rädda.












Fina bilder och användbart ord, höstlövjämningen
Tack så mycket Pär, kul att höra! 🙂