Varglav i Rogen. Igen.

Aldrig säg aldrig, eller hur? Jag är tillbaka i Rogen, efter att för bara några veckor sedan undrat om jag någonsin kommer tillbaka! Det som fick mig att komma tillbaka nu är helt enkelt det att jag har slut på idéer, det finns liksom ingenting kvar i Västra Härjedalen som lockar mig. Jag har kollat ALLT. Okej. NÄSTAN allt. Men alltså nu hade jag en kompis som ville se Rogen och då jag var lite sugen på att få några bättre bilder på varglav så var det ett lätt beslut.

Vi köpte fikabröd i byn innan vi åkte. Sedan gick vi från den stora parkeringen mot Vingarna, jag har varit där en gång för väldigt många år sedan och tyckte att det var superfint men väldigt blåsigt just då, i dag var det däremot nästan helt vindstilla. Och vi konstaterade att speglingar har samma effekt som höstfärger. Allt ser 10 gånger bättre ut. Det var verkligen vackert och vi fikade på en stubbe och njöt för fulla muggar. Jag hade cheesecake som fikabröd, det är första gången jag burit konditorie-klass cheesecake på en tur kan jag lova! Men jag visste att det skulle bli en lugn tur där fokus ligger på trevliga samtal, inte på att hetsa upp något fjäll, så det gick bra med cheesecake. Och det var gott! Fast ganska mäktigt, man behöver inte så mycket cheesecake egentligen…

Men så fick jag bilden på varglav också! Problemet jag har haft tidigare är att jag inte har fått tillräckligt med skärpedjup, då har jag fotat utan stativ. Nu hade jag stativet med och gjorde focus stacking (=tar bilder med olika fokus och slår samman dem på datorn), men det visade sig att varglav kan motstå även sådana nymodigheter. Varglav är så intrikat att det blev helt omöjligt att fixa focus stacking manuellt och några automatiska program har jag inte lärt mig att använda (undrar om ens AI klarar av djungeln av lavens små grenar). Så jag var tvungen att offra lite av skärpedjupet men det var ändå väldigt mycket bättre än mina handhållna bilder!